Länge har de japanska utvecklarna och utgivarna på jätten Square-Enix varit synonymt med turordningsbaserade spel med flådig musik, bildsköna karaktärer och Stora Historier.
Stark action i fantasifullt äventyr över tid och rum
Nu har så turen kommit till att få en arvtagare till gamla ”Secret of Mana”-serien (”Seiken Densetsu” i Japan) med actionbaserade äventyr. Och varför inte se till att både ta inspiration av och slänga en gliring till Nintendos egna ”Legend of Zelda”-serie samtidigt? Om det nu vore riktigt så enkelt bara.
Elliots äventyr har action lånat av den japanska action-serien ”Ys” där den rödhårige Adol spelade huvudrollen. Du hittar en frisk fläkt lånat från 1995 år mega-succé ”Chrono Trigger”, där tidsresor blev huvudroll. Det är en frisk blandning, där du också har en struktur med action-vapen och pussel som åtminstone i stunder påminner om de tvådimensionella Zelda-spelen.
Mäktiga influenser och lite strulig teknik
I Elliots egna spel börjar du som en enkel äventyrare som får förtroende från rikets prinsessa att utforska ruiner, när monster hotar att ta över staden. Bara prinsessans besvärjelser håller stadens invånare säkra. Men en lätt förrädisk gestalt i kungariket vänder allt på sin ända. Och vips har Elliot fyra tidsåldrar att rädda och måste återvända från en kort tur till de dödas land.
Häng med på en hisnande historia genom ett årtusende, med Elliot och hans fe. Förutom om du kör på PC, då får du finna dig i att féen för närvarande drar ner frame rate på spelet, bisarrt nog. På konsol (Switch 2) har vi inte märkt av någon liknande teknisk miss. Förutom kanske att spelet dras med en och annan oönskad laddningstid när du går in i menyn och laddar upp spelets karta.
Kanske är vi optimister, men vi håller tummarna för en kommande patch som stärker prestandan. Playstation 5 och Xbox Series är hittills de mest pålitliga versionerna, rent tekniskt.
Elliots äventyr skiner i stunder, är minnesvärt
Det är så mycket som verkligen stämmer med Elliot, och samtidigt är det bara så nära att slå en home run. Det är inte brännboll vi talar om, men det finns de gånger då ”The Adventures of Elliot” åstadkommer vad det hoppas få till, genom att slå med ett lite klumpigare dasslock. Om ni ursäktar liknelsen. Låt oss förklara så förstår ni.
Sedan åtminstone 90-talet har vi kunnat se en mängd rollspel, japanska såväl som västerländska intressera sig för historier och världsbyggande. Ibland spelade handlingen, karaktärer och själva miljöerna huvudrollen. Andra gånger var det fokus just på interaktionen i design, hur DU själv valde att forma din upplevelse. Vill man dra hela nationers spel över en kant kan vi väl säga att de japanska digitala rollspelen oftare hade tungvikt på berättandet. ”Adventures of Elliot” följer också i den här mallen.
Ofta önskas: En redaktör som fått klippa i manus
Så det är synd då att själva historien, eller manuset, ofta är just det som haltar i spelet! Det är nämligen så kul och engagerande att spela. Historien och karaktärerna har alla juveler spridda runtomkring. Men det är någonting i hantverket som snubblar.
Dialogen kommer ofta och stannar kvar länge, även när det inte finns så mycket att säga. Du har oftast en kompanjon med dig i spelet. Nere i vänstra hörnet syns deras animerade ansikte, vilket blir ett välkommet inslag som kommentar till dramatiska händelser i storyn.
Men det leder också till kommentarer för jämnan om allt mellan himmel och jord. I mitt tycke lugnade sig de flesta av kommentarerna ner sig någonstans mitt i spelet ändå, men det kändes spretigt.
När historian väl tar fart är charmen stor och färsk
Historien tar också flertalet timmar på sig att visa färg. Det är förstås ingenting unikt med den här typen av äventyr eller rollspel. De mest smarrigaste av inslag kommer ofta sent – men det känns som att ”Adventures of Elliot” är framtungt i det avseendet. Det är mycket, mycket samtal i spelets första timmar. Och stark dialog är bland det bästa vi vet. Men dialogen tidigt i spelet kunde så ofta ha kortats ned.
När historien väl intresserar sig för dramatiska ögonblick och riktiga aha-ögonblick som förbinder spelets olika tidsåldrar stannade jag ändå upp. Små, intima historier mellan olycksaliga älskare var höjdpunkter. Likaså ögonblick du är närvarande vid som får historisk verkan i en annan tidsålder.
Armera dig med tålamod så finns där fina stycken
Det finns som sagt en hel del riktigt fina russin i Elliot-kakan, om du har tålamodet. Flertalet gånger undrade vi om ”Adventures of Elliot” var menat att så tydligt inspireras av 90-talsklassikern ”Chrono Trigger”, där handlingar över tid och rum fick ordentliga konsekvenser. Svaret är väl att denna historia nästan gör det.
Och är man den som bryr sig, ska det sägas att skådespelet upplevs som starkare i den japanska dubben, åtminstone finns där en innerlig ton som stack ut. Det blev särskilt tydligt i de små story-sekvenserna mellan de klumpigt förälskade paren i olika tidsåldrar. Det är här och i spelets slut-partier som mödan verkligen blir värt det.
Toppen-musik, spretig helhet, men konstverk till bildrutor
Spelets musik är symfonisk och passande för de vidsträckta landskapen i 2D-HD. Vi ska inte jämföra äpplen och päron, men ibland önskar vi att det fanns fler starka teman, eller melodier som vi faktiskt mindes efter vi spelat. Pixelkonsten är mäkta detaljerad, men förlorar något i detalj på Switch 2-versionen, vilket särskilt syns i ansikten, om man verkligen letar.
Överlag är det klara och tydliga färger – och det märks att utvecklarna på Claytech Works arbetat med överskådligheten och kamera-arbete. Flertalet gånger är en skogsmiljö vacker på långt håll, och när du själv rör dig närmre ett gäng tallar så ser grafikmotorn till att miljöernas detaljnivå anpassar sig så att du tydligt kan se hur du rör dig omkring.
Personligen tycker jag ändå att ”Adventures of Elliot har varit en pålitlig höjdpunkt från det att det utannonserades till att vi faktiskt får spela det. Jag minns tydligt alla dess brister men det är ett tvådimensionellt spel som vill så väldigt mycket. För den här recensenten är det ett äventyr värt att berätta om genom tidsåldrarna ändå.
”Adventures of Elliot – The Millennium Tales” släpptes 18 juni till Playstation 5, Xbox Series, PC, Switch 2.
Genre: Äventyrs-RPG
Plattform: Playstation 5, Xbox Series, PC, Switch 2
Utgivare: Square-Enix
Utvecklare: Claytech Works
Fler spelrecensioner från MovieZine
Läs också: Recension: Nya ”Final Fantasy”-spelet är en tidlös fullträff
Läs också: Ett av de mest träffsäkra Yoshi-spelen – Lånar friskt från ”Zelda: Breath of the Wild”!
Läs också: Glöm Ryan Gosling – ”Pragmata” är rymd-blockbustern du behöver
Läs också: Recension: ”007 First Light” är inte den Bond-fantasi jag hoppades på