De värsta dödsfallen i ”Jurassic Park”-filmerna

Det finns många sätt att dö på och skulle man vara tvungen att välja vill man antagligen lämna jordelivet hyfsat snabbt och smärtfritt. Rätt snabbt kan det i och för sig gå när man väl hamnat mellan gaddarna på en dinosaurie, men det är nog få saker som gör så ont som att känna hur de sliter itu dig. 

Jag och mina barn såg nyligen hela trilogin som uppladdning inför ”Jurassic World” som snart har premiär. Och tillsammans har vi rankat de, enligt oss, mest minnesvärda och hemska dödsfallen i filmerna. 

I ”Lost World” försöker Eddie Carr hjälpa Ian, Sarah och Nick vars liv bokstavligen hänger i ett rep. Den hjälpsamme Eddie sitter i bilen och försöker med den dra upp de andra, när två tyrannosaurier plötsligt kommer fram och kikar in från båda håll. Rätt snart är taket på bilen borta och de två jättarna delar därefter på en munsbit i en mycket våldsam scen som barnen inte fick titta på, men som mamman minns mycket väl. 

Livrädd för en galopperande T-Rex i närheten gömmer sig fege advokaten Donald i det lilla rucklet som inte visar sig vara så mycket till skydd när väl Rex kör in sitt huvud där. Byggnaden rasar och advokaten har sittande på toastolen några sekunder på sig att inse att han inte kan fly utan kommer bli uppäten rätt snart. En insikt som känns ganska jobbig just där och då och en kort stund senare är halva han är i käften på en ursinnig T-Rex som skakar sedan livet ur honom.

Girigbuken Ludlow får inte mycket sympati av oss när han i ”Lost World” blir dödad av baby-rex som försöker impa på morsan. Snubben förtjänar det helt enkelt. Men nog måste det ju gjort väldigt ont att först blir småtuggad på av mamma Rex och sedan, gissar jag, rätt långsamt, typ bit för bit, bli söndermalen mellan tänderna på junior. Aj. Men han var ju som sagt inte så snäll och borde som min dotter uttryckte det – verkligen inte gått ner där.

Peter Stormares sadistiska karaktär Dieter i tvåan är ännu en så kallad dumming som på sätt och vis får det han förtjänar. Han blir attackerad av ett stort antal små ettriga comsognathusar, vilket känns på något sätt rätt rimligt då han tidigare jävlats med desamma. Vattnet i bäcken färgas efteråt rött av blodet, vilket var rätt läskigt enligt barnen, även om de inte gillade dummingen. Hela grejen känns verkligen som något väldigt jobbig att vara med om och jag hade personligen mycket hellre blivit svald i ett svep efter en avgörande tugga, än nafsad till döds. 

Muldoon var den snälle parkvakten som jagade raptorer efter att de löpt amok i parken. Han har i en scen siktet bokstavligen inställt på en av raptorerna och man liksom anar att något går fel även vi oförtrutet hejar på honom. Och fel går det också sen. Från sidan blir han anfallen av en annan raptor och han, liksom vi, förstår precis innan döden är ett faktum att det är han som var jagad och lurad. Smart tjej den där. 

”Skurken kommer dö, vi hoppas så”, säger mina barn när ”Newman” eller Wayne Knight som nedrige Dennis Nedry trampar runt i leran. Han är ju faktiskt skyldig till rätt mycket av allt som går fel i första filmen, varför det också är väldigt svårt att tycka sådär jättemycket synd om honom när han går sitt fruktansvärda öde till mötes. Men det måste ha varit extremt plågsamt att bli förblindad av det där frätande giftet som han får spottat på sig och sedan när han tror han klarat sig, bli attackerad ånyo i den trånga lilla bilen. Vad exakt som händer med honom därinne kan man bara ana sig till, men det är inget som särskilt roligt. Jag vet inte om jag börjar bli blödig med åren för jag känner faktiskt lite med honom fast känner samtidigt att nä, what goes around, comes around.

När den där familjens hund i ”Lost World” blir helt oprovocerat "ätuppen", som min 6-årige son förfärat formulerar det, känns det onekligen trist. Värsta grejen av allt i alla filmerna, enligt mina barn som tyckte Rex kunde ätit nån gubbe istället. Och det är verkligen ett ”Åh nej!”-ögonblick att inse att hunden plötsligt är no more. Tack och lov är inte scenen grafisk som så mycket annat, men desto jobbigare rent känslomässigt. Det är ju hunden som ska överleva allt och alla när katastrofer härjar, inte bli mumsad på. Nä, så gör man bara inte T-Rex! Hon tappade faktiskt ett par fans i och med denna måltid och det var då, med hundkojan fortfarande hängandes i kopplet ur hennes mungipa som båda mina barn simultant utbrast att det nog är rätt bra att dinosaurierna dog bort ändå.