Debutanten Shane Ackers senaste animationskaramell dryper av fantasieggande vilja och potential. Men även med kultregissören Tim Burtons välsignelse lämnar ”9” mycket att önska. Årets snyggaste skapelse sprungen ur en elva minuter lång Oscarsnominering är alltför ljummen för att återupprepa sin mindre föregångares framgång.

Även om det råkar vara Mariah Careys extrema makeover som rönt den största uppmärksamheten är det knappast den främsta orsaken att gå och se Lee Daniels ”Precious”. Det här är sann berättarkonst som både rör och berör i ett fantastiskt stycke film. Och frågan om Oscarn, ja den känns mer som ett konstaterande.

Genrer blandas i ”Mother”, liksom i Bong Joon-hos senaste film ”The Host”, och alla vändningar gör filmen väldigt sevärd, men den är lite för lång.

Sex år. Så länge har Tarik Saleh och hans produktionsbolag Atmo arbetat med vad som måste vara Sveriges mest ambitiösa animerade film någonsin. Sedan det började viskas om ”Metropia” för ett par år sedan har förväntningarna bara stegrats, för att kulminera när filmen valdes ut som invigningsfilm till filmfestivalen i Venedig nu i höst. Det är inte så konstigt egentligen, Saleh har nämligen inte bara valt ett smalt medium, den animerade filmen, utan också en genre som inte direkt hör till vanligheterna i landet: dystopisk science fiction. Oavsett om det är modigt eller vansinnigt så är det omöjligt att inte beundra Salehs vision. Men var det värt väntan? Både ja och nej. ”Metropia” är stundtals bedövande snygg och stämningsfull, men berättelsen håller inte hela vägen.

Om du vill ha blod, explosioner och långbenta kvinnor med stora bröst är det här filmen för dig. En äkta B-film som gärna hade fått innehålla lite mer girl power och lite mindre lesbiska sexscener men som helt klart är underhållande.