Endast 1980 års ”The Empire Strikes Back”, om ens den, kan utmana denna mörka, spännande och oväntat mångbottnade rebellhistoria om förstaplatsen i galaxen långt, långt borta.

RECENSION. Gotik + gotik = sant? När Tim Burton får tolka sarkasmens ikoniska regent Wednesday Addams blir det både ris och ros. Wednesday själv går dock fläcklöst segrande ur detta vattendelande tonårsdrama som hemskt gärna vill skriva sin egen kreativa historia.

RECENSION. Den här svenska komedin ställer en del fyndiga frågor kring kärlek och relationer men spenderar mest tid på en ganska ljummen romans som bara delvis lyfts av charmiga skådespelare.

RECENSION. Ett Disneyäventyr med hjärta, mysig matinékänsla, fantasirika världar och påhittiga varelser? Jovisst, ”En annorlunda värld” lär bli en av vinterns stora publikdragare och barnens nya favoritfilm. En del känns banbrytande, annat välbekant när familjen Clade utforskar en spännande ny värld.

Med två filmer om pojken i trä samma år är det inte oväntat att Guillermo del Toros version är den starkaste versionen. Ett magiskt äventyr med humor, spänning, hjärta, smärta – och trallvänliga musikalnummer.

RECENSION. Castingen är utmärkt, familjerelationerna komplexa, och filmen vacker – men det är dessvärre känt att en korsett måste sexigt snöras upp innan kostymfilmen är över, vare sig det passar filmen eller inte.

”Elf” är en ljuvlig liten julfilm med fin stämning och barnvänliga budskap om att omfamna olikheter och fokusera på det som är viktigt. Will Ferrell kan väl kanske inte anklagas för att vara världens bästa eller mest nyanserade skådis. Dock funkar han utmärkt, som den något överdimensionerade tomtenissen, i denna fröjdefulla komedi.

En remake på en klassisk film kommer alltid ha en tuff uppförsbacke att bestiga. ”Living”, en remake av Akira Kurosawas ”Ikiru”, är en snygg brittisk version med Bill Nighy som levererar den bästa prestationen i sin karriär, men som i helhet saknar något mer minnesvärt.

”Beautiful Beings” är ett våldsamt men berörande coming-of-age-drama med snyggt foto och starka rollprestationer. Vissa kreativa val känns felbedömda, men andra berör en intimitet som sällan syns.

RECENSION. Blev uppföljaren till prinsessberättelsen “Förtrollad” magisk, sprakande, och alldeles, alldeles underbar? Ja och nej, visserligen återser vi en hel del härliga favoriter i “Avförtrollad”, men i det hela blev berättelsen tyvärr lite som sitt eget namn antydde – den trollade bort sig själv.

RECENSION. Hon gör verkligen allt rätt Florence Pugh. Men det gör även regissören Sebastián Lelio som ännu en gång övertygar och berör med en historia om människor, deras brister och styrkor. Detta kostymdrama om fanatism, är både fascinerande, otäckt, vackert och tänkvärt. Filmen är stundvis rätt stillsam på ytan, men känns samtidigt närmast olidligt intensiv under den.

RECENSION (säsong 1). I ”1899” befinner vi oss på ett stämningsfullt fartyg på väg till USA, där den mångkulturella ensemblen får möta sina mörka förflutna i en ockult och tät serie.

RECENSION. ”Saint Omer” är ett verklighetsbaserat rättegångsdrama som inte behöver använda många filmknep i boken för att gripa publiken. Med långa monologer, ännu längre tagningar, och väldigt lite musik så blir vi aktiva deltagare och uppmanas bara att lyssna.

Det går inte en enda dag där David Lynch inte tänker på ”Trollkarlen från Oz”, och för fans går det inte en enda dag där de inte tänker på vad det betyder. Som en dokumentär lyckas ”Lynch/Oz” inte riktigt ta sig över regnbågen, men resan dit är underbar för Lynchälskare.

En surrealistisk film som växlar mellan fantasi och verklighet, dröm och vakenhet, dåtid och nutid, vilket gör att den upplevs bäst om man släpper kontrollen och bara åker med.

”Andra människors barn” lyckas inte överkomma ett konventionellt narrativ och bildspråk, men kommer långt med hjälp av en stark prestation av Virginie Efira.

”Spirited” kunde lätt ha varit årets bästa julfilm – om den kreativa twisten på Dickens klassiska berättelse inte konstant hade avbrutits av ytliga musiknummer och Så. Mycket. Steppdans.