Den lilla sjöjungfrun 1989

Romantik Familj Musikal Animerat
USA
123 MIN
Svenska
Engelska
Den lilla sjöjungfrun poster

Synopsis

Ariel är en 16-årig sjöjungfru som har allt - utom frihet och kärlek. Hennes far kung Triton förbjuder henne att närma sig människor. Men en stormnatt räddar hon en ung prins från att drunkna. Hon blir genast förälskad och tar hjälp av den onda sjöhäxan Ursula för att bli människa. Men det finns en hake: Prinsen måste kyssa henne innan solen går ner på den tredje dagen - annars blir Ariel Ursulas tjänarinna i evighet.
Ditt betyg
3.1 av 966 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
The Little Mermaid
Biopremiär
30 november 1990
DVD-premiär
25 september 2013
Språk
Svenska , Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Ålder
Barntillåten
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

18 juli 2015 | 10:00

En pampig show som svänger

Disneys explosiva comeback uppdaterade den klassiska sagan med häftiga sångnummer, medryckande humor och en rebellisk hjältinna med skinn på näsan.
Den älskade tecknade Disney-filmen led under 1980-talet av en rejäl svacka. När man började vika av från de klassiska sagorna så svek publiken och filmerna kom ut alltmer oregelbundet. Det var då det hände – man gick tillbaka till sagokonceptet, i detta fall H.C. Andersens tragiska berättelse, och resultatet var en succé. Samtidigt lyckades Disney uppdatera sina hantverk för tidsåldern – deras nya stil var mer påkostad, modernare och smartare.

Van vid ofta fagra, sköra våp som hjältinnor så fick publiken plötsligt en rebellisk tonårstjej med skinn på näsan som hjältinna. Det skulle visserligen dröja till ”Modig” förrän vi helt slapp stereotypen som svärmar kring en stilig prins men Ariel var ändå ljusår från trötta könsroller som ”Törnrosa” och ”Askungen”.

Här lyckas man kombinera en väldigt klassiska saga – om jakten på drömprinsen – med fyndiga igenkänningssituationer, som att växa upp och slå sig fri från överbeskyddande föräldrar. Men här finns även gott om humor i form av dessa havsvarelsers syn på människan och hennes beteende (vem kan glömma gaffelkammen?) samt liknelser, en twist som anammats av många senare barnfilmer.

Bland det bästa med Disneys stora comeback är att det är en sådan pampig show. Där andra filmers musiknummer är knappt uthärdliga distraktioner så levererar den här det ena explosivt färgstarka musikalsekvensen efter den andra. Allt inlindat med vältajmad humor (kolla in slapsticken i köksscenen!) och välutvecklade karaktärer. Och musikens Oscarsstatyett känns mer än välförtjänt.

Det är också en av de första animerade barnfilmerna med sådana uppfinningsrika detaljer som lyfter helheten. Hela havet är som en enda stor sång- och dansorkester där sköldpaddor används som trummor och grodor sjunger i kör. Det är löjligt medryckande och underhållande. För den mer cyniske finns inslag av både äventyrs- och monsterfilm som avkoppling mot den mer sockersöta romantiken.

Ska man peka på något så känns det trots allt magi och övernaturligheter stundtals underligt att bland sjöjungfrun Ariels förvandlingar till människa så återfinns både läckra klänningar och väloljade danskunskaper. Sen kan man undra vad en 20-nånting prins som gifter sig med en 16-årig flicka – mest tack vare hennes grymma stämband – sänder ut för budskap?

Men för varje fånig detalj finns en scen med Ursula, Disney-skurkarnas drottning. En uppenbarelse inspirerad av dragstjärnan Divine tar sig fram med lika mycket drypande ondska som glamour och klass. Det spelar ingen roll att hon förvandlas till en Godzilla i den stormiga finalen – hon är en läcker superskurk som stjäl varje bildruta hon är med i. Och det i en film som svänger ordentligt långt innan hon gör entré.
| 18 juli 2015 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
5
Ren, skär Disney-magi som blev studions stora comeback efter år i skuggorna med mindre lyckade verk (om man jämför med klassiker som "Snövit och de sju dvärgarna" och "Pinocchio" till exempel). Älskar musiken, animeringen, färgerna och karaktärerna är minnesvärda. Håller än idag, jag hoppas att folk av min generation (80-talisterna) tar sig ansvar och för den här magin vidare till sina barn, nu när de blir föräldrar titt som tätt. Vi borde åtminstone veta bättre, vi var där!
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu