Den ofrivillige skådisen

24 Augusti 2011 | 16:35

Den ofrivillige skådisen

Lasse Åberg berättar: "Jag har ju aldrig i hela mitt liv velat bli skådespelare, det bara ramlade på mig."

Svensk films mest älskade semestertönt, Stig-Helmer Olsson, är återigen tillbaka i skådespelaren och regissören Lasse Åbergs skepnad när hans förhistoria berättas i "The Stig-Helmer Story". Vi tog ett snack med Åberg om planerna på en engelsk Stig-Helmer, relationen med parhästen Jon Skolmen och hur han tackade nej till att spela mot Tony Curtis...

Hur fick du idén till den nya filmen?

Bosse Jonsson och jag pratade för 15-20 år sen om att göra en film med Nalen som en slags central grej, det här danspalatset på Regeringsgatan. Sen så rann det ut i sanden och sen kom jag vill gärna göra en film eftersom jag skrivit två böcker om 50-talet och en om 60-talet. Så varför inte använda gamla gubben då, Stig-Helmer? Så det var så det började.

Fanns det en plan på att göra flera när du gjorde första "Sällskapsresan"?

Nej, nej. Vi gjorde ju från början en film som hette "Repmånad" och av någon anledning ändrade vi namnet från Helge Jonsson till Stig-Helmer Olsson och sen hade filmen sådant genomslag att vi tänkte att vi kan använda den här figuren till mer antropologisk forskning. Och skildra golflivet, båtlivet, skidåkning... Så har det blivit så. Hälsobranschen. Men den här filmen är ju lite annorlunda på det sättet, då det är lite mer av Stig-Helmer och kanske mindre av andra företeelser.

Mer fokus på karaktären och hans uppväxt?

Precis. Det är ju ingen djupodlande psykologisk film men faktiskt lite annorlunda, lite sad på vissa ställen och lite sentimental. Och jätteduktiga, unga skådisar.

Är mycket inspirerat från verkligheten?

Det är mycket självupplevt, naturligtvis och sen lite dramatiserat.

Du har inte gjort så mycket film förutom "Sällskapsresan" och senast var då "Hälsoresan" för elva år sedan. Vad har du gjort sedan dess?

Det jag egentligen gör är ju bilder. Jobbar som illustratör, formgivare och så har vi startat ett museum med en samling. Gjort lite böcker, o.s.v. Så egentligen är ju filmerna det jag inte gör.

Extraknäck?

Ja, eller det låter väl lite torftigt. Min enda formella utbildning är ju som grafisk formgivare, jag har en magisterexamen från Konstfack. Jag har ju aldrig i hela mitt liv velat bli skådespelare, det bara ramlade på mig på något sätt.

Du har inget intresse av att göra annan slags film?

Näe, jag har tackat nej till flera. Jag kan ju nämna en lustig historia. Jag blev ombedd att vara med i en dansk komedi och det de lockade med var att Tony Curtis skulle vara med i samma komedi. Och då sa jag "nej, jag vet inte" och sedan tackade jag nej för det var ett rätt uselt manus. Sen fick jag reda på att Janne Malmsjö hade fått den rollen, då undrade jag var det var för slags typecasting. Strange.

Blev det någon film sen då?

Ja, det tror jag. Och då tänkte jag "fan, fick jag inte träffa Tony Curtis". Så jag frågade Janne Malmsjö "hur var Tony Curtis?". Då sa han "det vet jag inte för han var bara där en dag och då var inte jag där". Då var jag nöjd, jättenöjd.

Många svenskar gör ju film i Hollywood nu. Du har inga tankar om göra Stig-Helmer på engelska?

Det har snackats om det. Det var något kanadensiskt gäng som ville flytta över "Sällskapsresan" till Kanada och åka till Bermuda, eller vad det var. Hade säkert gått att göra men det rann ut i sanden. Men personligen skulle jag inte vilja, och det säger ju inte av någon avundsjuka, jobba i Hollywood. Det är en jävligt konstig bransch där, konstiga typer så jag håller mig i ankdammen.

Hur var det att återförenas med Jon Skolmen?

Jodå, vi ses ju då och då mellan filmerna. När jag är i Oslo, vilket jag är ibland, så söker vi upp varann, käkar och skvallrar lite, håller reda på varann.

Hur var det att återvända till era karaktärer igen?

Det ger sig rätt naturligt, vi har ju gjort det några gånger nu. Fast det lustiga är det idag så är vi omvända karaktärer, det är jag som är den lite drivande medan han är den mer osäkra.

Finns det fler, framtida filmplaner för Stig-Helmer?

Nej. Jag jobbar ju rätt mycket med magen. Om jag kommer på en jättebra idé eller ramlar över något kanonmanus, vilket jag betvivlar, så skulle jag gärna göra en till men det är ju sista rycket nu. Men jag tror inte det.

Sista kapitlet alltså?

Sa jag efter förra filmen också. Efter förrförra också.

Okej. Lycka till med filmen, hoppas den går bra.

Jag har ju pension, skiter väl i om den går bra.