Trots att jag inte läst Kiplings novellsamling har jag förstått att Disneys version av ”Djungelboken” skiljer sig mycket från originalet. Manuset var till en början mörkare än den charmiga slutprodukt som sedan blev den legendariska filmen. Jag tycker nog den kunde haft lite mer ”Dumbo”-skimmer över sig, men framförallt – vad kattsingen hände med slutet. Den är riktigt svängig för att sedan köra rakt in i en vägg av kärlekskrankt dravel.

Actionkomedin ”Spy” är i sina bästa stunder ett tokroligt äventyr, i sina sämsta en uttjatad upprepning av tidigare skämt. Gillar du Melissa McCarthy (och varför skulle du inte?) så är hon i högform som filmårets mest otippade spion.

”The Grudge”-regissören Takashi Shimizu tonar ner rysligheterna till förmån för mer barnvänliga händelser i en filmatisering av den japanska klassikern ”Kikis expressbud”.

Brad Peytons undergångsrulle börjar stilenligt med snyggt levererad spänning och lagom mullrande explosioner. Tyvärr övergår det hela till en seg roadmovie med superhjältefarsan The Rock som helst av allt bara vill mysa med sin familj.

Michael Fassbender är utmärkt i våldsam Shakespeare-tolkning. Gunnar Rehlin får ”Game of Thrones”-vibbar men har också förvånansvärt svårt att bli engagerad.

Jacques Audiard skapar fransk socialrealism ur en annorlunda synvinkel och lyckas både beröra och delvis uppröra med sin senaste film. ”Dheepan” som vann Guldpalmen under filmfestivalen i Cannes, handlar om en flyktingfamiljs drömmar om att börja om på nytt och svårigheterna de möter. Den är välspelad och fantastiskt snyggt fotad, men upplevs något forcerad inför sin kulmen.

Skildringen av en kvinnas nedåtgående, självdestruktiva spiral är mörk, drabbande och svår att skaka av sig. Men i övrigt har denna feelbad-film lite väl mycket ”bad” i sig.

Mycket stark, obehaglig och kontroversiell dokumentär om organiserad pedofili i Hollywood. Amy Berg har under flera år samlat och granskat material, vilket nu resulterat i en film som garanterat kommer få flera högt uppsatta personer i filmbranschen att skaka i brallan.

Bland skärvorna av ett krossat förhållande hittas ett sensuellt kärleksdrama. Mycket rajtan-tajtan för pengarna i filmen som aldrig tittar bort när det hettar till.

Ett väldigt underhållande men också rätt sorgligt drama om relationer och komplikationer i dem. ”Mon Roi” är skådis-som-blev-regissör-fransyskan Maiwenns tredje film och samlar här en grädda av skickliga kollegor som ger liv till de mångfasetterade karaktärerna i filmen som verkligen övertygar.

”Poltergeist” var en av åttiotalets mest klassiska skräckfilmer och håller bra än idag. Därför är det lite trist att se en nyversion som visserligen börjar bra, men snabbt spårar ur till att bli en filmversion av spökhuset på Gröna Lund.

Paolo Sorrentino följer upp ”Den stora skönheten” med en engelskspråkig film som även den utforskar hur det är att åldras. Mycket reflektioner över livet och ungdomen, men filmens riktiga behållning är dess förföriska visuella stil.

En stilla men ändå omskakande och förvisso ganska typisk svensk diskbänksskildring om fruktansvärda händelser och det som sker efter. Det tar ett tag innan historien om John hittar sitt tempo, men filmen lyckas trots det beröra från början och hela vägen till det dramatiska slutet.

Utebliven feministisk ådra får ”Hot Pursuit” mest att kännas som ännu en tröttsam actionkomedi i ledet.

Kanadas egen ”spänningens mästare” åker till Mexiko för att leverera en tajt och stämningsfull dramathriller om knarkkriget.

En vacker och innerlig dokumentärbiografi om den legendariska svenska skådespelerskan Ingrid Bergman, berättad genom hennes egna ord och bilder. Det är personligt och för den delen även privat, men aldrig integritetskränkande eller överexponerat. ”Jag är Ingrid” är en hyllning till en stjärna, fast också en berättelse om en människa och hennes motstridiga drömmar och strävan efter att uppfylla dem.

Disneys senaste science fiction-giv är både uppfriskande annorlunda och deprimerande konventionell. En rakt igenom upplyftande berättelse om hoppets kraft och en utopisk framtid som tyvärr är lika ojämn som en berg och dalbana.