Kids (1995)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
De talar om sex. De dyrkar sex. De håller till på gatan. De tar crack. De misshandlar en neger. De festar. De talar ännu mer om sex. De somnar i badkaret. De vaknar och börjar om från början. Ett helt vanligt dygn för en grupp tonåringar som får dig att kippa efter andan.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: KIDS

Har tappat sitt chockvärde
Larry Clark visar prov på talang i sin filmdebut men historien om tonåringars vältrande i sex och droger som chockade så många på 1990-talet har långt ifrån samma effekt idag. Istället känns den överdriven och upplåst med osympatiska karaktärer som varker engagerar eller intresserar.

"Kids" chockade många när den kom på 1990-talet. Man hade aldrig riktigt sett tonåringar - så unga dessutom - vältra sig så oansvarigt och hänsynslöst i sex och droger som här. Nu har filmen några år på nacken och man är fullkomligt medveten om vad ungdomen har för sig. Nu blir filmen i perspektiv istället rätt överdriven och uppblåst. Det är som om debuterande regissören Larry Clark och manusförfattaren Harmony Korine med hammare vill banka in medvetandet om att unga korrumperar sig själva med sitt farliga beteende.

I slutändan känns det ganska poänglöst, som om filmens punchline är att hoppet om framtiden är borta. Slutet är varken lyckligt eller ledsamt utan snarare mer apatiskt. Historien är egentligen tragisk men karaktärerna så osympatiska att de snarare liknar zombies i sin tanklösa jakt på sex, droger och våld. De är trovärdiga men där de i meningen att provocera och uppröra så blir det istället tröttsamma. Tonåringar av denna typ engagerar varken i verkligheten eller på film.

Däremot kan inget beskyllas spel eller regi. Unga stjärnskotten Leo Fitzpatrick och Justin Pierce (som båda dessvärre försvann ur rampljuset och den senare tragiskt begick självmord) känns helt genuina som omkringgglidarna Telly och Casper. De får den icke-improviserade dialogen att kännas avslappnad och naturlig, och anammar fint uppenbarelsen av en självupptagen, världsfrånvänd tonårsduo med fel prioriteringar.

Debutanterna Chloë Sevigny och Rosario Dawson (den senare i en av de få sympatiska men desto mer tidsbegränsade rollerna) får lysa de med. Sevigny, som flickan med HIV-besked, förblir dock ett offer vars minimala krafter att göra det rätta förminskas i en brutal slutscen. Det är som om man velat bunta ihop alla sexuellt aktiva tonåringar och peka ett fördömande finger för att säga att de har sig själva att skylla. Medan HIV-positiva homosexuella fick mer förmildrande skildringar som "Philadelphia" och "Longtime Companion" så blir Flickan med HIV här en livlös reklampelare för oansvarigt tonårssex.

Egentligen är det en film med stort potential. Kombinationen Clark (som även skildrat tonårssex med knivskarp precision i "Ken Park") och Korine (som senare gjort egna originella verk som "Gummo" och senast "Spring Breakers") är ett radarpar vars individuella förmågor går väl ihop. Det är imponerande hantverk och välspelad av dess begåvade aktörer. Men faktum är att "Kids" inte åldrats väl med sina snart 20 år på nacken. Att tonåringar knarkar och har sex vet vi - det behövs ingen popmpös knutnäve för att förmedla budskapet. Då finns starkare och mer gripande dramer som "Thirteen" och "Smärtgränsen" att förlita sig på. "Kids" bör vila i frid på 1990-talet där den hör hemma.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Danne
fast med ett jävligt starkt och bra budskap dock!
Danne
Detta skulle nog varit bättre om den faktiskt var en dokumentär rakt igenom, dialogerna blir bara mest tröttsamma och de karaktärerna man faktiskt tycker om får inte tillräckligt med screentime. Nä denna blev jag snabbt trött på en stark tvåa.
11073-0
Haha löjligt överdriven film. Verkligen ingen pratar så som dem gör i filmen, ingen. Liksom hela filmen kändes som en anti sex/droger film för att visa hur hemskt det blir om man har sex och tar droger. Varenda karaktär är bara för mycket. Typ "I fucked that bitch, let's go do some drugs" blablabla. Alla dialoger och karaktärer var så överdrivna (förutom Sevigny) så jag kunde inte bli direkt berörd av filmen eftersom alla var dumma i huvudet. Slutet kändes ganska tomt. Men jag kunde även inte kolla bort under filmen för det var riktigt intressant att se vart filmen ledde till. Så därför får den en tvåa.
Visa fler (7)

Veckans populära filmer

Visa fler