MZ möter Felix Herngren

20 December 2013 | 21:01

"Floppar filmen har jag satt min sista potatis"

Regissören Felix Herngren och huvudrollsinnehavaren Robert Gustafsson berättar om de stora utmaningarna med att göra "Hundraåringen", Sveriges dyraste komedi.

Felix Herngren tog en paus från "Solsidan" för att filmatisera Jonas Jonassons bok "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och med på resan fanns också skådespelaren Robert Gustafsson. Med Sveriges dyraste budget för en komedi stod mycket på spel, något som gjorde sig påmint under efterarbetet.

MovieZine träffade regissör Herngren och huvudrollsinnehavare Gustafsson för att snacka klorin, dyr budget, författarens inblandning och eventuell uppföljare.

Grattis till fint betyg på MovieZine! En fyra i första recensionen av filmen och bara positiva ord. Hur känns det efter allt jobb ni lagt ner?

Felix: Jättekul! Men vill att folk ska tycka om det man gör. Recensioner är något man aldrig kan rå över och alla har sitt sätt att bedöma. Komedier och underhållande filmer har aldrig stått speciellt högt i kurs hos filmrecensenter. Så det glädjer mig oerhört.

Robert: Det känns ju toppen. Man vill inte jobba tre år i onödan och sedan få stryk. Så roligt är det inte att göra film. Eller klart det är roligt, men det är en viss uppoffring. Det vore som att åka Vasaloppet och inte få korsa målsnöret. Man vill gå i mål.

Berätta om manusprocessen. Det är en bok som verkligen avverkar 100 år i en mans liv. Det är många miljöer, skruvade situationer och historiska personer. Var börjar man?

Felix: Vi började att splitta upp boken i en massa handelser och scener. Vi satte i princip upp hela filmen på små post it-lappar. Sedan började vi rycka bort de bitar vi kände inte hörde till huvudhistorien. Vi visste att ljudboken var 14 timmar och 12 timmar skulle bort. Till slut hade vi bitarna som var väldigt filmiska, som skulle passa i en film och då hade vi slutligen ett manus på 2,5 timme. Efter det kommer självklart producenterna in och säger att en del saker blir för dyrt och ber en att skriva om, hehe. Sedan är ju alltid det där att man filmar saker som blir bortklippt och det gör väldigt ont i en. Det innebär att vi har stått på inspelningsplatsen och gjort av med pengar på saker som inte kommer med i rutan. Så det är bra att folk kommer innan och frågar om den här scenen verkligen kommer med.

Robert: Men det blir ett väldigt fint extramaterial till DVD:n! Bortklippta scener vill cineasterna se, det brukar jag själv se på. Provfilmningar är också kul att se på.

Vad är det som du blev tvungen att ta bort?

Felix: Med tillbakablickarna valde vi ganska tidigt att de skulle vara lite kortare, mer som flashbacks i huvudhistorien som är i nutid. Vi ryckte bort hela Kina, Korea och Iran-spåret. Sedan har vi en svensk del vid Klockaregården. Benny har en bror som heter Bosse, så honom och Klockaregården tog vi bort. Det blev för mycket flykt och i en film kändes det som vi stod och stampade, så vi ryckte det. En film är en film och en bok är en bok.

Robert: Dråpligheterna var viktiga, så de är med i filmen. Och hans konsekvenser och handlingar. Filmen har mycket av den varan, väldigt mycket.

Robert, hur mycket klorin blev du tvungen att dricka för att du skulle kunna ta den här rollen?

- Haha! Jag behövde inte droga mig själv med några lösningsmedel alls faktiskt. Först blev jag ganska rädd, men när jag fick första manusversionen av Felix kände jag direkt att det är ju jättekul. Sedan blev jag väldigt sugen på själva uppgiften, utmaningen att spela olika åldrar. Jag älskar att hålla på med kroppen. Det var det som lockade. Men jag improviserade ganska mycket.

Var hittade du hundraåringen hos dig själv?

- Jag tittade på nätet, på dokumentärer, läste mycket. Sedan kollade jag folk på stan och även min svärfar som är 88 år. Nuförtiden klär man sig annorlunda och verkar väldigt unga, pratar rappt, fast man är hundra. Så det var svårt. Erland Josephson pratade väldigt fort och var som en 55-åring hela livet, fast kroppen inte var det. Det är först på hemmet man blir den där knarriga gubben. Jag gillar även att stå framför spegeln och filma mig själv och det blev så nu också.

Var författaren Jonas Jonasson inblandad eller fick ni fria händer?

Felix: Nej, han var inte med i manusprocessen alls. Han har ju själv drivit produktionsbolag och han sa till mig: "Jag har skrivit boken och ni gör filmen". Sedan skickade jag en manusversion till honom och han läste faktiskt inte det och såg heller inte grovklippningen. Han sa att han skulle se den när den var klar.

Robert: Helt rätt tror jag. Han hade blivit jobbig om han hade haft åsikter.

Felix: Man vill inte hamna i konflikt med författaren. Det är hemskt jobbigt.  

Det känns och ser ut som en dyr film med svenska mått, 63 miljoner kronor. Det borde innebära att den rentav är Sveriges dyraste komedi genom tiderna?

Felix: Ja, det är det. Det har varit lite läskigt. Vi var självklart väldigt glada att vi fick så mycket pengar att sätta sprätt på. Men nu kommer den jobbiga biten, pengarna ska tillbaka till de som har betalat. Det är bara att hålla tummarna. Men när man står och gör filmen kan man inte tänka så. Fast tanken slog mig under efterarbetet, att floppar filmen har jag satt min sista potatis i filmbranschen.

Robert: Filmen har ju växt under tiden. Den har sålts till 40 länder och att fransoserna skulle vara så heta på den överraskade mig. I Sverige är 500 000 biobesökare en succé, men med alla dessa länder lär siffran hamna på en annan nivå.

Felix, var Robert alltid självklar att spela hundraåringen? Funderade ni på att ge rollen till flera skådiespelare, eller hitta någon närmare 100 år?

- Nej, det fanns faktiskt aldrig i mina planer. Jag gillar absolut inte att göra det. Det måste vara en människa. Film handlar att vara i en historia som man köper och att då byta skådespelare i en sådan film... Att låta Robert Gustasson och Ingvar Hirdvall spela samma person, då börjar man dra undan mattan på biopubliken. Det hade blivit en betydligt sämre bioupplevelse, även om det rent tekniskt hade sett bra ut. Så jag var tvungen att hitta en person som kan spela rollen från 25 till 100 år och då måste det vara någon som är runt 50.

Om filmen nu blir en succé, skulle det fungera med en uppföljare?

Felix: Ja, det tror jag absolut skulle gå. Det är en fantastisk karaktär och vi har byggt upp en värld nu som är Hundraåringens värld och där saker och ting kan hända. Blir det en succé kommer det säkert bli en tvåa. Men det är alldeles för tidigt att säga. Med tanke på budgeten gäller det att den ses av många.

Robert: Alla återblickar är ju inte med, han har ju upplevt mer. Det är isåfall bara en nutidshistoria som ska till. En schysst titel vore isåfall "102-åringen"!

"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" får biopremiär på juldagen.