Jessie Buckley i huvudrollen levererar en hänförande rollprestation som missanpassade Moll, som möter den svåre Pascal. Passionen slår över dem som en svallvåg, men Molls familj är inte nöjda. Det lilla samhället plågas dessutom av en seriemördare som dödar unga flickor.

”Hotell Transsylvanien 3” levererar precis det man väntar sig efter de två första filmerna – en barnvänlig kombo av charmiga monster, lättsam slapstick och välriktade budskap.

Dwayne Johnson visar att allt är möjligt om man bara lindar in nävarna i klibbig silvertejp, vinkar adjö åt logiken, och fortsätter klättra mot himlen.

Det är knappast någon som tvivlar på att Margot Robbie gör en fantastisk femme fatale. Däremot går det absolut att tvivla på att hon är nog för att rädda denna ojämna thriller, som trots ett visst underhållningsvärde inte håller hela vägen.

”Bleka dödens minut” inleder som en vanlig romantisk fantasyfilm à la 80-talet. Men en vanlig romantisk fantasyfilm är det sannerligen inte.

”Hereditary” är ett filmiskt mästerverk som verkligen skrämmer vettet ur mig. Denna otäcka historia om en dysfunktionell familj och dess hemligheter är en obehaglig mardröm på dryga två timmar som inte släpper sitt grepp ens när filmen tagit slut. Fotot, musiken och en ensemble med magnifika Toni Collette i täten, ja allt överträffar verkligen mina förväntningar!

Denna prequel till ”The Purge”-filmerna fortsätter att kombinera politisk satir med brutalt våld. Allt går inte hem men det finns nog med intensiva actionsekvenser och imponerande afro-amerikanska hjältar för att hålla intresset uppe.

”Ant-Man and the Wasp” är kanske på vissa sätt inte riktigt lika vass som sin föregångare, men på andra är den desto bättre. Detta är en välspelad och riktigt underhållande uppföljare och en kanonbra actionkomedi om Marvels minsta superhjältar.

”King of Peking” är en underbar hyllning till filmkonsten, och även en minnestribut till en specifik yrkesroll som helt nyligen såg sina sista dagar, även i Sverige, nämligen projektionisten!

Kan man överlista ett smart hem? Maika Monroe gör ett försök att bli BFF med ett AI som håller henne fången, i en modern cyberthriller. Jag kan inte bestämma mig om det är mer fånigt eller fascinerande, men ”Tau” ger åtminstone sällan en tråkig stund.

Hämnd, Gud och tonårsuppror står i fokus i Bergmans medeltidsthriller ”Jungfrukällan”, 1960-tals filmen som också vann en Oscar för bästa utländska film. En obehaglig och smärtsam berättelse om att förlora sitt enda barn och om de tvivel som därtill följer. En klassiker som på den tid det begav sig delade kritikerkåren. Och nu delar den mig.

Brad Bird är tillbaka med den efterlängtade uppföljaren till ”The Incredibles”, och han gör oss inte besvikna!

”Hedwig and the Angry Inch”-skaparen John Cameron Mitchell är tillbaka med mer galenskaper när han introducerar kannibalistiska aliens i Londons punkscen på 1970-talet. Trots den bisarra storyn blir det dock aldrig tillräckligt skruvat för att nå den kultnivå man tydligt siktat på.

Denis Villeneuve fick förhinder och kunde inte återvända för att regissera ”Sicario 2: Soldado”, men lyckligtvis märker man knappt av hans frånvaro. Uppföljaren till en av de senare årens tätaste thrillers är intensiv, brutal och fängslande.

Skärkindade blondiner i smultrondoftande gläntor möter Dödens dömande klockspel i denna svenska filmklassiker från 1957. Med Bergmans ”Smultronstället” ställs publiken inför ålderdomens kval. En tidlös roadmovie – en själslig och geografisk resa genom ett idylliskt landskap kantat av förebådande olyckor. Slutdestination? Domkyrkan i Lund.

Ännu en sällsynt berörande film av den chilenske regissören Sebastián Lelio som vann Oscar för bästa utländska film med ”En fantastisk kvinna”. Hans senaste – ”Olydnad” – handlar inte om en, utan faktiskt två fantastiska kvinnor och är en gripande historia om förbjuden kärlek och frihetslängtan i en strikt ortodox judisk familj.

En hyfsat trivsam och glatt färggrann tecknad film för de mindre barnen. Den levererar egentligen inte något nytt till varken yta eller innehåll, men kommer ändå roa de små. Dock tror jag tyvärr att de flesta vuxna i sällskapet lär gäspa sig igenom busbiet Mayas fortsatta äventyr medan de förhoppningsfullt sneglar på sin klocka.