Skaparen bakom den briljanta skräckserien ”The Haunting of Hill House” är tillbaka med en skräckhistoria som varken lyckas engagera eller skrämma.

Titanerna var gudar innan gudarna. I deras primala känslovärld av perversioner, våld och lidelser togs inga fångar. Detsamma gäller för Julia Ducournaus Guldpalmsvinnare ”Titane” som fick Cannes att kippa efter andan.

Lena Nymans liv och enastående karriär skildras med stadig hand i en dokumentär som förtjänstfullt låter bli att hemfalla till sentimentalitet och ren idoldyrkan.

Konceptet är enkelt och briljant. En stor polisdeckare med drama, spänning och twistar – och snuten Joe lämnar inte ens sin kontorsstol! Men jag var mer imponerad när historien berättades i en skandinavisk filmdebut. Antoine Fuqua har gjort sig skyldig till en lat karbonkopia.

Kvinnocentrerat kostymdrama presenterat i ett vackert cinematografiskt paket. Kärleksingredienserna är dock utbytta mot andar, vilket get filmen en småkuslig ton. Fin rolltolkning och proffsig regi av Mélanie Laurent.

Sextonåriga Jamie drömmer om en tillvaro som glamorös och beundrad drag queen. Men det är inte helt lätt att följa sina drömmar när förståelsen från omvärlden är bristande. Kanske kan ha få alla att förstå om han kommer till skolbalen klädd i drag? ”Everybody’s Talking About Jamie” är en gullig feel-good-musikal, men som inte riktigt lyckas lyfta varken de färgsprakande eller de mörkare nyanserna i drag queen-temat.

”Julia & jag” är en otroligt stark och drabbande dokumentärfilm om livet, döden och kaoset däremellan. Fotografen Nina Hobert regidebuterar med denna smärtsamma, men samtidigt vackra betraktelse av otillräcklighet och av en stilla strävan efter sammanhang.

James Wan håller inte igen i skräckfilmen ”Malignant”, en best-of-mix av det mesta som vi älskar med genren. Brutala mord, ett övernaturligt mysterium och en helt vansinnig final gör detta till en välbekant men ruggigt rolig resa.

En (snart) pensionerad yrkesmördare går loss i en neondränkt metropol i jakt på blodig hämnd. Vi har sett det otaliga gånger förut och ”Kate” tillhör den mer förutsägbara delen av subgenren. Lyckligtvis är Mary Elizabeth Winstead och Tokyo-miljöerna starka behållningar.

Kristen Stewart gör sitt livs roll i ”Spencer”, och överglänser till och med alla de vackra kostymerna. Filmen är berörande och historien som berättas djupt tragisk. Dock är det några turer mot slutet, som tyvärr gör att delar av magin går förlorad.

Spanske regissören och mästaren Pedro Almodóvar är tillbaka med en känslosam film om moderskap och ursprung. Det är lågmält, välspelat och väldigt fint. Tyvärr håller inte helheten med sina två parallella historier riktigt ihop i slutändan.

”Last Night in Soho” är ett rysligt underhållande och visuellt oemotståndligt delirium. Regissören Edgar Wright experimenterar med delvis nya uttryck och skapar en nostalgisk och sprakande smällkaramell, som till tonerna av tralliga poplåtar skrämmer skiten ur mig.

Det här är en ångestladdad och intensiv nyversion av Ingmar Bergmans serie från 1973. Väldigt mycket är som det var, men en hel del är också helt annorlunda. ”Scenes From a Marriage” anno 2021 dundrar fram som berg-och-dalbana, och delar ut känslomässiga käftsmällar på vägen. Vi åskådare fascineras, förundras och blir förskräckta, men manas också till egen eftertanke.

Blod är tjockare än vatten – men ibland hade det väl varit skönt att slippa det där jobbiga syskonet. ”Två systrar” är en något ytlig berättelse som skildrar när ett starkt och vackert systerskap får pröva sina vingar ute i vuxenlivet.

”Dune” är ett vackert, spännande och vansinnigt mäktigt äventyr, som jag sent kommer glömma. Regissören Denis Villeneuve väver med van hand samman spektakulära scener med stilla poetiska bilder. Resultatet är en film som inte bara hänför med sin storslagenhet, utan också övertygar i detaljerna.

När 90-talsfavoriten ”Vinterviken” återvänder in i ett modernt 2021 är det mycket av känslor, och mindre av lugn och ro. Netflixs nya version av känns fräsch och uppdaterad – men kanske klämmer den inte lite väl mycket på sin korta speltid.

En film om fonden som skulle dela upp kompensation till anhöriga av 11 september-offren skildrar både moraliska dilemman och klasskillnader. Men även om här finns starka rollprestationer och flera snyftmoment så är det ojämnt och lite tunt.