Regissören Lasse Hallström har en fascinerande begåvning att lyfta fram människorna ur ett manus oavsett hur cheesy helheten är. Han ger dem och relationerna mellan dem varmt liv. När han tar sig an romantisk kitsch så undviker han den plastiga känsla som oftast blir resultatet när Hollywood gör den typen av drama. Det här är ytterligare ett exempel på detta.
Storyn den här gången känns som något från en billig produktion signerad Hallmark, men Lasse använder åter igen sin magiska touch och får mig att trivas i den filmiska varma filt som han sveper om mig. Det behövs i en kall värld som den vi lever i.
Lasse gör kärleksfilm för drömmare som aldrig förlorar tron på att den rätta finns där ute.
Samtal som känns äkta
Vi åker ut på Europaresa med unga amerikanska kvinnan Heather (Madelyn Cline) och hennes två vänner Connie (Sofia Wylie) och Amy (Madison Thompson). De är ett glatt tjejgäng som vi genast trivs ihop med tack vare den genuina kompiskänslan.
En starkt bidragande orsak till att vi dras in i gemenskapen direkt är att pratet har härligt naturlig ton och det blir inte gapigt ens när det är högljutt till skillnad mot hur det brukar vara i den här typen av amerikanska produktioner. Äkthetskänslan fortsätter att prägla alla samtal i hela filmen.
En resa in i hjärtat
På ett tåg till Barcelona träffar Heather den karismatiske nyzeeländaren Jack (KJ Apa). Han är på resande fot utan framtidsplaner och egentligen helt fel för den ambitiösa Heather som snart ska ta ett jobb på en bank i New York och bygga en karriär. De hittar dock ett samförstånd för att båda läser Hemingways böcker och resan leder mer in i hjärtat än vår huvudperson planerat.
Dialogen mellan Heather och Jack vänder och vrider på existentiella, spirituella och filosofiska tankar på ett sätt som får mig att lyssna på varje ord. Sättet som karaktärerna kommer allt närmare varandra känns trovärdigt.
Det är i dessa faktorer som berättelsen ligger och den får ta tid att utvecklas. Inget här är nytt under solen, men Hallström visar att han vet hur man får en i grunden traditionellt uppbyggd romans att engagera på film.
Skådespelare med fin kemi
Runtom människorna i dramat så finns miljöer som tar andan ur mig. Det här är en film där turistnäringen i de städer som vi hamnar i borde betala stora summor till produktionsbolaget för hur oemotståndligt allt ser ut. Jag vill packa väskan och köpa flygbiljett omedelbart. Det färgstarka kamerafiltret gör så att varenda bildruta hade kunnat bli ett bländande snyggt vykort.
Skådespelarna får individuellt godkänt, men inte mer än så. Det kompenseras dock av den fina kemin mellan dem. Det gäller såväl kärleksskildringen som vännernas samspel och Heathers starka band med sin förstående far (Josh Lucas).
Även smårollsinnehavarna blir en naturlig del av den tighta ensemblen. Hallström är uppenbarligen fantastisk på att inspirera och sammanföra sina aktörer.
Utslitna klyschor blir intressanta
”The Map That Leads to You” är trivsamt kärleksfluff som inte sparar på sirapen, men som ändå inte vid ett enda tillfälle når nivån när jag får kväljningar. Den lyckas med att göra utslitna klyschor intressanta även om den aldrig berör på djupet.
Vår svenske stjärnregissör har åter igen gett charm och hjärta till material som lätt kunde ha blivit en totalt ytlig sörja. Det är klart man blir stolt som svensk när man ser filmen.
Snabbfakta: The Map that Leads to You
Regi: Lasse Hallström
Skådespelare: KJ Apa, Madelyn Cline, Josh Lucas
Genre: Romantiskt drama
Speltid: 96 minuter
Premiär: 20 augusti 2025
Finns på: Prime Video
MovieZines betyg: 3/5
