”Wounds” med Armie Hammer och Dakota Johnson är en rejält grotesk, men också sjukt spännande rysare, som på allvar stör min sinnesro. Det är stundvis rätt dåligt, men filmen har en genomgående charm som äcklet till trots fängslar mig.

Detta är en underhållande och fruktansvärt oroande liten pärla till film, med Imogen Poots och Jesse Eisenhower i huvudrollerna. ”Vivarium” skrämmer ordentligt med sitt utstuderat skruvade manus och den mycket bisarra premissen, där dröm bokstavligen vänds till ondsint mardröm.

Xavier Dolans senaste film är en vemodig, men fin kärlekshistoria. Den staplar en hel del inledningsvis och det tar tid att etablera relationerna. Som åskådare vet jag inte på ett tag vad det är för film jag ska se, vilket stör mitt engagemang, som därför dröjer. Filmen blir dock bättre med tiden, och mot slutet känner jag mig nog så investerad i de två männens levnadsöden.

De belgiska filmskaparbröderna Dardenne har gjort en spännande terroristthriller inpackad i ett socialrealistiskt ungdomsdrama. ”Unge Ahmed” är en gripande film om en pojkes fanatiska övertygelse, född ur ett desperat sökande efter sammanhang.

Terrence Malick tar sats och berättar äntligen en historia värd att berättas. ”A Hidden Life” är ett finstämt men väldigt gripande drama om tro, hopp och kärlek i krigstider.

Detta är en oändligt vacker och berörande kärlekshistoria med två unga kvinnor i huvudrollerna. ”Portrait of a Lady On Fire” blandar symbolik med storslagen bildpoesi som resulterar i en ljuv filmisk karamell som länge kan sultas på.

Ken Loach gör ännu en gång en mycket ömsint skildring om brittisk arbetarklassmisär och riktar ljuset på brister i det så kallade välfärdssamhället. Detta otroligt välspelade familjedrama skildrar en kamp som ingen vill kämpa, men som tyvärr är verklighet för så många.

Jim Jarmusch samlar ett stort gäng kända ansikten och gör en otroligt underhållande och absurd zombiekomedi som både överraskar och roar stort. Bill Murray paras här ihop sig med en likaledes torrkul Adam Driver och de två skapar minnesvärd magi med sitt samspel.

Detta är en otroligt charmig dramakomedi om kvinnor, skapad av kvinnor. Det är kanske inte så roligt som det kunde ha varit med den här rappkäftiga ensemblen, bestående av bland andra Amy Poehler, Tina Fey och Maja Rudolph, men det är desto mer hjärtevärmande, äkta och framförallt bara helt underbart.

”UglyDolls” är en korsning mellan ”Toy Story” och ”Trolls” och i slutändan en sevärd och hyfsat trevlig animerad musikal för de mindre barnen. Det är inte jätteroligt eller särdeles snyggt egentligen heller, men budskapet om att vara vackrast som sig själv är trivsamt och den poppiga musiken peppig.

Första säsongen av ”The Act” är en synnerligen välspelad och fruktansvärt berörande historia om en mor- och dotterrelation som slutar i mord. Det är polerat och snyggt på ytan, men där under vibrerar det av fängslande obehag.

Detta är en stillsam, otäck och ovanligt berörande film om den ondsinte seriemördaren Ted Bundy och hans livs stora kärlek Elizabeth Kendall. Det är lite svajigt berättat emellanåt, men de fantastiska skådespelarprestationerna av framförallt Zac Efron och Lily Collins lyfter helheten till oanade höjder.

Nya ”Hellboy” är inte som de gamla. På gott och på ont. På ont eftersom den är mycket sämre, på gott eftersom den genom att vara sig själv ändå lyckas vara bättre än helt usel. Det finns onekligen en hel del övrigt att önska med denna extremt blodiga splatteraction, men samtidigt är filmen sevärt underhållande och nästan till och med lite charmig emellanåt.

”Asterix: Den magiska drycken” är ett färggrant, animerat familjeäventyr som passar ypperligt för de mindre barnen, men också kommer roa deras föräldrar. Historien är dock väl platt, innehåller inga viktigare budskap och underhåller därför mest bara för stunden.

Vi får i den här lärorika och fina dokumentärfilmen titta närmare på den franska regissören och konstnären Agnés Varda och hennes långa karriär. Det är ett charmigt och livsbejakande porträtt om en människa och ett liv, berättat av henne själv.

”Jurtjyrkogården” anno 2019 är en otroligt lyckad och ryslig remake, som verkligen andas upphovsmannen Stephen Kings syre och skrämmer därför ordentligt. Det är välspelat, snyggt och kittlar så pass dödsskönt i kistan att den nästan till och med är bättre än originalet.

”Sunset” är ett obehagligt och dämpat mardrömsdrama av ungerske regissören László Nemes, mannen bakom mästerverket ”Sauls son”. Det här är dock inte alls lika gripande, varför resultatet blir något av en besvikelse, även om filmen i det stora hela är otroligt vacker och berättad med ett intensivt och fängslande bildspråk.