Tuva Novotny har en parallell filmkarriär i Danmark, som är minst lika framgångsrik som den svenska.
Nu är hon aktuell med huvudrollen i Paprika Steens dramakomedi ”Nyårsfesten”. Där följer vi ett gäng gamla vänner som i vanlig ordning samlas för att fira in det nya året. Samtidigt ligger gamla minnen, obekväma sanningar och sorg och puttrar under ytan.
I en intervju med MovieZine berättar Tuva Novotny om vad vi har att vänta oss av filmen, såväl som vad vi i Sverige kan lära oss av den danska filmindustrin.
Novotny är inte säker på hur den svenska publiken kommer ta emot ”Nyårsfesten” – som egentligen framför allt är en lättillgänglig och hjärtlig upplevelse.
– Det där är så svårt, säger hon. Jag är nu så danskifierad, så jag är lite: Ja den är ju gullig. Men sen var jag på Göteborgs filmfestival och hörde reaktionerna från den svenska publiken där. Och då tyckte de att den var svinkul och jättejobbig.
Långt ifrån ”Festen”
Hon pekar på de språkliga och kulturella skillnader som finns mellan grannländerna. Dessutom är det möjligt att våra förväntningar är påverkade av en annan, snart 30 år gammal dansk film om ett annat firande.
– Jag förstår att man kanske med den svenska blicken har någon idé om den här traditionen efter ”Festen”, säger Novotny. Liksom att det är många människor runt ett bord. Det pratas mycket, det dricks mycket, det blir lite gråt och det blir lite kasta saker. Att allt det där finns med på något sätt.
Paprika Steen, som har regisserat ”Nyårsfesten”, har dessutom en av huvudrollerna i ”Festen” – den nattsvarta Dogme 95-filmen av Thomas Vinterberg. Men där slutar likheterna.
– Den här är ju långt roligare, mjukare och mildare.
I slutändan lär den svenska publiken förstå kärnan i filmen precis lika bra som danskarna. Det var också vad som skedde på Göteborgs filmfestival.
– Tydligen är det något universellt den kommer med, menar Tuva Novotny. Gruppdynamik, vänskapsrelationer som är livslånga och som kanske förändras av att nya personer kommer in. Traditioner och rutiner. Vissa håller i för livet och andra är vi villiga att släppa när som helst. Vad sker i de paradigmskiftena?
– Jag tror att det är någonting som alla egentligen kan relatera till.
”Uppgivenheten som präglar den svenska filmdebatten”
Det finns stora skillnader i filmlandskapet i Sverige och Danmark, menar Novotny – men det handlar inte främst om filmernas kvalitet.
– Danmark tar sig själv på så djävulskt stort allvar, säger hon. De har en otroligt stark nationell identitet i filmen. Den är viktig. Kulturministern pratar om den som viktig.
– När jag hade VVS-aren på besök för någon vecka sedan så nämnde han någon dansk film. Kanske var det ”Nyårsfesten”, jag minns inte, men så sa han att ”man vill stötta dansk film, så den ska vi gå in och se.” Folk går på bio, jättemycket.
I Danmark finns det en uppsjö av biografer på ett sätt vi inte har sett i Sverige sedan 90-talet, menar skådespelerskan. Det sprider en känsla av relevans bland filmarbetare.
– Det kan jag känna med uppgivenheten som präglar den svenska filmdebatten, att självförtroendet blir mindre. Det reduceras av det rådande klimatet och därför känner man sig inte lika relevant.
Tuva Novotnys senaste svenska film var Ulf Malmros ”Grannfejden” som hade biopremiär i februari. Produktionen blev en stor kontrast mot många av de danska filmer hon har gjort.
– Gud vad de måste kämpa för att ens lyckas finansiera, minns hon. Bara det. Det här är ändå en av våra senare årtiondens kanske mest framträdande regissörer. Och han har svårt att finansiera. Det gör mig ledsen.
– Så det är nog den största och mest prekära skillnaden skulle jag säga. Inget sagt om professionalism. Vi har lika mycket kompetens och kunskap och historik, men det där självförtroendet är viktigt.
Vad vi kan lära oss av danskarna
Problemet i det svenska filmlandskapet ligger till stor del i inställningen hos både publiken och industrin.
– Du vet så många gånger man hör svenskar säga: Ah, svensk film du vet…
Lösningen på problemet kan mycket väl vara att ta inspiration av våra grannar i väst.
– De är ju lite amerikanska, danskarna. De slår sig på bröstet och bara: Kolla vad vi har gjort! Och det är klart att det finns festivalfilmer här, men det finns det i Sverige också. Vi har också regissörer som kommer till Cannes och som syns ute i världen.
Tuva Novotny betonar åter hur mycket bra svensk film som produceras. Det sviktande självförtroendet kommer någon annanstans ifrån.
– Jag vet inte om jante spelar roll. Eller om det är det här osäkra finansieringssystemet just nu, eller klimatet. Om det har varit en period när narrativet har varit att det går dåligt för svensk film.
– Men jag har också hävdat att det handlar en del om det mediala landskapet. Vi måste alla hjälpas åt att vända den här skutan. Och då får man faktiskt vara lite mer skrytig.
”Nyårsfesten” får svensk biopremiär den 17 april. Se en trailer nedan:
