The Hunger Games: Mockingjay - Part 1 (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Katniss Everdeen leder Panems tolv distrikt i ett uppror mot den korrupta huvudstaden. När kriget som kommer att avgöra Panems öde eskalerar, måste hon bestämma vem hon kan lita på och göra allt för att skydda sina vänner och sin familj.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE HUNGER GAMES: MOCKINGJAY - PART 1

Ett ovanligt starkt äventyr
”The Hunger Games: Mockingjay - Part 1” har betydligt högre ambitioner än att bara vara transportsträcka fram till filmseriens avslutande del. I jämförelse med de föregående filmerna är den långsammare, jämnare och djupare.
Jag minns hur ilsken jag blev när det surrades om att Peter Jackson tänkte stycka upp den sista “Hobbit”-filmen i två delar. Maken till fräckt försök att tänja ut en redan ansträngd filmtrilogi med bara en ynka liten barnbok som förlaga, har karln ingen skam i kroppen? Nu blev det ju lyckligtvis inte så. Francis Lawrence, som regisserade också ”The Hunger Games: Catching Fire”, applicerar däremot med friskt humör ett liknande koncept på den avslutande delen av Katniss Everdeens äventyr, och tvingar oss därmed att vänta ytterligare ett år innan sagan är all. Lyckligtvis känns ”The Hunger Games: Mockingjay - Part 1” som en semifinal snarare än en utfyllnadsfilm. 

Berättelsen kretsar den här gången inte kring dödsbataljer i själva Hungerspelsarenan utan lyfter blicken och ger välbehövlig utfyllnad åt det dystopiska landet Panem, där ett antal ghettoliknande Distrikt kuvas av den välmående huvudstaden Capitol. Katniss blir i egenskap av nationshjälte indragen i ett omfattande propagandamaskineri för att stärka folkmoralen i kampen mot diktatorn Snow, som Donald Sutherland med bravur (och en hel del rutin) gör till en synnerligen ondskefull och slug gubbe. 

”The Hunger Games: Mockingjay - Part 1” skiljer sig från de tidigare filmerna genom att i betydligt högre utsträckning fokusera på karaktärsfördjupning och Panems storpolitiska skeenden än action. Att bli berövad en stor del av de adrenalinpumpande stridsscener som utmärkte framförallt den första delen kunde ha varit ett ordentligt nedköp, men när Katniss hamnar i de stora sammanhangen utanför arenans väggar blir hennes kamp inte alls mindre angelägen. Istället växer hon, och filmserien med henne. 

Jennifer Lawrence tar som vanligt inte ett felskär, något som stundtals blir väl uppenbart när hon delar duk med Liam Hemsworth. Han får som helyllegrabben Gale större utrymme här än i de tidigare delarna men förblir, tyvärr, närmast brutalt oengagerande. Lite tråkigt är det också att Woody Harrelsons surfblonderade och cyniske Hungerspelsveteran – numera nykter – bara har några enstaka scener att sura i. Riktigt vemodigt är det att se Philip Seymour Hoffman, som ju hade en veckas inspelningsarbete kvar på den sista filmen när han avled, i detta relativt färska sammanhang. I eftertexterna tillägnas filmen också Hoffman, vars medverkan i ”Mockingjay – Part 2” sannolikt kommer att få digital hjälp.  

Det är annars värt att notera att könsfördelningen i Suzanne Collins karaktärsgalleri är exemplariskt jämn utan att något stort nummer görs av det. Alla yrken och personlighetstyper i hennes fiktiva värld är tillgängliga för både män och kvinnor, en bred och genomarbetad representation som känns otvungen och självklar men inte alls är det i den här genren. Undantaget skulle vara de Stormtrooper-liknande soldatstyrkor som Snow använder för att tukta befolkningen, de verkar uteslutande vara män (fast det är ärligt talat inte alltid man hinner avgöra). 

Hur som helst, när en regissör tar fasta på såväl spänningen som den revolutionära andan i Collins böcker så väl som här blir slutresultatet ett ovanligt starkt familjeäventyr. Det är nästan så man förlåter regissören i fråga för att man nu måste vänta ett helt år på den slutgiltiga uppgörelsen. 
MENINGSLÖS UPPLADNING INFÖR THE GRAND FINALE
Har inte vart någon jätte fan av serien, men tyckte ändå första filmen hade en ny tvist och gav sci-fi genren lite nytt blod. Den andra filmen hatade jag, total upprepning och fantasilös, så jag hade inte så höga förväntningar av tredje boken som dessutom blir uppdelad i två filmer. Precis som i Twillight filmerna där slutet delades upp i två, känns det som dem bara fyller ut filmen med meningslöst ordbajsande för att satsa på the grand finale... Självklart var även denna första del, ett segt utdraget gäsp för att de sista 5min väcka en tillbaka från sin koma för att påminna att vi måste komma tillbaka om ett år för att se avslutningen. Jag tycker det både är tråkigt och dålig stil att inte vilja ge sin trogna biopublik kvalité för pengarna utan att lura på en massa meningslös dravel för att pumpa ut de sista slantarna. Med det sagt får jag ändå säga att jag gillade denna delen bättre än andra filmen, dock känns det meningslöst att dela upp slutet i två, dem hade lätt kunnat krympa ihop det "viktiga" i Mockingjay på 30min och lagt det tillsammans med sista delen... Är man ingen mega fan av serien tycker jag man kan hoppa att se den på bio, slösa inte 130 spänn på den, bara för att...se den istället i favo pyjamasen i soffan en söndag men den du gillar istället:) Betyget blir en tvåa... Cast: R.I.P Philip Seymour Hoffman, Jennifer Lawrence, Liam Hemsworth mfl.. AA
Allt var bra förutom beslutet om att göra två filmer av sista boken...
Om ni vill se min videorecension kan ni klicka på nedan länk: https://www.youtube.com/watch?v=MlOiptdkVXA Katniss står mellan de två svåraste valen i hennes liv. Ska hon försöka fly och för att leva ett vanligt liv bortom presidenten Snows radar…? Eller ska hon ta upp kampen mot huvudstaden och därmed bli den symbol för upproret som behövs: The Mockingjay! Jag är inte helt övertygad när det gäller det här med ”Del 3 – Del 1″…? Om jag på något sätt ska rangordna de olika ”tonårs-böckerna-som-blir-film-serierna” som kommit hittills så måste jag nog säga att Hunger Games-serien är den som klarat förvandlingen från bok till film allra bäst. Mycket för att de inblandade skådespelerskorna/skådespelarna är så pass duktiga som de är. Om jag nu ska sammanfatta de två tidigare filmerna så skulle jag säga att ”The Hunger Games” handlade/skildrade ungdomar som frivilligt eller ofrivilligt tvingades att delta i dessa hemska hungerspel. Den andra filmen ”The Hunger Games: Catching Fire” handlade mer om efterdyningarna och varför spelen införts samt vad hungerspelen fick för konsekvenser. Det som jag gillar med detta är att varje film i serien fått sin egen touch (även om del två kändes lite repetitiv) läs min recension av The Hunger Games: Catching Fire här. På samma sätt som de ovannämnda filmerna så har även den tredje filmen en liten egen prägel. ”The Hunger Games: Mockingjay – part 1″ handlar mycket om uppbyggandet av ett uppror, inte nödvändigtvis med fokus på våldsamheterna och det militära, utan mer kanske på hur detta marknadsförs. Samtidigt så försöker president Snow kväva informationsflödet och även sprida propaganda på sitt håll. Det är vad jag tycker att filmen handlar om. Sedan så innehöll filmen en annan parallell handling vilket var triangeldramat mellan Katniss, Peeta och Gale. Personligen så upplevde jag det som att det inte riktigt fungerade, mycket för att det kändes som att det inte fanns tillräckligt med stomme för att göra den delen av historien intressant. Men trots det lite halvtråkiga triangeldramat så kändes det ändå som att när handlingen inte riktigt fungerade så bar t.e.x Jennifer Lawrence, Julianne Moore och Philip Seymor Hoffman upp filmen med sina skådespelartalanger och rolltolkningar. I andra ”liknande” ungdomsfilmer (Twilightfilmerna till exempel) fanns det inget utrymme för skådisarna att göra speciellt mycket. Detta ledde till att när handlingen inte fungerade (vilket var ganska ofta) så satt jag och vred mig både för att handlingen var för tunn plus att skådespeleriet inte var det bästa. Det som, för mig gjorde att den här filmen fick ett förhållandevis lågt betyg var att jag inte är helt säker på att det var ett bra val (förutom när det kommer till den ekonomiska aspekten) att bryta upp den sista boken i två filmer. Den här filmen var strax över 2h och det kändes stundtals som att de kämpade med att fylla filmen med relevanta sekvenser. Som sagt så var det inte aktörskornas/aktörernas fel att betyget blev sådär. Inte heller var det handlingen. Det var snarare upplägget med ”två-filmer-blir-en-bok-grejen” Vilket kändes lite synd Eller vad tycker ni som sett ”The Hunger Games: mockinjay – part 1″ ?
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
toddelo
Tycker faktiskt att det här är den bästa i Hungerspelsserien. Allt sjunker in i en på ett helt annat sätt än i de andra filmerna och det var en otrolig bioupplevelse
magiul
Jennifer Lawrence version av Katniss börjar bli en pastisch av sig själv då hon ständigt ska lida i varenda liten scen. Lite som Daniel Radcliffe i Harry Potter till slut bara kunde spela mesig och rädd i. Scener där Katniss går och ojar sig finns det tyvärr oerhört gott om, då även denna film nästan står helt still medan man bara väntar på att allting ska börja. När jag började titta på Hunger Games-filmerna visste jag bara lite löst om ramhandlingen, men hade väl tänkt mig att vi skulle komma ungefär där vi är nu efter tredje filmen redan i film ett och att de övriga filmerna skulle redogöra mer för kriget. Men vi har alltså ännu inte riktigt kommit dit. Det börjar bli tröttsamt även om det är snyggt som bara den. Tyvärr ett otroligt intetsägande äventyr. 2/5
Onge
Vilken eländig smörja med en ständigt lipande Lawrence med öppen mun. Skämdes nästan över hennes skådespeleri när hon talade in i kameran efter sjukhusbombningen.
1/5
Visa fler (17)

Relaterade filmer