Fjärde delen i ”Hotell Transylvanien”-serien är en typisk uppföljare – om du älskade de tre första får du möjligen ut något av den, men andra gör bäst i att välja ett annat hotell.

Martin Wallström tar täten när det blir personligt för karaktären Josef i det här intensiva kapitlet av filmserien om ”Beck” – gruppen. Det är kriminaldrama som levererar spänning och starka känslor från början till slut.

Att återskapa den effektiva blandningen av blodig slasher-skräck och meta-humor från 1996 års ”Scream” är minst sagt en utmaning. Men filmskaparna och ensemblen levererar en träffsäker uppföljare som återskapar mina tonårsminnen av att se favoritfilmen för första gången på bio.

En sylvass Rebecca Hall spelar sörjande änka som tampas med minnen och kusliga skuggor i tomrummet efter makens självmord i ”Night House”. Den stämningsfulla husrysaren utvinner effektivt strama skräckstunder ur en snårig sorgeprocess.

Titelns tillägg av nytt blod har mer än en betydelse när Dexter återvänder till teverutan. ”Dexter: New Blood” har bevarat de bästa delarna av originalserien, samtidigt som den fördjupar och utvecklar Dexters universum.

George Clooney regisserar oss vant genom en vackert 70- och 80-tal i en fin men alldaglig historia om att hitta sig själv och sin egen identitet.

Om du är en av alla som såg och gillade James Gunns ”The Suicide Squad” från i fjol, så är chansen väldigt stor att du även kommer att uppskatta fortsättningen i spinoffserien ”Peacemaker”.

”The Lost Daughter” är ett intimt och gripande, men också försonande drama, om moderskapets många nyanser. Maggie Gyllenhaal fullständigt briljerar i sin regidebut, liksom gör Olivia Colman i rollen som filmens huvudperson Leda.

”The King’s Man” är kanske inte den mest konsistenta filmen. Men den vågade bladningen av tjusigt ögongodis och satsig action bjuder ändå på en häftig åktur – inklusive en av årtiondets mest underhållande scener.

Robert Jordans populära bokserie ”Sagan om Drakens återkomst” bjuder på gemytligt värdshusgille, ondskefulla dödskallehästar, troll, nomaddans och blodiga slagsmålsscener. En mickrad häxbrygd av älskade fantasyelement, mångfacetterade kvinnoporträtt och en tripp genom världens alla spirituella läror, dessvärre utan tydligt fokus och med ett slarvigt tempo.

Fredrik Backmans böcker har visat sig fungera på våra skärmar förut i form av ”En man som heter Ove” och ”Britt-Marie var här”. Men har Backman-världen en plats i Netflix-universumet?

Idag har vissa av filmens ingredienser åldrats en aning, men de banbrytande actionsekvenserna i syskonen Wachowskis första “Matrix”-film bjuder fortfarande på vild underhållning ihop med en del intressanta filosofiska frågeställningar.

Ulrikke Falch och Clara Henry lyckas locka fram ett fåtal skratt i den här dramakomedin om Tinder-dejtande. Men mest känner jag mig otillfredsställd.

Jeremy Renners och Hailee Steinfelds ”Hawkeye” har får avsluta tv-året då Marvel tog sikte på streamingvärlden – och faktiskt fick in ännu en riktigt underhållande fullträff.

Nyfilmatiseringen av Vilhelm Mobergs ”Utvandrarserie” om Kristina från Duvemåla och hennes make Karl-Oskar Nilsson är smärtsamt vacker. Med fokus på moderskapet och släktskapets djupa rötter ställs trygghet mot drömmen om frihet. Vibrerande känslosamt om att våga slå rot i ny mark. Trots alla risker som medföljer.

Spektaklet har ersatts av krystade metaskämt när Lana Wachowski frestas av reboot-knappen. ”The Matrix Resurrections” får mig att sakna tiden då upphovsmakarna fortfarande tog sin sci-fi-franchise på allvar.