Fint berättad men deprimerande svenskregisserad dokumentär om människorna i en kvarglömd skotsk avkrok, där man antingen blir på smällen eller hamnar i fängelse, enligt filmens narrator och protagonist Gemma.

En serie som borde fokusera på en huvudkaraktärs trauma efter en hjärttransplantation, men istället urartar i en kraschlandning på grund av förvirrande sidohistorier och ointressanta karaktärer.

En Marvel-era avslutas med en värdig final. Men här får de stora CGI-striderna stå åt sidan (tack och lov?) för karaktärsdrivet drama, sköna äventyr och nostalgiska tillbakablickar. Nedan följer en spoilerfri recension av ”Avengers: Endgame”.

Att följa gatubarnen i Mexiko är sorgligt, rått och stundtals läskigt. Bortsett från ett par flummiga fantasyscener får vi se en nagelbitande story där våldet inte verkar finna några gränser.

2014 slog Comedy Central-serien ”Broad City” ner som ett fyrverkeri av skruvad kvinnlig humor. Fem år senare tackar Abbi Jacobson och Ilana Glazer för sig med en sista säsong, som trots att den håller hög nivå inte når upp till debutårets genomslagskraft.

”Long Shot” är en härlig romantisk komedi med Charlize Theron och Seth Rogen i huvudrollerna. Filmen må följa de upptrampade romcom-spåren och vara lite väl lång, men rollistan är A+ vad gäller karaktärer som är lätta att tycka om, och skratt garanteras!

Alla behöver vi en vän ibland, särskilt som nyinflyttad i en stor stad. Men det är inte helt riskfritt att bjuda in en främling i sitt liv. I B-filmsthrillern ”Greta” blandar regissören Neil Jordan friskt genrer när Chloë Grace Moretz får en elak styvmor på halsen, med blandat resultat.

Multimiljonären Philips inställning till livet är att han vill ha det tryggt. Inga konstigheter. Ungefär så verkar regissören också ha tänkt. “The Upside” levererar inget utöver det vanliga, men förmedlar fina budskap och underhåller för stunden.

Med intressanta miljöer, underbar scenografi och en handling berättad från ett annorlunda perspektiv, visar ”Birds of Passage” en verklighetstrogen approach på den colombianska drogkartellen. Här upplevs en mörk, olycksbådande och tragisk syn på pengar, liv, död och kultur.

Mads Mikkelsen släpps i ”Arctic” ner i Arktis oförlåtande frysbox och kämpar febrilt för att klara livhanken. Spännande, härligt avskalad och effektiv, men bristen på substans under ytan gör att den är bortglömd när eftertexterna rullar.

”The Curse of La Llorona” lånar in en populär, mexikansk spökhistoria till ”The Conjurings” universum. Det är en fattigmansversion av skräckklassikern ”Exorcisten” med välbekanta skrik och förutsägbara hoppa-till-scener, men också en del kalla kårar.

I ett försök att skapa en spännande thriller med moraliska frågeställningar, blir “Replicas” en dålig mix av genrer som till slut inte lyckas fånga mig på något sätt.

”Special” är på samma gång ett revolutionerande porträtt av en ung man med en cp-skada, och en charmig komediserie med feelgood-vibbar. En liten Netflix-pärla av och med nya komiska talanger som väntar på att slå igenom.

En kille förälskar sig i den snyggaste tjejen på skolan. För att få henne måste han ha hjälp av en dryg rebell som stänger andra ute i rädsla att bli sviken. Nej det här är inte “10 orsaker att hata dig”, det här är en onödig och förutsägbar Netflixfilm som uppfyller alla romatikklyschor en efter en.

Pratglad, intellektuell och litterär. Har man ingenting till övers för filmer som aspirerar på sådana omdömen så är franska ”Mellan raderna” sannolikt en mardröm. Annars väntar två trivsamma timmar.

En duktig flicka möter en brittisk badboy i en One Direction-fanfic som på något sätt lyckats ta sig till vita duken. Trots att det finns oväntat mycket positivt att säga om ”After,” finns det långt fler irriterande moment som drar ner denna klyschiga tonårsromans.

Nya ”Hellboy” är inte som de gamla. På gott och på ont. På ont eftersom den är mycket sämre, på gott eftersom den genom att vara sig själv ändå lyckas vara bättre än helt usel. Det finns onekligen en hel del övrigt att önska med denna extremt blodiga splatteraction, men samtidigt är filmen sevärt underhållande och nästan till och med lite charmig emellanåt.