RECENSION. Svensk-amerikanske Adam Anders tar sig an den kristna skapelseberättelsen med både musik och humor, men försöket faller platt och hårt till marken. Vad vi istället får är ett tillrättalagt haveri som inte kan glädja någon utom möjligen de redan troende. Uttrycket ”att predika för de redan frälsta” har sällan passat bättre än här.

Trött på politisk korrekt skräck med samhällskritiska budskap? Då lär ”Thanksgiving” falla dig i smaken. Eli Roths slaktarfest är en kul hyllning till opretentiöst 80-tal.

RECENSION. Med fantastiskt foto, rejäl musik och intensiva actionscener levererar den senaste filmen i ”Godzilla”-serien njutningar för nästan alla sinnen.

RECENSION. Kan du lita på din egen familj? “En helt vanlig familj” är den välspelade och ytterst spännande miniserien som ställer både tillit och obehag på sin spets.

RECENSION. ”Tre kanter har min hatt” – fältherren Napoleon Bonaparte är känd för sina lustiga hattar, för sin mytomspunna längd och sina ohämmade kärleksbrev tillägnade frun Jospéhine, men också för att ha drivit tre miljoner män mot sin död. Ridley Scotts biopic är också lika delar storslagen som småsint, självironisk och plågsamt tråkig.

High school-komedier om kåta oskulder får en inspirerad uppdatering i ”Bottoms” där två lesbiska väninnor startar självförsvarsgrupp för att ragga på hejarklacksledare.

RECENSION. Lagom till slutet av året med snö och rusk levererar Netflix och Adam Sandler en äkta feelgoodmusikal i animerad form. Det bjuds på livsvisdom för hela familjen från en ödla vid namn Leonardo i ”Leo”.

”Scott Pilgrim Takes Off” är en oerhört snygg tolkning av den klassiska serietidningen och den över tio år gamla filmatiseringen – men den är samtidigt så mycket mer.

”Saltburn” är ett mörkt, men samtidigt underhållande klassdrama i kittlande ”Talented Mr Ripley”-anda. Det är spännande, men blir också stundvis riktigt roligt på den fisförnäma adelns bekostnad.

RECENSION. Disney firar 100 år med en 100% klassisk sagomusikal som sällan tar några risker. ”Önskan” blandar magi, musik och en märklig animation med en alltför välbekant historia. Det hela är snällt och familjevänligt men alltför tryggt.

En fantastisk rollprestation av Colman Domingo som civilrättsaktivisten Bayard Rustin i den Obama-producerade, verklighetsbaserade berättelsen om hur den berömda fredsmarschen 1963 kom till.

Underhållande skräckfilmskomedi med rötter i norsk folktro, där första halvan bjuder på skratt och andra på splatter, utan att för den delen någonsin bli särskilt läskig.

RECENSION. Lagom till att granen ska kläs för året så öppnar Netflix tomtesäcken och ger oss en både rolig och varm julklapp. Av det klassiska temat avundsjuka görs tänkvärd underhållning.

”The Royal Hotel” med en suverän Julia Garner i huvudrollen är en suggestivt otäck thriller om utsatthet och styrkan att till sist säga ifrån. Filmen skapar ett obehag hos tittaren och skrämmer med antydningar snarare än det som faktiskt kan ses.

RECENSION. Godzilla är ett av filmhistoriens populäraste monster med över 30 filmer bakom sig. I tv-serien ”Monarch: Legacy of Monsters”: möter den muterade dinosaurien den hemliga organisationen Monarch och står därmed potentiellt sett inför artens undergång.

RECENSION: För oss som gillar spännande whodunnit-berättelser, så kommer ”A Murder at the End of the World” att stå ut ur mängden som en av de bättre på senare år.

RECENSION. Coriolanus Snow intar scenen i ”The Hunger Games: The Ballad of Songbirds & Snakes” tillsammans med sångfågeln Lucy Gray från Distrikt 12. En färgstark, väldesignad föregångare som gestaltar krigets efterdyningar, men också brustna hjärtan, trasiga vänskapsband och mycket, mycket mer…