Bakom kameran på Daredevil

EXKLUSIVT
25 Mars 2016 | 16:00

Så filmades den episka fighten i "Daredevil" säsong 2

Martin Ahlgren, Director of Photography på andra säsongen av "Daredevil", guidar oss igenom några av de mest utmanande scenerna.

Den är en av de mest omtalade scenerna i andra säsongen av ”Daredevil”. Den maskerade hjälten har just kommit loss från Punishers kedjor, men måste slå sig förbi attackerande horder av mc-knuttar. Kameran följer Daredevil från våning till våning, parerar knytnävslag och verkar obehindrat glida med i händelsernas centrum till synes utan några klipp. Jag kan inte vara ensam om att undra: Hur gjorde de? 

Bakom kameran i denna säsong hittar vi den svenske filmfotografen Martin Ahlgren, som jag hade nöjet att diskutera ”House of Cards” med förra våren. Nu ligger allt fokus på mörka Hell’s Kitchen.

Hur lång tid tar det att spela in en säsong av en serie som ”House of Cards” eller ”Daredevil”?

- Det tar ungefär 6 månader med en månads förberedelse innan. Varje avsnitt på ”House of Cards” tar 10 inspelningsdagar, medan på ”Daredevil” så är det 9 dagar av ”principal photography” och 2-3 dagar av ”second unit”. Det innebär främst att vår second unit-filmfotograf gör ”clean-up” av en scen med mycket stunts som har påbörjats av oss, till exempel om det är riggar med vajrar för stuntskådespelarna, vilket kan ta mycket tid. Generellt om det kan filmas utan att vi använder huvudskådespelarna så puttas det från huvudschemat till second unit. Totalt blir det ungefär 120 dagars inspelning för en säsong av 13 avsnitt och man jobbar runt 12 timmar per dag, fast på ”Daredevil” så var det förstås mest på natten.

Precis som med ”House of Cards” kommer du in i en serie med ett redan etablerat bildspråk. Hur mycket utrymme fick du att vidareutveckla det? Vad har du tillfört som är ditt eget i säsong 2?

- Man har ju ett ansvar att serien fortsätter i samma anda så att det inte känns som att det är en helt ny filmvärld. På ”Daredevil” var de nöjda med hur första säsongen såg ut, men de var intresserade av att öppna upp världen lite, att se mer i skuggorna och av miljöerna vi filmade i. Det passade mig. Jag tycker bättre om att filma mörka miljöer med lite lägre kontrast så att det fortfarande blir stämningsfullt, men istället för helt svarta skuggor så kan man fortfarande se detaljer i bakgrunden. Jag ville ha mer synlig detalj i gränderna och på hustaken som vi filmade på. Varje natt hoppades jag att det skulle vara molnigt så att ljuset från staden skulle lysa upp himlen vilket gör att man ser horisontlinjen av byggnader i bakgrunden bättre än om om man har en klar svart natt. Vi behövde ändå använda mycket lampor på kranar i kvarteren runt omkring där vi filmade för att lysa upp såväl förgrund som bakgrund.

- Jag tycker mycket om mjukt ljus som man inte känner helt klart vart det kommer ifrån. Säsong 1 använde sig mer av skarpare ljuskällor, vilket gav serien en “gritty” kvalitet som kändes väldigt rätt. Jag arbetade med att försöka behålla den känslan fast med mjukare ljuskällor och lägre kontrast. I “homage” till första säsongen fortsatte jag dock med att använda det gula ljus som de etablerade som gatubelysning i New York, och som gav den första säsongen en igenkännlig färgton.


Mörka toner i bilden från inspelningen av säsong ett.

- En av anledningarna till att jag tyckte att det var kul att göra ”Daredevil” var att det kändes som att serien hade ett annorlunda och intressant bildspråk för TV, att de ibland till exempel lät en hel actionsekvens utspela sig i en lång tagning utan klipp. En stor skillnad mellan TV och långfilm är att TV ofta utförs väldigt praktiskt - man filmar vad som är skrivet i manuset i en serie ganska förutsägbara bildvinklar - medan på långfilm så finns det oftare en önskan att hitta en viss känsla och stämning i bildspråket. Det handlar nog inte bara om hur mycket tid man har när man filmar, utan kanske även om hur tålmodig man förväntar sig att publiken är. På ”Daredevil” var det väldigt kul att försöka hitta ett intressant sätt att berätta historien på i varje scen och att behandla materialet mer som om det vore långfilm istället för TV.

- En annan anledning att göra ”Daredevil” var att det kändes som raka motsatsen till ”House of Cards”, och att det var en fräsch ny utmaning. Jag kan skämta nu att jag har filmat klart på hustak och i smutsiga gränder - och ständigt på natten - men det var faktiskt väldigt kul och kreativt. Det var också kul att göra en serie som filmas nästan helt praktiskt på inspelningsplats utan green screens och omfattande data-animering. Om en ninja hoppar mellan två bilar så gör vi det på riktigt, på en gata i Brooklyn, inte mot grön skärm i studio. Visst måste de ta bort vajrar och madrasser ur bilden sedan i post production, men allt är filmat i en riktig miljö och det ger det hela en mer trovärdig känsla. Det kul att man fortfarande kan göra så och att det inte måste bli dataspel av det hela istället. ”Daredevil” var faktiskt nominerad i en Emmy-kategori som jag inte ens visste existerade innan men som passar perfekt: “Special Effects in a Supporting Role”.

Fighten i trapphuset i avsnitt 3 var omtalad redan innan premiär. Hur gör man en sådan ambitiös scen, som dessutom ska se ut som en tagning?

- Regissören Marc Jobst var inställd från början på att den scenen skulle göras i en enda lång tagning. Vi pratade mycket om regissören Alfonso Cuarón och om hur man inte behöver ha så mycket närbilder och om hur man kan lösa scener i långa oavbrutna tagningar. Vi älskar båda hans “Children of Men” så det var en given referens. Vi gjorde till exempel även en 3 minuter lång tagning utan klipp på sjukhuset som slutar med introduktionen av Claire Temple (Rosario Dawson).

- Dock var det för knepigt för stuntkoordinatorn att göra den här fighten i en enda tagning så istället blev den uppbruten i flera moment med klipp, men det är ändå långa tagningar med en vandrande kamera och inte en traditionellt klippt actionscen. Ibland ser man Daredevils ansikte och då måste vi använda skådespelaren Charlie Cox, och ibland är stunten för avancerade för honom och då använder vi hans stunt double Chris Brewster istället. Vissa stunt, som att kasta en kille från ett trapp-plan till våningen under, krävde att vi gjorde en tagning som fokuserade runt det. I hallen där Daredevil slår sönder lysrören använde vi Steadicam och när de kommer in i trapphuset så gick vi över till Movi, en mindre kamerarigg som vi kunde hänga i en lina på tross och hissa ner, för att sedan koppla loss från linan och räcka över från en operatör till en annan medan kameran kontrollerades med fjärrkontroll.


- På ”House of Cards” där det mest är dialogscener filmar man i ett ganska konstant tempo, ungefär sex manussidor om dagen. På ”Daredevil” där det är så mycket stunt och action som tar mer tid att filma så krävs det att man har vissa dagar där man filmar mycket mer för att frigöra tid åt de mer komplicerade scenerna, eftersom varje avsnitt har samma mängd dagar avsatta för inspelning. Den 5-minuters sekvens där Daredevil kämpar sig ner för trapporna genom ett hav av motorcykelligister tog tre 12-timmarsdagar att filma, medan för dialogscenen på taket som är precis före i avsnittet, var vi tvungna att filma 14 sidor, dvs ungefär en kvart av färdig film, på en sommarnatt som bara var 9 timmar lång. Vissa dagar måste skådespelarna alltså ha lärt sig en mängd dialog, medan andra dagar så måste de komma in förberedda för hårt fysiskt arbete. Det funkar bara för att de är absoluta proffs som jobbar stenhårt.
 
Vilken scen blev den roligaste utmaningen för dig?

- En scen som var extra kul var biljakten i början på episod 8. När jag läste manuset så undrade jag verkligen hur vi skulle gå tillväga. En bil som jagas av springande ninjor på gatan såväl som på hustak omkring, och som skjuter sönder fönstren på bilen med pilar samtidigt som en av dem hoppar upp på taket av bilen och sedan blir avkastad och rullar iväg på marken. Detta medan inne i bilen så håller Elektra på att blöda till döds och Stick använder ett armborst för att skjuta samtidigt som föraren använder bilen som ett vapen och prejar ner attackerarna. I manuset var jakten tre sidor, vilket normalt sätt betyder mindre än en halv dags inspelning i TV-världen. Lyckligtvis insåg alla att det här var mer komplicerat än så och i slutändan så filmade vi två nätter på inspelningsplats och en halv dag i studio för bilderna inne i bilen.

- Vi tog över några kvarter i Greenpoint i Brooklyn nattetid och för att hänga med och få bilder i snabb rörelse under jakten så använde vi oss mycket av en Ultimate Arm, en motoriserad kamerakran som är monterad på en Porsche Cayenne, samt en SuperTechno 50, en lång kran som gav oss bilder från ett högt perspektiv. I vanlig ”Daredevil”-stil så gjordes alla stunt på plats, med den extra faktorn att vi nu också hade fordon i full fart att ta i akt. Förarna av både bilen i filmen såväl som bilen som har kameran måste ha precis lika bra timing som stuntmännen. Runt halv sju på morgonen, när vi kom till den sista bilden i sekvensen som är en kranbild från långt håll på bilen som åker iväg från oss, var Scott Glenn, som är 75 år och spelar Stick, nog lite trött på våra många tagningar och bad att få låna en produktionsassistents walkie. “Så, när jag ser det här på TV”, frågade han regissören så alla kunde höra, “kommer jag då säga: Det där är ju jag i framsätet?” Vi skickade hem honom och tog sista bilden med hans double.

- Eftersom jag är i Kina just nu utan tillgång till Netflix så har jag faktiskt inte sett hur den här sekvensen blev i slutändan, men den var väldigt kul att filma.


Jon Bernthal som Punisher i en av seriens många nattscener.

Finns det något litet påskägg eller homage i den här säsongen som är lätt att missa? 

- Det fanns en liten scen i episod 6 där regissör Andy Goddard ville att ett slagsmål skulle ske i silhuett bakom mjölkglas. Jag hade filmat en videoinstallation för hotellet Cosmopolitan i Las Vegas där vi använde ett material som var lite som en duschgardin. Om du står alldeles intill glaset så kan man se dig skarpt igenom, men om du flyttar dig ifrån det så blir du oskarpare ju längre bort du kommer. Jag förslog att vi skulle göra något liknande här. Daredevil och Elektra springer in på ett kontor och medlemmar av Yakuza följer efter dem. Vi ser suddiga skuggfigurer slåss, med punkteringar av skarpa siluetter projekterade på glaset från ett blixtrande utrymningsljus. Dessutom ser vi Elektras hand tillfälligt i skärpa då hon tar stöd mot glaset. Det blev en rolig lösning med mer nyans än om vi istället hade gjort ett enkelt skuggspel.

- Man lär sig alltid något på varje jobb och det är kul att ta en ide från ett tidigare projekt och utveckla det vidare i ett helt nytt sammanhang, som här.

Får du mycket TV-erbjudanden nu, och vad letar du efter i dina kommande projekt?

- Det görs mycket TV just nu så många erbjudanden är för det och en hel del är ganska bra. Samtidigt är det viktigt att välja rätt projekt eftersom det är ett så stort engagemang tidsmässigt. Det gäller att hitta något där det känns att man får chans att vara kreativ och att de omkring en - regissörer, showrunners, producenter - också vill göra någonting som man tycker känns intressant och annorlunda, så att man inte kämpar ensam för sin vision. Just nu gör jag reklamfilm ett tag, innan jag tar tag i nästa längre projekt, som en långfilm eller TV.