Hobbit: Femhäraslaget (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den tredje och avslutande delen i Peter Jacksons trilogi: Gruppen har oavsiktligt släppt lös draken Smaug, som rasande låter sin eld drabba de försvarslösa männen, kvinnorna och barnen i Sjöstaden. Thorin är besatt av den återfunna skatten, vilket tvingar Bilbo att fatta ett riskfyllt beslut. Men ännu större faror väntar när mäktige Sauron skickar en armé av orcher till anfall.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: HOBBIT: FEMHäRASLAGET

Mycket väsen för ingenting
"Witness the Defining Moment in the Middle-Earth saga" säger en tagline. Det vore en tragedi om så är fallet. Jag väljer att minnas Peter Jacksons första trilogi som det definierande ögonblicket vad gäller skildringar av Tolkiens storslagna fantasyuniversum på film. Hobbit: Femhäraslaget" representerar nämligen mer än något annat det sämsta från de tidigare försöken.
Det är film som med råge lyckas i ett avseende: att få samtliga tidigare drabbningar i filmserien att framstå som tafatta krogslagsmål i jämförelse. Åtminstone i omfång och intensitet.

Ur så gott som alla andra aspekter måste den avslutande delen i Bilbo Baggins äventyr ses som ett misslyckande. Jackson och hans medförfattare kokar soppa på en spik och försöker inbilla alla berörda parter att det går att krydda bort den vattniga smaken med befängda mängder CGI. Den bärande iden i den tredje Hobbit-filmen är att datoranimerade horder av orcher, dvärgar, alver och människor slaktar varandra om och om igen. Just när den ena sidan ser ut att avgå med segern dyker ett nytt gäng slagskämpar upp vid horisonten. Rinse and repeat.

En sådan dramaturgi är effektiv en eller två gånger - som när Rohans krigare undsätter Gondor i "Sagan om konungens återkomst" bara för att senare bli överraskade av en ny armé från den onda sidan - men tappar rejält i fräschör när den upprepas en tredje och fjärde gång, eller som här, in absurdum. Det finns välkoreograferade stridssekvenser i "Hobbit: Femhäraslaget" som uppmuntrar till adrenalinproduktion, våldsamma kraftmätningar mellan dvärgkonung och orchhövding, orchhövding och alvkrigare. Problemet är att de drunknar i det repetitiva vapenskrammel som utgör filmens skräniga status quo.

Ännu svårare är det att urskilja dialogscener som är emotionellt engagerande. Thorins tjurskallighet övergår här till en sjukligt småsint inställning till sina forna allianser, besatt av bergets rikedomar förvandlas han till en konfliktsökande och hatisk tyrann. Richard Armitage gör ett utmärkt jobb i den rollen, men Jackson slarvar bort laddningen i flera scener och punkterar spänningen med upprepningar och repliker som faller platt.

Minns ni den glåmige surputten i Laketown som försöker göra livet surt för hjälten Bard i den förra filmen, närmaste man till Stephen Frys envåldshärskare? Nej, det är knappt att man gör det. Ändå måste denne karaktär ha gjort ett enormt intryck på de styrande krafterna i produktionen. Peter Jackson låter honom nämligen få ett oproportioneligt stort utrymme som comic relief. Om och om igen ska det skojas om hur feg och eländig han är, trots pretentioner på ledarskap. Vid ett tillfälle klär han ut sig i damkläder och stoppar brösthållaren fulla med guldmynt, jättetokigt! 

Inte så mycket att gnälla om kan tyckas, Jackson har ändå varit konsekvent med att låta en väl avvägd dos slapstick vara en del av samtliga besök till Middle-Earth. Det är inget principiellt fel med det, så länge som tajmingen sitter, vilket inte är fallet här. Men taget i sitt sammanhang, nämligen det att "Femhäraslaget" så smärtsamt tydligt saknar en historia som håller för långfilmsformatet, blir ett sådant här tilltag närmast provocerande. Man snudd på längtar efter att bli mörbultad på slagfältet igen. Och det blir man, såklart. Det fanns just inte så mycket annat att berätta.

Mikael Persbrandt medverkar i "Hobbit: Femhäraslaget", men blinkar man så är det klippt - det handlar om en exponering på två eller tre sekunder. Hans speltid i "Hobbit: Smaugs ödemark" framstår i jämförelse som en huvudroll. Säkert får Persbrandt revansch i den kommande och sedvanligt utökade DVD-versionen. Gissningsvis får man där en del annan välbehövlig ifyllnad. De här stenätande jättemaskarna (!) som plötsligt klyver marken på ett sätt som hade fått skaparna av "Hotet från underjorden" att rodna av förtjusning, till exempel - det kan väl ändå inte ha varit meningen att man aldrig skulle få se röken av dem igen? Flera andra sidohistorier ger ett skissartat intryck där mycket tycks ha lämnats på golvet i klipprummet. Det känns förhastat och slarvigt utfört.

Efter den skakiga första filmen antydde den betydligt starkare "Hobbit: Smaugs ödemark" att Peter Jacksons avsked till Middle-Earth skulle kunna få storslagna proportioner. Det hade varit mycket trevligt att få bli odelat begeistrad så här avslutningsvis. Visst finns här scener som aspirerar på briljans - i filmens adrenalinpumpande inledning förvandlar draken Smaug Laketown till ett brinnande inferno, till exempel, och konfrontationen med Sauron i Mörkmården är mumma för den som har längtat efter att få se hur Galadriel och de övriga medlemmarna i Vita Rådet omsätter ord i handling.

Men som grand final betraktat är det mycket väsen för ingenting. Jag sätter mitt sista skälvande hopp till DVD-utgåvan. Som ju egentligen ska vara en bonus, inte en kompensation.
Den bästa av de tre, men man borde bara gjort två...
Om ni vill titta på min videorecension av den här filmen kan ni klicka på nedan länk: https://www.youtube.com/watch?v=5Y66mtkcBc0 Ryktet om att dvärgarna har återvänt till sitt berg och till sina skatter har spridit sig, och nu strömmar onda som goda mot berget för att försöka erövra en andel av rikedomarna. Bilbo och de andra dvärgarna gör allt i sin makt för att hålla ovälkomna inkräktare borta. Helt klart den bästa av de tre filmerna om Bilbos äventyr, men ändå inte i närheten av den klass som Lord of the Ring-trilogin höll. Det var med viss förväntan som jag satte mig i salongen för att se den sista filmen om Bilbo Bagger och hans äventyr. Även om de två föregående filmerna var lite utav besvikelser så var jag ändå sugen på att se historiens upplösning. Jag blev faktiskt inte så besviken! Till att börja med så var allting i ”Femhärarslaget” snyggt gjort (i vanlig ordning :)). Fotot var i sann ”Sagan-om-Ringen-anda” och alla de stora bataljerna var angenäma för ögat. Sen så var det roligt att se hur det gick för karaktären Azog, som byggts upp i de tidigare filmerna på ett ganska smart vis och verkligen växt till en obehaglig filmskurkskaraktär. Även skådespeleriet var i vanlig ordning bra och jag tyckte att Martin Freeman (som spelar Bilbo) hade gått ifrån den lite överspelade känslan som jag fick i första filmen och istället nu gjort Bilbo till ”sin egen”. Jag har inte läst boken som de här tre filmerna bygger på, så jag har svårt att uttala mig kring huruvida de har lyckats med att göra en bra triologi som stämmer överens med boken. Mina åsikter är helt baserade på filmen och skulle kanske bli annorlunda om jag hade läst boken. Jag har t.ex. fått viskat i mitt öra att historien om karaktären Tauriel och hennes relation till Kili inte finns med i boken. Det är en del av film-triologin som jag verkligen tyckte var intressant att följa, kanske till och med mer intressant än vad som händer med Bilbo och ringen, eftersom man ju vet hur ”Sagan om ringen” börjar… Lite intressant i den här här filmen (och kanske även i de andra två) är att det ju inte är huvudpersonen som direkt står i centrum. Bilbo följer med på ett äventyr men fokus ligger ju egentligen på Thorin och hans kamp att ta tillbaka dvärgarnas rike och besegra Azog. Ett lite annorlunda upplägg. Kanske skulle filmerna hetat ”The Dwarf” =)? Tyvärr fanns en del logiska luckor i filmen, men de vill jag inte gå in på närmare, med risk för att avslöja för mycket för er som inte har sett den. ”Hobbit: The Battle of the Five Armes” eller ”Femhäraslaget” får ett starkt godkänt. Bra foto och en söt (om än lite klyschig) brygga över till Lord of the Rings-filmerna. Anledningen till att filmen inte får ett högre betyg var de ”logiska luckor” som jag nämnde ovan. Summa sumarum är en perfekt film att se som en matiné nu under mellandagarna!
PILREGN, SLÄGGOR OCH SKÖLDFORMATIONER UTAN VÄLDIGT STORA ÖVERRASKNINGAR PÅ SLAGFÄLTEN I EN MÄKTIG AVSLUTNING PÅ EN VACKER FILM ERA.
Idag har jag äntligen varit och sett den efterlängtade finalen av "The Hobbit trilogin". Den del som skulle sammanfläta de föregående 2 av de nya filmerna med de tre gamla filmerna ifrån originaltrilogin. Hur bra de lyckades och hur filmen levde upp till mina förväntningar efter att ha sett den inte helt fullkomliga bioversionen ska jag berätta nu med denna filmrecension. Men först lite om handlingen. I vanlig ordning börjar film nummer 3 precis där den föregående slutade. Den nyuppväckta draken Smaugs vrede har vaknat. Då vi mötte honom senast var han på väg i riktining mot sjöstaden Esgaroth. Det är där handlingen börjar i denna del av trilogin. En strid blir nödvändig samtidigt som hela sjöstaden står i lågor. Gandalf är tillfångatagen av de mörka krafter som kommer att få betydelse i de tre filmer vi redan har sett. Bilbo och större delen av dvärgsällskapet har barrikaderat sig i "Berget Erebor" där Thorin blir mer och mer galen och fördärvad av skattens rikedomar som omger honom när draken har begett sig iväg. Han blir paranoid och tror att allt som pågår utanför hans fästning handlar om personer som vill komma åt hans guld och det är precis vad ganska många vill. De vill att skatten ska delas. Thorin som blivit förblindad av sin kärlek till skatten går inte att resonera med vilket ger upptakt till ett väldigt stort krig mellan diverse olika raser. Det är inte direkt många överraskningar det bjuds på i denna del. Den större delen av boken är redan berättad i de övriga 2 trilogi delarna. Det man är mest nyfiken på är de nya grejerna som väver ihop historien med "Sagan om Ringen" trilogin. Detta görs med bla den sidohistoria om vad Gandalf har för sig under stora delar av handlingen i "The Hobbit" filmerna. I den delen av historien öppnas möjligheterna för att ta in lite välbekanta karaktärer som vi tidigare sett i den äldre trilogin i handlingen. Detta ger den annars ganska barnvänliga och inte fullt så mörka berättelsen mer mörker. Och mörker är det faktiskt mer av i den här delen. Det är mest död och strid i större delen av filmen. Några kärlekshistorier hinns inte direkt med. Filmen börjar med en strid som tar slut ganska snabbt i början av filmen. Sedan trappas det bara upp inför slutstriden som sedan pågar tills filmen näst intill är slut. Så blir man trött inte på att bara se scener på slagfältet så är filmen mycket sevärd. Annars kan man uppleva den som seg. Jag tycker att trilogin avslutas på ett värdigt sätt utan direkta överraskningar. Mäktigt och storslaget blir det. Dock fick jag aldrig samma känsla av gåshud som jag hade då jag såg "Return of the King" på bio. Men de tre andra filmerna satte ribban högt genom att visa hur fantasy kan göras bra. Problemet med många är att de förväntar sig att även dessa filmer ska uppnå samma höga standard. Så blir det givetvis inte eftersom boken "Bilbo" inte håller riktigt samma standard som "Sagan om Ringen" böckerna. För er så hade hoppats på långa scener med Mikael Persbrandt så lär ni bli besvikna. Hans ansikte dyker enbaart upp i någon sekund innan han förvandlas till björn. Så honom kommer vi att få se mer av i en kompletta utgåvan som släpps på dvd i slutet av nästa år. Avslutningsvis så kan jag starkt rekommendera filmen "The Hobbit: The Battle of the Five Armies" till de som gillade de första 2 filmerna. Men filmen är inget för de där gnälliga nördarna som hänger upp sig på detaljer som inte stämmer med boken. Pilregn, släggor och sköldformationer är huvudingredienserna i denna avslutning på en film era. Ett fint sista besök i Midgård där det fightas på liv och död. Lite vemodigt men nu är det slut och ingen vill väl missa slutet?
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Onge
Äntligen fått sett den på bluray hemma. Fortfarande bäst bland Hobbit-filmerna och betyget står fast sedan bion.
4+/5 (9/10)
ErikvKarlberg
Efter att man sett EE versionen av filmen så blir betyget en gjuten 4/5.
Ewers Svar på ErikvKarlberg för
Instämmer extended gjorde den så mycket bättre!
5365
Nja ingen höjdare detta, man förväntar sig lite mer från jackson, 
Ringen filmerna är ju helt magiska ibland, men denna trilogi saknar djup, och tillräckligt intressanta karaktärer, vissa är bra, men är för få. 
Att man sen kan göra TRE filmer av en ganska kort bok är också nästan en gåta, även om filmerna har lånat in en del från andra Tolkienböcker.
Ger det hela ändock en trea, ska dock titta igenom alla tre filmerna i förlängda versioner, kanske blir bättre....
Visa fler (94)

Relaterade filmer