Äntligen är han tillbaka! Skaparen av Netflix-serien “Baby Reindeer” som fick så mycket uppmärksamhet när den släpptes för ett par år sedan.
Serien är ju som vi minns inspirerad av verkliga händelser efter att Gadd förföljts av en stalker, men det underliggande temat handlar i stort om att vara man. Om sexualitet, övergrepp, och identitet.
Och det temat ligger även till grund i Gadds nya serie “Half Man”, vilket man kanske kan gissa av titeln. Den här gången får vi följa styvbröderna Niall och Ruben från tonåren på 80-talet i Glasgow (massa härlig musik för nostalgikern) till att de blir vuxna med egna familjer.
Läs också: Svenska ”Svärtan” tävlar i Cannes – kan bli nästa stora exportsuccé
Manlig identitet, sexualitet och toxisk maskulinitet
Niall är en mjuk kille som blir mobbad i skolan och kämpar med sin sexualitet. Ruben, å andra sidan, är en tickande bomb. Han blir både Nialls beskyddare och tyrann. Banden dem emellan är djupa som raviner och tunga som järn.
Tonåringarna spelas av de relativt okända Skotska skådisarna Stuart Campbell (Ruben) och Mitchell Robertson (Niall). Ingen av dem har traditionella skådespelarutbildningar trots imponerande resuméer.
Båda är på plats för premiären och redo för frågor. Så jag börjar med att fråga Campbell om hans karriär, och vad som drog honom till skådespeleriet?
– Jag började ta klasser på lördagarna för att få kompisar, berättar Campbell. Jag hade inte så många vänner, så min mamma skickade in mig till den här dramaklassen. Genom den fick jag en roll i en pjäs. Det var James McAvoys “Macbeth” med Jamie Lloyd som regissör.
– Sedan gjorde jag “Richard III” med Jamie och Martin Freeman året därpå. Jag fortsatte liksom bara för att göra min mamma och pappa stolta, så jag vet inte om det någonsin var ett medvetet karriärsteg.
– Efter skolan fick jag en roll i en show som heter “Clique” med Richard och vi gjorde ett par scener tillsammans. Det är faktiskt från det jobbet som det slog mig att, åh, kanske kan jag tjäna tillräckligt för att betala hyran bara genom att skådespela? Och det har jag gjort sedan dess och jag är 27 nu.
Nobben från Göteborg
Jag är från Sverige, fortsätter jag, så jag måste fråga om har du några svenska inspirationer, eller någon du vill arbeta med eller som har inspirerat dig?
– När jag var yngre ansökte jag faktiskt som volontärarbetare hos Gest; Gothenburg English Studio Theatre. Jag hade en vän som var skådespelerska och bodde i Göteborg och tänkte att jag kanske kunde åka över och träffa henne och volontärarbeta medan jag är där? Men de svarade aldrig, skrattar han. Jag har aldrig berättat det för någon.
Men nu har vi det på kameran, säger jag och grattar ännu en gång till rollen. Sedan blev det Robertsons tur, och jag frågar vad han hämtar inspiration ifrån i film och tv?
– Allt som känns intressant. Jag dras till allt som undersöker mänskliga beteenden. Jag älskar svensk lågbudgetfilm precis lika mycket som storskaliga Brad Pitt-filmer med explosioner, du vet. Jag vill ha allt. Och jag var förresten på ABBA Voyage nyligen, älskade det.
De första tre avsnitten av “Half Man” är regisserade av Alexandra Brodski. Jag undrar hur det var som kvinna att regissera en film med så specifika manliga perspektiv?
– Jag tycker att det är väldigt specifikt på många sätt. Inte bara dess maskulinitet, utan öven miljön i Skottland. Jag är inte heller skotsk. Och hur det var på 80-talet. Jag var inte heller med på 80-talet.
– Många av de här sakerna är väldigt väl utvecklade redan i manuset. Och jag tror att jag skulle säga att 90 % av serien är saker jag kan identifiera mig med. Jag tror att vi alla vet hur det är att älska någon man inte borde älska. Vi vet alla hur det känns att vilja vara någon man inte är. Eller att kämpa med vem du vet att du är, men inte vill vara.
– Det är så här man samarbetar. Jag hade Richard och jag hade pojkarna, Stuart och Mitchell. Det var ett väldigt nära samarbete och man kan känna empati med så många olika människor så det gick väldigt bra.
”Jag älskar Ruben Östlund”
Brodsky är ursprungligen rysk men uppväxt i Tyskland. Jag passar på att fråga även henne om hon har några svenska inspirationer?
– Jag älskar Ruben Östlund. Hans filmer är ju annorlunda från vad vi vi gör, men jag älskar hans utforskning av nyanserna bortom gott och ont. Han är faktiskt lite av en referens, bara för mig, om filmskapande i allmänhet.
Läs också: “Baby Reindeer”-skaparen oigenkännlig i första trailern för “Half Man”
Så blir det äntligen dags att träffa seriens skapare, Richard Gadd. Det börjar bli tajt om tid så vi är tre publikationer som får dela på en fråga. Publicisten pekar på mig, och jag är nyfiken på hans rollfigur som är så annorlunda från Donny i “Baby Reindeer”.
Ruben är biffig och labil, en skrämmande karaktär. Enligt rykten på nätet var det motspelaren Jamie Bell som krävde att Gadd skulle spela Ruben för att säga ja, men då skrattar Gadd.
– Nja, han sa inte ”jag är inte med om du inte spelar Ruben”, han gav mig inget ultimatum. Men det stämmer att han föreslog det. Han älskade ”Baby Reindeer” och jag tror att han tänkte att vi skulle ha bra kemi. För vi kom överens direkt.
– Jag flög till LA för att träffa honom för att fråga vad han tyckte om projektet. Och han föreslog mig som Ruben och sa att han ville jobba med mig. Jag tyckte det var en stor komplimang. Vid det laget hade alla kanaler börjat nappa på att jag skulle spela med i serien också.
– Efter “Baby Reindeer” sa jag aldrig mer! Jag har redan betat av den biten från min tallrik, men Ruben kallade, och jag visste att det var ett för bra tillfälle att tacka nej till. Så jag var tvungen att göra det. Det var förmodligen en av de största utmaningarna i mitt liv. Vi får se hur folk reagerar.
Skäggig och vältränad
Ses vi i ringen på WWE Pundit Day, frågar någon.
– Åh, det skulle jag gärna vilja. Håller tummarna. Det vore en dröm. Ett litet framträdande i Royal Rumble och sedan direkt till WrestleMania. Det vore fantastiskt!
För Rubens rollfigur är skäggig och vältränad med svällande brottarmuskler. Det är knappt man känner igen honom på affischen. Och just det, ja, affischen… det här med toxisk maskulinitet har ju fått uppmärksamhet på sistone och flera serier handlar om just detta.
Som “Adolescence” till exempel, eller dokumentären “Louis Theroux: Inside the Manosphere”. För den sistnämndas affisch liknar väldigt mycket “Half Man”; en muskulös arm som håller någon om halsen. Hur kommer det sig, frågar jag producenten Anna O’Malley.
– Ja, jag märkte det, jag tittade på “Manosphere”. Men det är en ren slump, för jag tror att vi valde bilderna för åtta månader sedan. Det fanns många olika bilder, men denna sammanfattar definitivt showen.
Och efter att ha sett hela serien kan jag bara hålla med. Men jag har en sista fundering, och det är kring det här med toxisk maskulinitet. Nu är det ett populärt ämne som diskuteras brett, men Gadd skapade serien för flera år sedan, innan framgångarna med “Baby Reindeer”.
Även om HBO är öppna för nischade projekt var detta ändå ett djärvt ämne från en då okänd kreatör. Så hur gick de interna diskussionerna till om att ta sig an projektet, frågar jag producenten Sophie Gardiner.
– Det som inspirerar mig mest med tv är att jag tycker det är som en empatilåda. Man kan förstå karaktärers djup i tv mer än i andra medium. Och Richard är en mästare på djupgående analyser av vilka vilka vi är och varför. Utan något enkelt svar, men med massor av nyanser.
Och även det kan jag hålla med om (även om jag fortfarande är nyfiken på diskussionerna bakom beslutet). Serien är underhållande och insiktsfull. Avsnitten släpps veckovis på HBO Max med start den 23 april.
Själv fortsätter jag till den “Half Man”-dekorerade efterfesten för att leva kvar i dess värld en liten stund till. Det här är en serie som jag kan varmt rekommendera.
Läs också: 34 nyheter på HBO Max i april – se ”Euphoria”, ”Hacks” och förra årets bästa svenska film
Kolla in trailern till ”Half Man” här:
