Regissören Clint Bentley är tillbaka igen med ett nytt kritikerhyllat verk som han adapterat tillsammans med Greg Kwedar från Denis Johnsons bok. Manusförfattarduon pendlar ju som bekant med att regissera sin alster varannan gång och den här gången blev det Bentleys tur after att Kwedar regisserat “Sing Sing” 2023.
“Train Dreams” är ett drömskt och visuellt spektakulärt kliv tillbaka ett hundratal år i tiden där vi följer skogshuggaren Robert Grainier (en sublim Joel Edgerton). Han lever ett ensligt säsongsarbetarliv – tills han möter Gladys (Felicity Jones). De blir kära, gifter sig, och får barn.
En meditation över tidens gång
Filmen är händelsefattig. I stället bjuder den på en suggestiv resa, en meditation över tidens gång och utvecklingens ostoppbara kraft. Roberts berättarröst visar vad vi har att vänta från första stund när han förklarar att “den gamla världen är försvunnen, men vi känner fortfarande ekot av den”.
I början på 1900-talet är efterfrågan på timmer enorm. Vi följer Robert när han fäller träd, småpratar med arbetskamraterna, eller bara rör sig i skogen. Filmfotot är ljuvligt; de enorma vidderna i tidigt morgon- eller kvällsljus. Skenet av den sprakande brasan i den lilla familjens hus. Picknick i det gröna. Det är en vacker värld som presenteras.
I kontrast står människorna själva. De som överlever utvecklingen och de som manglas över. Den asiatiska järnvägsarbetaren till exempel som slängs ut från en nybyggd bro av en grupp rasistiska vita. Robert kan inte kan hindra dom vilket ger honom mardrömmar långt efteråt. Eller den äldre mannen som egentligen är för gammal för skogsarbete och börjar tappa minnet. Bibelpredikaren som skjuts av hämndlysten bror till man som mördats på grund av sin hudfärg. Och till sist, den personliga tragedin som ska komma att drabba hans lyckliga lilla familj….
Amerikas övergång från vildmark till industriålder
Filmen är både nostalgisk och sentimental, och här finns melodramaingredienser. Familjen är helt isolerad i sin lilla stuga, utan nätverk, bara rosenskimrande idyll. Robert vet inte vart han kommer ifrån, inte sitt ursprung, han bara finns. Berättelsen sträcker sig över årtionden och när Robert besöker staden ser han TV-apparater som visar jordklotet från rymden. Han förstår inte vad det är han tittar på. Här finns telefoner (någonting han aldrig använt själv) och flygplan (som tar honom på en storslagen tur upp i det blå).
“Train Dreams” blir ett meditativt porträtt av de enorma förändringar som definierade Amerikas övergång från vildmark till industriålder. Den manar till eftertanke över vår korta tid på jorden, det lilla nedslag i tiden som är våra liv. När jag såg filmen på Guild Hall i East Hampton hördes snyftningar både här och där i salongen, så ta med näsdukarna utifallatt.
Edgerton gör en fantastisk rollprestation och filmen lyckas krypa in under skinnet och stanna kvar – men mer som en eftertanke än uppmaning, mer viskning än rop. En annorlunda filmupplevelse. Missa inte!
”Train Dreams” visas på Stockholms filmfestival 2025. Filmen släpps på Netflix den 21 november.