Allt är som det brukar vara när Finlandsfärjan Baltic Charisma lägger ut från kajen. Passagerare är redan fulla. Nattklubben laddar upp för karaokekväll med överförfriskat skrålande av schlagers. Familjer ser fram emot skoj tillsammans. Personalen står redo att göra resan trygg och glad för gästerna.
I sin mörka hytt lurar vampyren Edith (Tuppence Middleton) för att invänta rätt läge att sätta huggtänderna i någon lyckligt ovetande resenär och stilla sin och sin 10-årige son Walters (Kolbjörn Skarsgård) blodshunger. När ondskan släpps lös ombord så blir festen en kamp för överlevnad för människorna.
Iskalla kårar och starka känslor
Författaren Mats Strandberg har blivit Sveriges Stephen King och på två år fått tre av sina romaner överförda till film eller som i detta fall miniserie. Hans typiska blandning av träffsäkra betraktelser kring mänskligt beteende och klassiskt uppbyggda kalla kårar passar väldigt bra att filma.
Strandberg är själv medförfattare till det vassa manuset och jag är säker på att det är därför som iskall skräck och gripande dramatik samsas så djävulskt bra här. Alla möjligheter som den längre speltid en miniserie ger att berika upplevelsen tas tillvara. Det här är fyra och en halv uppslukande och berörande timmar.
Ett smörgåsbord för vampyrer
Bitande satir är nästan ständigt närvarande. Inslag av medvetet överglättig reklamfilmsestetik används smart och dekadensen i festandet är lyckat tragikomisk. En hysteriskt klämkäck maskot lockar till gapskratt. Den sunkiga nattklubben är mitt i prick med billig inredning, grällt ljus och tondöv fyllesång.
På vampyrernas smörgåsbord serveras en brokig skara individer. Den alkoholiserade pappan Mårten (Christopher Wagelin) försöker ta hand om barnen Albin (Orlando Wahlsteen) och Lo (Lissa Edil). Stammisfyllot Madde (Ulrika Nilsson) röjer loss. Sångaren Dan (Björn Bengtsson) tog en gång ton i Melodifestivalen, men leder nu båtens karaoke.
Karaktärer som vi bryr oss om
Romantiken spirar även den ombord. Mogen attraktion uppstår mellan burduse Göran (Thomas Hanzon) och timida Marianne (Marika Lagercrantz). Frieri är på gång mellan paret Calle (Arvin Kananian) och Vincent (Scott Arthur). För säkerheten står vakten Pia (Jessica Grabowsky) som dessutom ska lära upp gröngölingen Bosse (Kevin Roxenby da Silva).
Skådespelarna är trovärdiga. Bengtsson ger djup tragik till sin loserroll. Skarsgård är skrämmande intensiv och jag ser en blivande stjärna. Alla karaktärer är skrivna och spelade med nyanser som gör dem till människor. Det är en fröjd när en produktion i genren förstår att man som publik måste bry sig om karaktärerna för att bli genuint rädd.
Kuslig stämning i trånga korridorer
Den hotfulla atmosfären blir skickligt alltmer kvävande. Adrenalinet pumpar stenhårt i attackerna och dödsångesten känns brutalt äkta. Goremakeupen är rejält köttig och blodet sprutar i kaskader. Det finns ingenstans att fly och paniken greppar tittaren. Som verk i skräckgenren är det här skoningslöst.
Fotot med sin större delen av serien dunkla belysning gör de trånga korridorerna otroligt kusliga. Scenbyggena verkar gjorda främst för att skapa klaustrofobi. Den syntiga musiken använder effektivt fartygets dova siren som ödesmättat ljud och förstärker råkraften i våldscenerna.
”Färjan” är ännu en produktion som visar att svensk skräck är att räkna med. Jag rekommenderar bokning av biljett till Baltic Charisma vare sig du föredrar ständiga chocker eller är entusiast av mer dramadrivna fasor. Den här serien passar ovanligt nog båda lägren.
De två första avsnitten av ”Färjan” släpps på SVT Play den 26 september.
Läs också: Superstark start på tv-hösten: Här är 9 tv-serier du inte vill missa i september
Läs också: ”Färjan” har fått en blodig trailer – anländer på SVT Play i september
