I en ospecificerad tid, anmärkningsvärt lik vår samtid, lever det amerikanska folket i en annan verklighet än den vi är vana att se dem i. Sex utanför äktenskapet har blivit olagligt, och alla medborgare har fått avancerade datachip implanterade för att hålla koll på deras sexuella aktiviteter. En enda natt varje år släpps förbudet, och då är det fritt fram att ligga för glatta livet under tolv timmar.
Allie (Monica Barbaro) är en sångerska med scenskräck som söker efter sin prins, och inte tänker nöja sig med vem som helst på årets sexnatt. Men när hennes wingwoman högst realistiskt lyckas hitta sina drömmars man genom några minuters samtal i en kö, lämnas Allie ensam åt sin nästan omöjliga önskan.
Överallt hånglas och liggs det vilt, men alla killar Allie får på kroken visar sig vara konstiga, korkade eller bara fel.
Det går inte som planerat
Under tiden ser Owen (Callum Turner) fram emot kvällen, då han ska ta med sin flickvän Malika (Maya Hawke) ut på en fin middag, och därefter fria till henne. Ja, och sedan ska de naturligtvis ha årets enda sex också. Men självklart går saker inte alls som Owen planerat.
Istället för ett frieri får han veta att Malika vill utforska sina behov, och har bestämt sig för att ligga med en av deras grannar istället. Efter att ha tyckt synd om sig själv en stund bestämmer sig Owen för att han måste försöka få ihop det med någon annan; årets enda tillfälle till sex kan inte gå förlorat så lätt.
Ett klassiskt men vanligt romcom-problem är att trots att Owen stått i begrepp att gifta sig alldeles nyss, så verkar han ändå inte ens ledsen över att hans käresta bara gått vidare. Självklart vet publiken att hon inte var rätt för honom ändå, och Owens mamma (Molly Ringwald) håller med oss.
Men tydligen är kärlek och giftermål väldigt lätt att komma över i de romantiska komediernas värld. Praktiskt ändå, det gör att han är friare att ägna natten åt allehanda galenskaper i sin jakt på sex.
Saknar udd
Regissören Will Gluck har tidigare gjort sig känd för roande titlar som “Easy A”, “Fired Up!”, “Friends with benefits” och “Anyone but you”, och han fortsätter här på invanda spår mellan kärlek, sex och komedi. Att premisserna är så udda är en väldigt kul idé, men det brister en del i både paketering och leverans.
Som tittare får man veta väldigt lite om förbudet i sig, varför det infördes och hur det egentligen gick till. Det är också ett orimligt litet motstånd man ser kring detta. Några pliktskyldiga anti-förbudsskyltar och klistermärken, och en ganska tam skandering på en klubbspelning. I övrigt verkar i stort sett alla i New York osannolikt laglydiga.
Självklart dyker det upp många hinder och snåriga situationer på både Allies och Owens resor, och mycket av det är absolut roligt. Dock saknas en udd, och den som förväntar sig något liknande den skarpa, sexfyllda dialogen från “Easy A” eller “Fired Up!” blir tyvärr besviken. Skämten är mer ljumma och hade mått bra av att vässas, medan dialogen behöver rappas till.
Frågorna hopar sig
I övrigt slarvar man tyvärr bort den största usp:en, vilket är att människorna lever i en sexlös tid. Frågorna hopar sig direkt: Vad räknas egentligen som sex i statens ögon? Hur försöker befolkningen kringgå förbudet på årets övriga 364 dagar? Och vad händer egentligen med så mycket återhållen sexuell laddning att människor förmodligen skulle börja slåss av ren frustration?
Tråkigt nog besvaras inga frågor kring förbudet, utan fokus är helt på våra småkåta protagonister. För faktum är att de inte verkar särskilt desperata, då det saknas frustration från deras sida. De båda är lite lagom sugna, men inte på ett sätt som rimmar med att de levt i ofrivilligt celibat i ett helt år.
Med en mer uppskruvad känsla kring det sexuella hade filmen fått sig ett lyft, och med en tydligare och bättre förankring i det mystiska förbudet kunde den ha blivit otrolig. Nu känns det stundtals som en illa dold anti sex-propaganda, där den som vill vänta på sitt hjärtas tillkommande är mer värd än den som tar vara på sina mänskliga behov i ett absurt lagrum.
Svårt att svälja
I nuläget är den mest osannolika delen av alltihop att hela det amerikanska folket skulle gå med på att låta sig implanteras med spårbara mikrochip. Ett land där fattigdom, brist på utbildning och misstro mot stat och styre inte är ovanligt finns det exakt noll chanser att ett sånt påbud skulle gå hem – eller ens gå att implementera.
Och när handlingen är förlagd i en tid som känns exakt som vår egen – frånsett sexförbudet – blir det svårt att svälja att en sån sak inte skulle orsaka bråk, protester och rent krig på daglig basis. Folk vill ligga, och de vill inte att staten ska lägga sig i den saken.
Det som kunde blivit en fartfylld sexkomedi med twist slutar istället som ett sömnigt kvart i två-ragg utan framtidsutsikter.
Snabbfakta ”The Rivals of Amziah King”
Regi: Will Gluck
Medverkande: Monica Barbaro, Callum Turner, Molly Ringwald, LeVar Burton, Maya Hawke
Genre: Romantisk komedi
Speltid: 1 timme 42 minuter
Svensk biopremiär: 28 augusti 2026
MovieZines betyg: 2/5
