Skräckfilmen “Good Boy” har fått mycket uppmärksamhet långt innan sin premiär, för sin unika vinkel. Det här är nämligen inte vilken skräckfilm som helst, den berättas helt ur en hunds perspektiv.
Unika berättarperspektiv verkar vara det nya svarta i skräckvärlden, Steven Soderberghs “Presence” gjorde något liknande när man berättade historien från spökets synvinkel. “Presence” lyckades fängsla både publik och kritiker, men risken med denna typ av berättande är alltid att det blir en enkel gimmick. Ett marknadsföringsknep snarare än riktig berättarteknik.
Hunden Indy är mer än en billig gimmick. Relationen mellan Indy och den mänskliga motparten Todd, skapar ett djup som få skräckfilmer lyckas förmedla.
”Good Boy” är lika mycket relationsdrama som skräckfilm
När vi först träffar Todd och Indy, håller Todd på att repa sig från en allvarlig sjukdom. Todd har kämpat länge med sjukdomen och Indy har hela tiden stått vid hans sida. Man märker snabbt att Indy blivit mer och mer orolig för Todd, och vägrar många gånger lämna hans sida. Deras band är starkare än någonsin.
Ett tag efter sitt tillfrisknande får Todd ärva sin farbrors hus, mitt ute i ingenstans. Han bestämmer sig för att flytta dit tillsammans med Indy, och leva ett mer stillsamt liv medan han återhämtar sig från sjukdomen. Vad som hänt farbrodern är fortfarande mycket oklart, men Todd får sakta mer inblick i att allt inte är som det ska i huset.
Indy märker snabbt av en otäck närvaro. Han känner underliga dofter och skymtar något i olika hörn av huset. Regissören Ben Leonberg är otroligt skicklig på att framhäva Indys rädsla. Det byggs upp en klaustrofobisk känsla genom filmen, Indy vet att något är fel men kan inte kommunicera det till sin mänskliga vän. När ondskan börjar drabba Todd allt mer, kan inte Indy ringa polisen, eller någon vän, han är helt utlämnad till situationen.
Man blir aldrig skrämd, men är alltid rädd
“Good Boy” är sällan riktigt läskig. Man märker av filmens låga budget, med B-filmsaktiga specialeffekter och outvecklade monster. Istället uppstår spänningen i relationen mellan hund och människa. Indys påtagliga rädsla för vad som ska hända hussen Todd framgår tydligt. Hans vilja att rädda sin bästa vän. Jag har aldrig tidigare funderat på om djur kan vara bra skådespelare, men Indys prestation får mig att undra ifall det inte borde införas en ny kategori i Oscarsgalan.
Jag har nog aldrig varit så rädd, utan att alls vara skrämd. Jag har nog aldrig hejjat så mycket på en filmkaraktär, som jag hejjar på Indy. “Good Boy” lyckas med något helt unikt, även om den som skräckfilm bemärkt inte alltid uppfyller alla kriterier.
Jag ser verkligen fram emot vad regissören Ben Leonberg gör härnäst, för “Good Boy” är en väldigt lovande debutfilm, även om jag önskar att skräckmomenten var starkare och filmen lade lite mer tid på att bygga bakgrundshistorien kring huset och dess ondska.
”Good Boy” visas under festivalen Monsters of Film, den 25:e oktober på biograf Klara i Stockholm.
Snabbfakta: ”Good Boy”
- Regi: Ben Leonberg
- I rollerna: Indy, Shane Jensen, Arielle Friedman
- Genre: Skräck
- Premiär: 21 november 2025
- Visas på: Bio
- MovieZines betyg: 3/5
