Big Eyes (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den nyskilda Margaret anländer till San Fransisco med sin lilla dotter för att starta ett nytt liv där. Hon träffar snart den karismatiske konstnären Walter Keane som drömmer om att bli en berömd konstnär. De gifter sig kort därpå, men Walters framgångar låter vänta på sig. Detta tills den fenomenala succén med ’’Big Eyes’’- målningarna, de berömda canvastavlorna av framförallt barn med överdimensionerade ögon, blir en sensation världen över. Makarna Keanes skapar på kort tid ett imperium av storögd konst. Avslöjandet om att dessa populära porträtt inte alls målats av Walter, utan av Margaret, slår ned som en bomb inom konstvärlden.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BIG EYES

Tim Burton tonar ner effekterna och skruvar upp känslorna
”Big Eyes” är ett vackert, underhållande och otroligt gripande drama med verklighetsbakgrund. Tim Burton kliver ur skuggorna och berättar en djupt berörande, men till sist ändå hoppfull historia i vilken männen dominerar, kvinnor kuvas och konsten ifrågasätts.
Amy Adams vann pris på årets Golden Globe-gala för bästa kvinnliga huvudroll i en komedi/musikal. Och även om jag personligen fortfarande grämer mig över att inte Julianne Moore fick priset för hennes insats i ”Maps to the Stars”, så är också Amy utan tvekan mycket väl värd en staty för sin prestation som Margaret Keane.

Margaret är en kvinna som på 1950-talet packar sin väska, tar dottern, sina tavlor och lämnar hemmet och ett kvävande äktenskap bakom sig. Hon åker till San Francisco för att där skapa sig ett nytt liv. Inte långt senare träffar hon den karismatiske konstnären Walter Keane och de två gifter sig. Ett tag lever de lyckliga, men Walters framgångar låter vänta på sig, vilket sliter på relationen. Dock vänder allt när en dag någon plötsligt upptäcker Margarets känslofulla målningar. Med succén i sikte och utan skrupler låter Walter alla i omgivningen tro att canvastavlorna med de storögda barnen är hans verk. En lögn som inte bara raserar Margarets självkänsla, som motvilligt går med på lögnen, men också deras äktenskap och till och med på sikt förändrar hela världens synsätt på konst. 

”Big Eyes” är en film om relationer och roller i förfall. Den handlar om obalans mellan män och kvinnor, främst på femtio- och sextiotalet då filmen utspelas, men faktiskt fortfarande på många håll än idag. Walters karriär frodas på bekostnad av sin fru Margaret, som krymper och trängs in i ett hörn. Hon blir bestulen, inte bara på sina älskade tavlor men också sitt liv och själ i och med att hon tvingas leva hans lögn utan möjlighet att egentligen leva själv. 

Historien om de två konstnärerna i ett jazzsvängigt och pastellfärgat San Francisco i mitten av förra seklet är enkel och erbjuder egentligen inga överraskningar. Ändå lyckas Burton med rätt ton och tempo fånga åskådarens intresse från start och man känner sig hela vägen minst lika engagerad i berättelsen som filmens regissör verkar vara. Även om mycket är annorlunda och lågmäldare än vanligt, så finns absolut välbekanta drag av Burton i denna otroligt fina och på många sätt behagfullt feministiska film om en kvinnas förlust av sig själv och återerövrandet av densamma. 

Skådespelarna är överlag riktig bra, men medan bifigurerna i periferin tyvärr är rätt onyanserat skildrade så lyser Margaret och Walter i händerna på Adams och Waltz desto starkare. De är verkligen fantastiska och kompletterar varandra väl. Hon är den snälla, känsliga och otroligt sköra kvinnan, men med så mycket mer i sig än hon vill eller vågar visa, fast som vi ändå, i Adams gestaltning hur tydligt som helst kan se. Han däremot är den charmige mannen, smart och vältalig, den som kan fixa och få saker gjort. Han drömmer om personlig framgång och går över lik för att nå dit. Båda är de fast i av samhället förväntade 50-talsroller och lögnen de lever, men medan hon till sist hittar styrkan att ta sig ur, gräver han oresonligt ner sig ännu djupare. 

Oresonligt är tyvärr också överspelet som Waltz mot slutet bjuder oss på. Visserligen spelar han bra också då och det blir lite roligt, men samtidigt något störande då det så påtagligt bryter mot resten. Han går från att vara dynamisk till enbart manisk, utan att det riktigt i mina ögon är befogat. Där tappar också filmen fokus i korta stunder och det är synd då helhetsintrycket svajar som följd.

”Big Eyes” är inte ett mästerverk bland de allra bästa på Burtons repertoar, men trots viss överdrift på sina håll är detta ändå en fantastisk film och en otroligt intressant historia om livet, människorna och konsten. Och konstigare än så behöver det heller inte vara.
ETT VISUELLT VACKERT DRAMA OM EN STARK KVINNA SOM TILL SLUT SAMLAR MOD OCH SLÅR TILLBAKA.
Nu har jag äntligen fått se Tim Burton filmen "Big Eyes" på bio. Det tog lite tid tills jag fick se den eftersom alla biografer i Blekinge utom den i Sölvesborg har valt att inte visa filmen. Nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Margaret (Amy Adams) flyr från hemmafrufängelset i sin kvävande förort med sin dotter för att satsa på ett liv som konstnär i San Francisco. Då hon riskerar att förlora vårdnaden om sin dotter blir det ett enkelt beslut att gifta om sig med den charmige och till synes konstnärliga Walter Keane (Christoph Waltz). De målar sida vid sida utan någon större kritikerframgång, men eftersom Walter är ett pr-geni så lyckas de få fart på försäljningen. Margarets målningar med märkliga lätt obehagliga storögda barnmålningar blir snabbt en succé. Det enda kruxet är att Walter tar åt sig äran för Margarets konst. Han gör detta med motiveringen att det inte är någon som vill köpa kvinnokonst. Margaret blir givetvis förtvivlad av att leva i detta förtryck och att inte komma fram som konstnär. Därför inleder hon till slut en rättslig kamp för att vinna upphovsrätten till sina egna målningar. Det var riktigt kul att för variationens skull se en Tim Burton film som inte innehöll några sagoinfluenser eller Johnny Depp och Helena Bonham Carter i vitsminkade ansikten. Jag tycker väldigt mycket om när han gör den typen av filmer också. Det är ju trots allt den typen av filmer och hans karaktäristiska stil som gjort mig till ett Burton fan. Men som sagt så är det kul med lite variation också. Och nu har han gjort något som inte alls liknar den typen av filmer man är van vid att han levererar. Det finns förvisso en hel del väldigt Tim Burton aktiga element under filmens gång. Så man märker direkt att han har regisserat filmen. I filmens inledning så får man bevittna massproduktionen av Margarets målningar på tryckeriet på ett liknande sett som man får se produktionen av Wonka chockladkakor i inledningen av filmen "Charlie and the Chocolate Factory" och förorten som Margaret bör i under filmens början påminner väldigt mycket om förortsmiljön i "Edward Scissorhands". Samt som blir det lite Tim Burton feeling i en scen där Margaret är i ett köpcenter och inbillar sig att hon ser stora ögon som liknar de på hennes målningar på kunderna som är och handlar. Utöver detta är det inte mycket som påminner om en traditionell Burton film. Det vi i stället får ta del av är ett starkt kvinnoporträtt om en kvinna som efter en lång period av förtryck samlar mod och slår tillbaka med rättsliga medel. Så det blir mycket fokus på Margarets kamp för att göra sig fri ifrån sin make och få upphovsrätten till sina målningar. Margaret Keane är starkt porträtterad av Amy Adams som enligt min åsikt borde ha blivit oscarsnominerad för sin insats. Filmen är också ett vackert tidsdokument som på ett träffsäkert vis fångar upp hur stämningen var på 60-talet. "Big Eyes" är en fröjd för ögat rent visuellt med starka färger i stil med de man kan se i Burtons film "Big Fish". Filmen är ljuvligt tonsatt med musik av Danny Elfman och ett par vackra låtar med Lana Del Rey. Detta hjälper också till att bygga upp den vackra stämningen i filmen. Jag kan starkt rekommendera filmen "Big Eyes" till alla oavsett vad man har för åsikt om Tim Burtons tidigare filmer. För den här filmen har som sagt inte så mycket likheter med det han tidigare har gjort och om inte annat så skulle jag vilja rekommendera filmen till alla de där trångsynta människorna som tycker att Burton bara gör en typ av filmer hela tiden. Nu har han gjort något helt annorlunda. Så se den och ge honom en chans att visa sin bredd som regissör. En fyra av fem möjliga får filmen av mig i betyg.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
MagnusP
Waltz var mer bond skurk här än i spectre. Hela scenen när de är på stranden är med bond än vad som.syntes i spectre.
Jag tyckte att filmen var bra. Mycket fint foto. Vackra färger och bra skådespeleri. Tim Burton borde göra nästa bond :-)
Kalis
Jag kan hålla med om att detta inte är Burtons bästa film men det är verkligen inte heller hans  sämsta.
marcuswiller
Är detta verkligen en komedi/musikal?
Känns inte så men Adams vann ju en Golden Globe för filmen i den kategorin.
Kalis Svar på marcuswiller för
Nej det tycker jag inte!
Visa fler (5)

Veckans populära filmer

Visa fler