Jonna Vanhatalo pratar med Brie Larson om rollen som universums starkaste i ”Captain Marvel”.

Brie Larson bokstavligen lyser i denna 90-talsnostalgiska juvel som berör och roar på många plan. ”Captain Marvel” är ett välspelat, underhållande och oerhört spännande fantasyäventyr, så ösigt att det ibland är svårt att sitta still. Precis så som superhjältefilm ska vara, när den är som bäst!

När chilenaren Sebastián Lelio gör en engelskspråkig remake på sin egen film ”Gloria” från 2013 och låter en fantastisk Julianne Moore ta täten, blir det minst lika bra som senast det begav sig. ”Gloria Bell” är en helt underbar och underhållande film om en härlig medelålders kvinna och hennes livs mot- och medgångar.

”En kvinna bland män” baseras på en sann historia om advokaten Ruth Bader Ginsburg, som slogs inte bara mot samhället utan även lagen, när hon envisades med att kvinnor och män skulle vara lika inför den. Detta är en riktigt bra film, intressant, viktig och tankeväckande med en absolut bedårande Felicity Jones i huvudrollen.

”The Prodigy” är en snygg och ganska klassisk skräckis i subgenren ond avkomma, som trots alldeles för mycket information inledningsvis lyckas överrumpla på sina håll. I slutändan är detta en solid och välgjord rysare som får mig att hoppa rejält högt i biofåtöljen.

”Happy Death Day 2U” är en underhållande om än hyfsat förutsägbar uppföljare, som återigen handlar om att upprepade gånger dö och däremellan jaga sin egen mördare. Filmen är absolut sevärd om man gillade den förra, men jag saknar det rysliga elementen och finner de farsartade episoderna vara väl svårsmälta mot slutet.

Viaplays senaste originalserie är en mystisk thriller som tyvärr snubblar på sina egna ambitioner. Izabella Scorupco spelar ena huvudrollen mot, den för svensk publik ännu relativt okände, August Wittgenstein. Båda ger de sina karaktärer ett djup som det hyfsat haltande manuset saknar.

”Lego-filmen 2” är en direkt fortsättning på förra äventyret och en riktigt bra uppföljare, även om receptet till stor del är detsamma som sist. Detta fartfyllda och extremt underhållande äventyr passar verkligen alla åldrar. Det är roligt, fyndigt och stundvis helt galet och det känns härligt att jag stundvis gapskrattande kan dela upplevelsen tillsammans med mina barn.

Detta är en otroligt intensiv och sorglig thriller om det verklighetsbaserade ubåtsdramat som skakade hela världen, för ett par decennier sedan. Thomas Vinterberg gör här en ömsint och sanningsenlig skildring om katastrofen, och även om jag vet vad som ska hända, hoppas jag obönhörligt, hela vägen till det bittra slutet, på något annat.

Mark Cousins, den irländske filmvetaren och filmaren, gör här ett eget och annorlunda porträtt av filmikonen och sin personlige hjälte Orson Welles. Detta är egentligen mer ett kärleksbrev till den store konstnären, än en renodlad dokumentärbiografi. Väl subjektiv och enformig på sina håll, men ändå till sist sevärd.

Sex ramar in denna otroligt underhållande, roliga och briljant berättade serie om relationer, kärlek och att söka efter sin plats i tillvaron. Detta är en synnerligen välspelad brittisk komedi med bland andra en lysande Gillian Anderson i en annorlunda, men väldigt intressant roll.

Ett pretentiöst och överdrivet sentimentalt drama om att lyckas på egna meriter. Denna påstådda komedi är i princip aldrig särskilt rolig och J-Lo hjälper inte direkt till.

Det är 15 år sedan Ellen DeGeneres, den populära amerikanska programledaren, senast gjorde stand up. Nu är hon tillbaka på scenen med en ny show, en lättrelaterad liten historia som berör stort.

”Dirigenten” är en välspelad och otroligt intensiv svensk thrillerserie om makt, mord och korruption i post-Sovjettidens Moskva. Mikael Håfström har regisserat de första avsnitten och resultatet är ett snyggt och explosivt thrillerdrama som kommer kittla nostalgilynnet hos många av oss.

Med en magisk Emily Blunt i titelrollen är det här en nygammal äventyrsmusikal i samma härliga anda som sin föregångare, klassikern ”Mary Poppins” från 1964. Och den är faktiskt, hör och häpna, nästan lika bra! Denna färggrant fantasifulla och fantastiskt fina film är så charmig och härlig att jag ler länge efter att den tagit slut.

En flåsig fluktare och ett gäng brutala mord med bjällerklang i bakgrunden. Det låter kanske inte först som något att svepa sin glögg till. Men är faktiskt exakt just det. Faktum är att glögg aldrig värmer så fint som när kalla kårar kryper längs ryggraden.

Ännu ett Bamseäventyr tar plats på bio med siktet inställt på de mindre barnen och det är faktiskt nästan lika trivsamt som tidigare. ”Bamse och dunderklockan” är en fin berättelse om värdet i att bara vara sig själv. Något vi alla, stora som små, borde ta oss till i dessa filtertider.