Den grekiske regissören Yorgos Lanthimos är tillbaka med ett storslaget, skruvat och sanslöst underhållande kostymdrama med fokus på tre kvinnor och deras inbördes rivaliteter. Detta är en vacker och ut i fingertopparna välspelad film som verkligen är något utöver det vanliga. De är så absurt delikat, helt underbart och faktiskt bland det bästa jag sett i år!

En hyfsat trivsam liten fransk historia med glimten i ögat. Filmen handlar om människor och möten och är skapad av det äkta paret Agnes Jaoui och Jean-Pierre Bacri. Det är välspelat och överlag underhållande, dock känner jag att en hel del möjligen går förlorat i översättningen varför resultatet inte är mer än ett halvljummet bubbel på sin höjd.

Om någon varit orolig för hur detta skulle gå, kan jag meddela att det gick hur bra som helst! ”Suspiria” anno 2018 av Luca Guadagnino är ett fantastiskt vackert och färggrant skräckspektakel som garanterat kommer tilltala de morbidaste av oss. Detta mardrömslika mästerverk känns direkt som en omedelbar klassiker!

Bradley Cooper regidebuterar med ytterligare en remake av den klassiska musikfilmen ”A Star Is Born”, och gör det otroligt väl. Han spelar dessutom själv den ena huvudrollen, mot Lady Gaga och de två tillsammans skapar intensiv och minnesvärd magi .

”Bra skräck är inte perfekta effekter. Det handlar mer om känsla och intressanta karaktärer!”

Damien Chazelle har gjort ett känslosamt rymdäventyr som bokstavligen skakar om mig i grunden! Ryan Gosling spelar huvudrollen som Neil Armstrong och övertygar starkt också han. Dock är helheten, trots teknisk precision, inte lika stark som deras förra samarbete i ”La La Land”, varför jag trots allt när en groende känsla av besvikelse efteråt.

”Domaren” är en utan tvekan hyfsat bra och otroligt välspelad film, med bland annat en lysande Emma Thompson i huvudrollen. Dramat är till tårar gripande på sina håll, men lämnar mig ändå ovanligt oberörd mot slutet och framförallt efteråt har jag nästan helt glömt bort det jag sett.

En medioker rysare om en modern vandringssägen som varken överraskar eller skrämmer särskilt väl. Det blir lite smårysligt här och var och jag hoppar till där jag sitter, men regissören Sylvain White lyckas inte knyta ihop de svajande delarna till en trovärdig helhet.

Det här är en engagerande dokumentärfilm om en av Sveriges mest framgångsrika och omtalade kvinnliga politiker genom tiderna – Gudrun Schyman. Filmen är ett intressant personporträtt men samtidigt ett oerhört viktigt historiskt tidsdokument om kampen att slå sig fri ur patriarkatets klor.

Oscarsnominerade ”Förolämpningen” är en gripande film som handlar om försoning och känslor av skuld och rättvisa. Detta enkla men engagerande drama utspelas i Beirut och fokuserar på konflikterna där, men berättar samtidigt en historia om människor överallt.

Vi träffade skådespelerskan bakom den vinpimplande, skamlöst karltokiga och sjungande Tanya.

Ol Parker, mannen bakom mysrullarna ”Hotell Marigold” 1 och 2, fick ett mail från sin kompis, manusförfattaren Richard Curtis (Love Actually, Bridget Jones dagbok) med en fråga: Gillar du ABBA? Parker svarade: Ja självklart! Vem gör inte det?
Sedan dröjde det inte länge förrän nästa mail kom med frågan: Vill du skriva en uppföljare till Mamma Mia?

Natalie Dormer, känd bland annat från ”Game of Thrones” är riktigt bra i denna snygga politiska thriller om hämnd och gamla oförrätter. Tyvärr är i princip allt annat i slutändan väldigt mycket sämre och filmen går snabbt från att vara lovande till att bli en fullständigt obegriplig katastrof.

”Hereditary” är ett filmiskt mästerverk som verkligen skrämmer vettet ur mig. Denna otäcka historia om en dysfunktionell familj och dess hemligheter är en obehaglig mardröm på dryga två timmar som inte släpper sitt grepp ens när filmen tagit slut. Fotot, musiken och en ensemble med magnifika Toni Collette i täten, ja allt överträffar verkligen mina förväntningar!

”Ant-Man and the Wasp” är kanske på vissa sätt inte riktigt lika vass som sin föregångare, men på andra är den desto bättre. Detta är en välspelad och riktigt underhållande uppföljare och en kanonbra actionkomedi om Marvels minsta superhjältar.

Vår reporter Jonna Vanhatalo spenderade några varma sommardagar i Rumänien i demon-nunnans sällskap.

Ännu en sällsynt berörande film av den chilenske regissören Sebastián Lelio som vann Oscar för bästa utländska film med ”En fantastisk kvinna”. Hans senaste – ”Olydnad” – handlar inte om en, utan faktiskt två fantastiska kvinnor och är en gripande historia om förbjuden kärlek och frihetslängtan i en strikt ortodox judisk familj.