Party Girl (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Angélique, en 60-årig nattklubbsvärd som fortfarande älskar män och att festa är nu senior i personalstyrkan. En dag går hon rent impulsivt med på att gifta sig med en av stamgästerna, Michel.
Visa hela synopsis

ALTERNATIV SAKNAS

ALTERNATIV SAKNAS

Betyg
Läs recension
3.0 av 1 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: PARTY GIRL

När livet är en fest
Cannes Film Festival 2014 - Tävlingssektionen Un Certain Regard har valt att inviga med en festsugen tant. Den varma porträttet av Angelique suddar ut gränserna mellan dokumentär och spelfilm, och lämnar mig med en mysig känsla men inte mycket mer.

Män, musik, dans och drinkar - det är livet för Angelique. Hon jobbar på strippklubb och är den sista kvar i baren vid stängningsdags, lite för full för att gå hem på egen hand. Det blir förstås extra tragiskt av att Angelique är 60 plus, och man förstår att det här livet är det enda hon vet. Iklädd djurmönstrat och lite för många smycken upprepas kvällarna på ungefär samma sätt i dessa mindre fina franska arbetarkvarter. Även om männen blir allt färre, och hon allt mer ensam vid bardisken. Men nu börjar denna Party Girl att tänka på refrängen. När stammisen Michel friar, ser hon sin chans till ett annat, lyckligare liv.

I lugn takt och genom rätt lösryckta scener utmålas ett ömsint porträtt av en kvinna vars sort och vars ålder sällan fångas på film. Pantertanter på film kan vara vulgära fyllon eller komiska inslag, och halvt fördomsfullt förväntade jag mig något av det. Men Angelique vägrar att sättas i ett stereotypt fack, utan blir framför allt en varm, komplex, ofta osäker kvinna som i slutändan bara vill göra det rätta. Bli den mor och hustru hon aldrig blev. Genom åren har hon stött bort sina barn och ser det raskt kommande bröllopet som en chans att samla ihop familjen på nytt.

Sett som en vanlig spelfilm är det inte så att jag ramlar av stolen av tempot i den här lågmälda dramat. "Party Girl" knockar mig inte med någon stor känslopunch, här finns inte mycket plats för skratt, gråt eller något mittemellan. Chilenska "Gloria" levererar nog mer på den punkten.

För mig är det först efteråt, när jag summerar intrycken och ser "Party Girl" som den dokumentära berättelse den är, som dess skildring av kärlek, längtan och familjeband börjar beröra. Verklighetens Angelique Litzenburger spelar huvudrollen i en scriptad version av egna upplevelser. Hennes son Samuel Theis regisserar tillsammans med två filmvänner, och spelar också sig själv tillsammans med sina syskon. Det bidrar till svårslagen verklighetskänsla när allt från kemin till släktdrag finns där på köpet. På så sätt kan "Party Girl" också ses som ett ovanligt och lyckat experiment i filmskapande. Se den, åtminstone för dess otroligt säkra och naturliga "skådespelare" som alla är nybörjare framför kameran.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!

Veckans populära filmer

Visa fler