Människans attraktion till mörker, mord och farliga medmänniskor har vi att tacka för mängder av verk inom film, serier och litteratur. True crime säljer som smör och mordmysterier är sedan urminnes tider en kraftfull publikmagnet. Den här miniserien från Netflix lever högt på allt detta.
Allt tar avstamp i sorg. Författaren Aggie Wiggs (Claire Danes) har isolerat sig från omvärlden i sitt hus efter att hon förlorat sin son i en olycka. Arbetet med en bok om kärlek mellan domare i högsta domstolen har drabbats av skrivkramp. Känslan av rå och förlamande saknad förmedlas starkt tack vare uttrycksfullt och känslomässigt gripande spel från Danes.
En manipulativ och mystisk narcissist
In i kvarteret flyttar fastighetsmogulen Nile Jarvis (Matthew Rhys). Hans närvaro skapar oro då han varit huvudmisstänkt i utredningen kring sin dåvarande frus försvinnande flera år innan. Aggie och Nile hamnar i luven på varandra när hon står i vägen för en av hans byggnadsplaner i grannskapet och en komplex relation utvecklas.
Serien förlitar sig mycket på skådespelet för att engagera sin publik och de flesta aktörerna gör stabila insatser. I den andra bärande rollen vid sidan av Danes så hittar Rhys mystiska undertoner hos den manipulative narcissist som han spelar. Jonathan Banks porträtt av Niles hårding till far blir på grund av hur ansträngt spelat som det är en parodi på gangsterbossar.
Billiga klyschor letar sig in
Som duo i centrum samspelar Danes och Rhys fint när de ger trovärdighet till de psykologiska lager som karaktärernas konflikt och dragning till varandra har. De är den främsta anledningen till att nämnda tematik kring brott och människors dragning till brottslingar fungerar genom alla avsnitten.
När Aggie byter ut domarna mot att istället skriva en bok om det fall som Nile var misstänkt i så introduceras thrillerelementen på allvar, men den övergången lämnar mycket att önska. Det går för snabbt och den mystiska atmosfär som hållit grepp om publiken fram till dess tar skada av det. Plötsligt känns det mer billigt och klyschigt.
Dumma karaktärer på upptrampad mark
Intrigtrådarna blir för många. Till mordmysteriet och arbetet med boken adderas fulspel i fastighetsbranschen. Skildringen av maktmissbruk och politisk korruption tar upp så mycket speltid att hela balansen rubbas. Ännu värre är att finansintrigen hanteras på ett slentrianmässigt och hopplöst utslitet sätt. Kapning med ett par avsnitt och mindre av den delen hade gjort gott.
Berättelsen rör sig alltmer in på alltför upptrampad mark. Manuset känns som ett hopkok av daterade drama- och thrillerinslag. Vartenda trick som här används för att försöka överraska tittarna förlamas av att vi sett det förut. Dumheten hos karaktärerna i syfte att få intrigen att fungera når absurd nivå. Även visuellt saknas helt originalitet och kreativitet.
”The Beast in Me” har några ögonblick som bränner till emotionellt. Ett par spänningsmoment får hjärtat att dunka extra hårt. Dessa höjdpunkter är dock alltför få och även om jag inte har tråkigt när jag plöjer avsnitten så är det enda riktigt bestående intrycket spelet från och mellan Danes och Rhys. Utan det hade den här serien varit närapå helt ointressant.
Snabbfakta om ”The Beast in Me”
Skapad av: Gabe Rotter
Medverkande: Claire Danes, Matthew Rhys, Brittany Snow, Jonathan Banks
Genre: Drama, mysterium, miniserie
Längd: 8 avsnitt
Premiär: 13 november
Visas på: Netflix
Läs också: Monstersuccé! 29 miljoner har redan streamat nya ”Frankenstein” – etta på topplistan
Läs också: Idris Elba återvänder som ”Luther” i ytterligare en film
