I drakar och vikingars fotspår

REPORTAGE
4 November 2014 | 11:00

I drakar och vikingars fotspår

MovieZine åkte till Norge för att träffa DreamWorks och testa på "Draktränaren"-livet i verkligheten.

DreamWorks båda "Draktränaren"-filmer om vikingapojken Hicke och hans drakkompis Tandlöse kan måhända utstråla oskuldsfullhet med dess färggranna och fluffiga yttre, men på bioduken har filmserien varit allt annat än tandlös, uppföljaren gick för fulla hus som sommarens stora premiär i Sverige och internationellt har filmen spelat in över 500 miljoner dollar på bio, vilket gör den till årets stora animerade kassako. Men har dessa monogama, drakflygande, icke-kolonialistiska vikingar någon verklig förankring i vår nordiska historia? MovieZines flygande reporter Jakob Åsell stack till Norge för att prata med DreamWorks chefsanimatör för karaktärer, Simon Otto och för att själv flyga drake - eller åtminstone det närmsta substitutet.



Höstmörkret har precis lagt sig över Bygdøy när tjugotalet internationella journalister av högst blandad härkomst och med varierande grader av jetlag trotsar regnet för att snubbla in genom portarna till det av 20th Century Fox tillfälligt reserverade Vikingskipshuset. Här i de stora kyrkliknande salarna finns världens bäst bevarade vikingaskepp och andra mer än tusen år gamla världsunika kulturskatter, men under ett dygn framöver får dessa klenoder dela strålkastarljuset med en ditrest Schweizisk animatör som varit del i att en ny generation snarare konnoterar vikingar till drakflygande amerikanska spelfilmskaraktärer än till Oslofjordens restaurerade gamla träbåtar. Ut med det gamla, in med det nya. Tänk om husets arkitekt Arnstein Arneberg hade vetat att hans skapelse hundra år senare skulle agera hotellsubstitut för en internationell animationsfilms-press junket. Att mexikansk barn-tv skulle springa runt här och snacka om sagokaraktärer och att någon skulle spänna upp en stor bioduk mitt i allt för att visa Blu-Ray. Sådant tänker jag på en dag som denna.

Simon Otto berättar med en härligt Schwarzenegger-klingande schweizisk accent att det kreativa teamet kom hit till Vikingskipshuset för ett antal år sen för att titta närmare på hur vikingaskepp och vikingabegravningar såg ut. Efter vår lilla pratstund bär det iväg på en resa i den omtalade förproduktionens fotspår, till platser som Simon Otto, regissören Dean DeBlois och den legendariske filmfotografen Roger Deakins besökte i jakt på äkta nordisk inspiration inför produktionsstarten av "Draktränaren 2". 




Simon slår oss följe då han hört det tisslas om en helikoptertur över fjordarna, något han gick miste om sist. Han svär när det är jag som får extra benutrymme på planet till Bergen trots att han själv är ett huvud längre men somnar snart av jetlag. Kanske drömmer han om att ta det norska bergslandskapen med storm. Men föga vet han då att det inte blir den sista gången jag drar det längsta strået denna helgen, att det är jag som ska få sitta fram med piloten i helikoptern och att jag senare ska besegra honom i fårahede-tävlingen i den norska vikingabyn. 

Under inflygningen över det norska västkustlandskapet ligger solen lågt och fläckar de skogiga bergstopparna i ett sällsamt vackert guldskimmer. Jag trycker näsan mot fönstret och fascineras av hur små norska stugor ligger utströsslade över det otillgängliga kustlandskapet och tänker att denna vy nog ändå är bra svårt att återskapa i en dator i Kalifornien. Simon Otto däremot är av inställningen att tekniken nu nått en utvecklingsnivå där de inte längre behöver fundera på om någon berättelse är tekniskt möjlig att genomföra, att det är stor skillnad mot hur det såg ut för bara fem-tio år sen. Han berättar att det fanns en anledning att de tidiga datoranimerade filmerna handlade om myror, fiskar och leksaker av plast - man hade helt enkelt inte möjligheten då att göra hår, fjädrar eller päls. Även komplexiteten i huvudkaraktären Hickes nu fem år åldrade design, med hans löst hängande verktyg, texturer i plaggen och ben-attrapper hade varit omöjlig att genomföra för bara fyra år sen när den förra filmen gjordes, menar Simon.



Medan vi journalister själva får testa på att skissa egna Tandlöse eller Toothless-drakar berättar Simon om hur man arbetade med att ge liv till varje drake. Om man tittar på hur Toothless beter sig är det knappast någon slump att han tvättar sig likt en katt eller gräver runt i snön som en hund då inspiration dragits in från våra allra käraste husdjur. Andra drakar är hybridkorsningar mellan djur och ting såsom tryffelhundar, skalbaggar och skräphinkar. Allt för att skapa en igenkänning som får publiken att tro på och känna för den här helt imaginära världen.

- Vi sökte inspiration i allt vi fann runtomkring oss eftersom vi tror att underhållning har mycket att göra med att igenkänning från den verkliga världen som man sen driver med eller skruvar till, berättar Simon.

Det är svårt att inte känna sig lite inspirerad att kliva in i en annan tid och värld när vi kliver ur bussen i den högst fotogeniska vikingabyn Gudvangen vid Sognefjorden där vi besökare får ro ett vikingaskepp, äta lammkött som tillagats i timmar under jord och delta i en fåraherdetävling. Samtidigt är jag väldigt tacksam över teknikens framsteg när vi kliver in i helikoptern och lyfter över de sanslöst vidunderliga fjordarna. 



Jag och Simon pratar en del om just teknikens framsteg och hur det påverkat hans yrke. För visst blev det en omställning när han som fostrats i den gamla skolans tecknade animation på den högt ansedda franska animationsskolan Les Gobelins i Paris, kom in i en bransch som kring millenieskiftet bytte medium från 2D till 3D, i rasande fart. Han berättar om hur många konstnärer och tecknare med honom kände sig väldigt malplacerade när pennor byttes mot datormöss och klumpiga ofärdiga datorprogram. Samtidigt prisar Simon systemen de använder idag vid animation som blivit helt interaktiva.

Under produktionen av "Draktränaren 2" flyttade de omkring digitala dockor i en tredimensionell tv-spelsvärld och valde sen i samarbete med kamerateamet och fotografen Roger Deakins ut kamerautsnitten. För att återfå känslan från 2D-animation limmade Simon dock fast sin datorskärm på sitt gamla staffli och jobbade med touch-pennan som en pensel. Mycket av kommunikationen animatörerna emellan sköts även fortfarande på skissblock eftersom att penna och papper fortfarande är och förblir tecknarnas grundverktyg.

Simon visar fantastiskt roliga klipp från när de tog in professionella improvisations-skådespelare för att att leka fram karaktärernas kroppsspråk. Han går även in på att eftersom rösterna kommer först av allt i processen så sätter den rollsatta skådespelaren en väldigt stark prägel på karaktärsdesignen. Ta till exempel Jay Baruchel som gör rösten till Hicke i den engelska originalversionen. Han är smal och gänglig med ett ganska obekvämt kroppspråk, vilket animatörerna dragit massor av inspiration ifrån. De har även en scen i filmen där Astrid driver med hans kroppspråk vilket är helt taget från de verkliga skådespelarna.



Vår resa avslutas med en adrenalinupplevelse i världsklass, viktlöshet i Voss Vindtunnel för fallskärmshoppare. Vi går igenom en luftsluss med hjälmar och skyddsglasögon på, fläkten dånar så att vi tvingas skrika för att göra oss hörda.

”Det är precis som att ligga på en säng, ett barn kan göra det.” ropar en fransk reporter som har testat vindtunneln tidigare. Vilket kvalificerat franskt skitsnack, tänker jag när jag ligger där, i en lite för tight helkroppsdräkt och vinglar runt i luften som en vingklippt fylledrake i ett stort genomskinligt vertikalt plaströr och försöker förstå vad fan jag sysslar med. Jag tvingas lära känna min kropp i ett helt nytt element där minsta plötsliga rörelse kan få en att flyga med huvudet före rakt in i väggen. Givetvis känner jag mig än mer graciös då jag är helt omringad av stencoola fallskärmsproffs som samlats i anläggningen för ett pågående världsmästerskap. 

Samtidigt som vi journalister virvlar runt i röret som torra höstlöv sitter Simon Otto bredvid på en stol med sitt skissblock och tecknar Toothless med samma hundraprocentiga fokus som adrenalinsökarna i vindtunneln, dock med ett betydligt bättre slutresultat. Till skillnad från oss andra är han helt i sitt rätta element. Och vem vet, om drakarna i den avslutande delen av "Draktränaren"-trilogin plötsligt visar sig ha de mest fumliga av flygstilar så vet ni var DreamWorks hämtat sin inspiration ifrån.

Se intervjun med DreamWorks-animatören Simon Otto:


"Draktränaren 2" släpps på Blu-ray, DVD och VOD onsdag 5 november.