Kids 1995

"Kids" chockade många när den kom på 1990-talet. Man hade aldrig riktigt sett tonåringar - så unga dessutom - vältra sig så oansvarigt och hänsynslöst i sex och droger som här. Nu har filmen några år på nacken och man är fullkomligt medveten om vad ungdomen har för sig. Nu blir filmen i perspektiv istället rätt överdriven och uppblåst. Det är som om debuterande regissören Larry Clark och manusförfattaren Harmony Korine med hammare vill banka in medvetandet om att unga korrumperar sig själva med sitt farliga beteende.

I slutändan känns det ganska poänglöst, som om filmens punchline är att hoppet om framtiden är borta. Slutet är varken lyckligt eller ledsamt utan snarare mer apatiskt. Historien är egentligen tragisk men karaktärerna så osympatiska att de snarare liknar zombies i sin tanklösa jakt på sex, droger och våld. De är trovärdiga men där de i meningen att provocera och uppröra så blir det istället tröttsamma. Tonåringar av denna typ engagerar varken i verkligheten eller på film.

Däremot kan inget beskyllas spel eller regi. Unga stjärnskotten Leo Fitzpatrick och Justin Pierce (som båda dessvärre försvann ur rampljuset och den senare tragiskt begick självmord) känns helt genuina som omkringgglidarna Telly och Casper. De får den icke-improviserade dialogen att kännas avslappnad och naturlig, och anammar fint uppenbarelsen av en självupptagen, världsfrånvänd tonårsduo med fel prioriteringar.

Debutanterna Chloë Sevigny och Rosario Dawson (den senare i en av de få sympatiska men desto mer tidsbegränsade rollerna) får lysa de med. Sevigny, som flickan med HIV-besked, förblir dock ett offer vars minimala krafter att göra det rätta förminskas i en brutal slutscen. Det är som om man velat bunta ihop alla sexuellt aktiva tonåringar och peka ett fördömande finger för att säga att de har sig själva att skylla. Medan HIV-positiva homosexuella fick mer förmildrande skildringar som "Philadelphia" och "Longtime Companion" så blir Flickan med HIV här en livlös reklampelare för oansvarigt tonårssex.

Egentligen är det en film med stort potential. Kombinationen Clark (som även skildrat tonårssex med knivskarp precision i "Ken Park") och Korine (som senare gjort egna originella verk som "Gummo" och senast "Spring Breakers") är ett radarpar vars individuella förmågor går väl ihop. Det är imponerande hantverk och välspelad av dess begåvade aktörer. Men faktum är att "Kids" inte åldrats väl med sina snart 20 år på nacken. Att tonåringar knarkar och har sex vet vi - det behövs ingen popmpös knutnäve för att förmedla budskapet. Då finns starkare och mer gripande dramer som "Thirteen" och "Smärtgränsen" att förlita sig på. "Kids" bör vila i frid på 1990-talet där den hör hemma.