Efter att ett uppdrag slutat med tragedi tackar den undersökande journalisten Laura (Keira Knightley) för att hitta gnistan igen ja till en inbjudan att vara med på en lyxig resa med ett kryssningsfartyg. Ombord finns en samling rika människor och slutdestinationen är Norge. Syftet är att hedra en dödssjuk kvinna och hennes arbete med välgörenhet.
Lauras plan att kombinera nytta med nöje genom att skriva och samtidigt njuta av champagne går i stöpet när hon bevittnar ett mystiskt dödsfall. Precis som det ska vara i en bra thriller så tror ingen henne och det blir ännu värre när hon blir måltavla för en mördare. Liksom en modern Hercule Poirot måste hon nu lösa fallet.
En knivskarp deckare
Intrigmässigt rör sig den här filmen på bekanta farvatten med en doft av exempelvis Alfred Hitchcocks ”En dam försvinner”, men den navigerar sig skickligt ur känslan att det vi ser är utslitet. Mystiken kring den gåta som ska lösas är tät länge nog och det är nyckeln till att upplägget fungerar så bra som det gör även här.
Den korta speltiden på runt en och en halv timme ser till att intensiteten aldrig pratas bort. Varenda sekund är högkoncentrerad spänning. Manuset medförfattat av regissören Simon Stone och baserat på Ruth Wares roman från 2016 rör sig hela tiden på den vassa egg som en knivskarp deckare ska.
De rikas arroganta poser
Även i iscensättningen så träffar Stone rätt. Tonfallet hålls naturligt även när paniken kopplar sitt hårdaste grepp om Laura och det gör rädslan ännu mer kännbar. Varenda scen känns det som att det noga övervägts hur den ska spelas och och träffa tittaren emotionellt. Stone kombinerar dessa scener till en helhet med skoningslös skärpa. Jag är imponerad.
Skildringen av de rikas arroganta och iskalla beteende är inget vi inte sett förut, men det hanteras fint. Det finns en lätt touch av drift med deras poser. Den korkade influencerbimbon finns ombord och alla kvinnor trånar efter den dekadenta rockstjärnan. Allt detta hålls dock till ett minimum och tillåts aldrig att bli komedi, vilket jag uppskattar.
En båt lastad med färgstarka personligheter
Det etableras tidigt att Laura kliver in i en värld där hon inte hör hemma och detta utanförskap används sedan skickligt för att förstärka paniken när den kommer. Laura står ensam mot ett hot som inte har ett tydligt ansikte och hennes rop på hjälp tolkas som mentalt sammanbrott. Allt detta används precis som det ska i en sådan här thriller.
Knightley skalar av allt smink och ger oss en prestation som känns väldigt äkta. Man glömmer helt att man ser en filmstjärna. Guy Pearce spelar förmögen snobb utan att spela över. Dessa två fixstjärnor backas upp av en båtlast bra skådespelare som ger de misstänkta i deckargåtan karisma och färgstark personlighet.
En huvudperson som vi håller på
Båten Aurora Borealis blir även den en viktig faktor i dramat eftersom det är den som skapar isolationen. Fotografen ser till att få med många bilder på skeppet på öppet hav för att förstärka den känslan. Även insidan med mycket stål och glas används i bilderna för att visuellt matcha och intensifiera den känslomässigt iskalla atmosfären. Inslag av klassisk estetik från skräckfilmer ger extra krydda.
”Kvinnan i hytt 10” är en thriller som gör det den ska och dessutom gör det väldigt bra. Spänningen hålls på topp och som tittare så får vi en huvudperson som vi håller på varenda sjömil av resan. Det här är en riktig nagelbitare som ingen entusiast av kniviga deckare bör missa.
Snabbfakta om ”Kvinnan i hytt 10”
- Originaltitel: The Woman in Cabin 10
- Regi: Simon Stone
- Skådespelare: Keira Knightley, Guy Pearce, Hannah Waddingham, Lisa Loven Kongsli
- Speltid: 92 minuter
- Premiär: 10 oktober 2025
- Finns på: Netflix
- MovieZines betyg: 4/5
