The Avengers (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Det enda som är mer exalterande än en superhjälte är ett gäng superhjältar!

När en oväntad fiende hotar världens säkerhet inser Nick Fury, chef för den internationella fredsbevarande byrån SHIELD, att han behöver ett team som kan rädda världen från en kommande katastrof. En världsomspännande djärv rekrytering tar sin början för att få ihop det rätta räddningsteamet.

Filmen är en del av Marvels filmuniversum, som spänner över flera superhjältefilmer så som "Iron Man" (2008), "The Incredible Hulk" (2008), "Iron Man 2" (2010), "Thor" (2011) och "Captain America: The First Avenger" (2011).
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
3.6 av 1,442 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE AVENGERS

(Grupp)dynamiskt råröj
Rutinerade Joss Whedon tillför inte genren något nytt vad gäller story eller djup, men är omsorgsfull med detaljer och skicklig i sin komiska tajming. Det räcker för att lyfta "The Avengers" över den genomsnittliga superhjältefilmen, utan att marginalen är enorm.

Inbyggt i superhjältefilmens koncept är naturligtvis den tilltänkta publikens förkunskap om det universum som ska överföras till film. "The Avengers" utgör ackumulationen av otaliga serietidningar och tecknade tv-filmer och förutsätter mer förtrogenhet med grundmaterialet än vad de flesta andra Marvel-produkter gör. Studion vill dessutom gärna att man ska ha följt titelkaraktärernas respektive långfilmsresa på förhand, samtidigt som man är mån om att inte skrämma bort nytillkomna tittare. Av den anledningen redovisar man plikttroget en del backstory, något som ytterligare tynger filmens långsamma andra akt. Som kompensation för detta smäller man istället på med allt man har i finalen. Gillar man spektakulär action, och det är högst troligt att man gör det om man går och ser "The Avengers", så får man sitt lystmäte, den saken är helt klar.

När populärkulturelle ikonen Joss Whedon nu till sist får släppa loss sitt drömprojekt på vita duken väntar sig under alla omständigheter hardcorefansen och Marvel-konnässörerna att regissören - som är både och - ska vara trogen serietidningsförlagan in i minsta detalj. Den genomsnittliga biobesökarens intresse stegras säkert en del av det faktum att filmen har mötts av positiv kritik på hemmaplan. Det ska vara superhjältefilmen som kompenserar för en halv miljon slentrianmässiga filmatiseringar av män i tajts med speciella förmågor, verket som ska sätta den nya standarden för genren.

Till viss del är "The Avengers" också det. Att en viss mättnad, för att uttrycka det milt, ändå infinner sig beror på att nyhetens behag i att se gravitationsföraktande slagsmål och pulvriserade skyskrapor gick och lade sig för ungefär tio Marvelfilmer sedan. Bäst för alla vore att inga fler superhjältefilmatiseringar fick göras på åtminstone ett år. Det är fint och orealistiskt att tänka så. Att gå tillbaka till ritbordet för att arbeta fram en någorlunda originell rymdskurksestetik inför otaliga uppföljare är däremot helt nödvändigt - nu får vi en gång för alla vara färdiga med standardutförandet "Transformers korsat med futuristiska BMX-förare".

Behållningen med "The Avengers" ligger istället i utforskandet av gruppdynamik och i filmens humor. Idén att samla ett gäng individualistiska gigantiska egon är tacksam inte bara för att hjältarna i det här fallet med få undantag är olidligt trista att följa en och en över en hel långfilm, utan också för att rikliga tillfällen ges till konflikter. Det patriotiska helyllet Captain America har till exempel svårt att komma överens med Robert Downey Jr:s självmedvetne playboy Tony Stark. Det gnabbas och käftas i kvicka och många gånger roliga replikbyten; konservativa ideal ställs mot entreprenörsanda, utilitarism mot självisk fåfänga. Dessutom verkar skådisarna ha haft genuint kul under inspelningen. Roligast att se är Mark Ruffalos Bruce Banner/Hulk. Whedon tar väl tillvara på och leker skickligt med de dramaturgiska förväntningar som är förknippade med den gröna bestens temperament, och Ruffalo är perfekt som både försynt och cynisk vetenskapsman med kraftiga humörsvängningar.

"The Avengers" bjuder alltså på en hel del fräschör i rytm och dialog. Precis när formeln "oavbrutet råröj punktueras med rolig oneliner" börjar kännas gammal tar Whedon nämligen ut svängarna ännu mer. Hade själva storyn och skurkarna präglats av samma charm så hade betygsfyran varit given.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Andi Rames
Min andra "nerdgazm" någonsin, den första fick jag av den första sagan om ringen. Underbar röjfilm och mina seriehjältar kunde inte blivit bättre framställda på film
5365
Nu när jag sett den för tredje gången, får jag revidera mitt föra betyg en aning, och uppgradera fyran till en femma :) är klart den bästa filmen i sin franchise samt genre.
Visa fler (415)

Relaterade filmer