"Jag ser fortfarande absurt mycket film"

22 Juni 2013 | 20:01

"Jag ser fortfarande absurt mycket film"

Våra tidigare skribenter minns tillbaka på sin tid på MovieZine. Idag pratar vi med Boel Bermann bland annat om hennes möte med Terry Gilliam.

När skrev du för MZ?

- Åh herregud, om jag minns rätt så skrev jag väl för MovieZine av och till mellan åren 2005-2007? Jäklar, var det så länge sen? Och här trodde jag att jag fortfarande var ung och lovande...

Vilka recensioner är du stoltast över?

- Jag är faktiskt stolt över varenda en av mina recensioner och artiklar. Men allra stoltast är jag nog över de recensionerna där jag vågade vara knasig och testa nya sätt att recensera på. Som exempelvis filmen "Yes" som jag recenserade helt på rim, eftersom filmens dialog var på rim.

Vilka betyg önskar du att du kunde ändra på såhär i efterhand?

- Oj. Svårt. Saken är den att jag nog tycker att det är fusk att ändra betyg i efterhand. Filmerna fick ju betygen för hur jag såg filmen då. Med några fler år på nacken och fler filmer i bakhuvudet är det hemskt lätt att bli självkritisk. (Gav jag den filmen en femma? Var jag full, eller? Kanske.) Så jag vill egentligen inte ändra något betyg. Jag gav trots allt filmerna vad jag tyckte att de förtjänade just då. Men ok, jag skulle kanske vilja ändra "Dead Mans Shoes" till en 5:a för att det är en ruskigt bra film.

Ditt roligaste minne från MZ-tiden?

- Överlag minns jag hela perioden med MovieZine som fantastisk. Vi var alla så hämningslösa och orädda, vi ville testa nya sätt att recensera, vi ville intervjua varenda filmregissör som vi snubblade över, vi ville få hela Sverige att se fler filmer. Det var så genuint roligt att få nörda ner sig i alla möjliga olika genrer och bara frossa i film. Till och med under Stockholms filmfestival, när jag sprang mellan filmvisningar och intervjuer så att det snurrade i skallen och sen satt hela nätterna och renskrev de där oläsliga, bisarra små kråkorna som jag hade klottrat ner i biomörkret.

- Ett av mina bästa minnen är definitivt ett av mina värsta. Det var när jag skulle intervjua min idol Terry Gilliam. Där sitter jag med tindrande ögon, fånleende och är så nervös att mina händer skakar. Framför mig har jag en Terry Gilliam som är sur, korthuggen och vresig och verkar tycka att jag är helt lobotomerad. Jag frågar om en film han börjat arbeta med, han avbryter och vill inte prata om framtiden. Jag frågar om hans film som visas på filmfestivalen, han avbryter och säger att han inte vill prata om det förflutna. Jag frågar om han har några råd till andra som vill göra film och han svarar: "Gör inte film." Jag minns att jag bara ville krypa ihop i ett litet hål och dö. Men han mjuknade mot slutet och artikeln blev, med tanke på omständigheterna, inte alltför pjåkig.

Blir det lika mycket film nu som när du jobbade på MovieZine?

- Det blir fortfarande absurt mycket film, måste jag erkänna. Men jag har förstått vilka filmer jag verkligen älskar och är definitivt mer insnöad på vissa genrer. Så det är bara att erkänna, jag är en nörd som slukar sci-fi/fantasy/skräck. Nu när inga onda filmredaktörer (läs: Mats & Alex) tvingar mig att se finstämda brittiska kostymdramer så väljer jag dem sällan frivilligt ...

Vilken är den bästa filmen du har sett senaste året?

- Jag väljer att läsa frågan fel och tänker de senaste åren. För eftersom jag precis erkänt mig vara en sci-fi nörd så svarar jag "Inception", "Moon" och "Another Earth". Det är tre väldigt skilda filmer som alla verkligen väcker något inom mig och får min fantasi att vrida sig tre gånger runt sin egen axel.

Du har ju skrivit en bok. Är det dina memoarer om din tid som recensent på MovieZine? Berätta!

- Haha, nej, men min kommande dystopiska roman "Den nya människan", som ges ut i augusti, hade definitivt inte kommit till om det inte vore för alla makalösa sci-fi rullar jag sett genom åren. Det är en mörk historia om en nära framtid där barnen som föds inte är som barn ska vara. Tystlåtna barn som inte visar känslor och som ger ifrån sig ett surrande ljud. Och nu när jag tänker efter så har nog alla otäcka barn från diverse skräckfilmer satt sina mentala spår, speciellt lågmälda favoriter som "A Tale of Two Sisters" och "Barnhemmet".

Vad gör du nuförtiden?

- På dagarna jobbar jag på ett dataspelsförlag och på kvällarna är jag medlem i skrivarkollektivet Fruktan.se där jag skriver sci-fi, fantasy och skräck. Mina dagar är fyllda av dataspel, filmer, TV-serier, böcker. Ni hittar mig på min blogg om ni vill veta mer.