Ge oss tillbaka den barnförbjudna skräckfilmen

För de obekanta med det amerikanska åldersgränssystemet så innebär PG-13 att en film rekommenderas att ses med föräldrar för barn under 13 år, ungefär som vår elvaårsgräns. PG-13 har med åren blivit en varningssignal för skräckfilmsälskare då det ofta innebär en betydligt tamare film än vad många blodtörstiga fans längtar efter. Inte för att det krävs våld och blod för en bra skräckfilm, absolut inte.

Årets ”A Quiet Place” är ett perfekt exempel på en rysare som klarar av att skrämmas utan en högre åldersgräns. Det finns otaliga exempel, speciellt bland filmer som behandlar övernaturliga väsen som spöken och andar. Men samtidigt har gränsen mellan dessa och magstarkare skräck som tortyrporren blivit allt bredare. Att utesluta våld i skräckfilm med låg åldergräns känns inte sällan som ett billigt knep för att veva in mer betalande biopublik.

 

 

Ett mindre smickrande exempel är ”Truth or Dare” som kom ut för några månader sen. Filmen, om några ungdomars Sanning eller konsekvens-lek som blir dödligt allvar, hade lätt kunnat göras i kuslig, icke-våldsam form. Ändå har man, troligen för att locka den oförtjänt dumförklarade tonårspubliken, valt en välbekant avrättningsmetod där samtliga rollfigurer ska dö på värsta möjliga sätt. Det görs dock diskret, just för att kunna hålla sig på rätt nivå. Inte ens när någon får halsen avskuren kommer en droppe blod. Det blir skrattretande.

Detta är en tråkig trend jag sett växa ända sedan jag såg första ”Alien vs. Predator” på bio för många år sedan. Jag var uppspelt över att se två av mina favoritmonster braka samman på vita duken men lämnade salongen besviken och snuvad på konfekten. Inte bara för att det var en dålig film utan främst för att den ignorerade det ohämmade, härligt slafsiga underhållningsvåld jag och många andra växt upp med, och ersatt med något som mest liknade en lågbudgetfilm gjord direkt för DVD.

 

 

Att en skräckfilm innehåller barnförbjudet våld behöver inte innebära att det är en splatterrulle med blod som sprutar varannan minut. Bioaktuella ”Hereditary” är effektiv på det sättet att mestadels av skräcken är subtil och psykologisk att när det väl blir våldsamt eller blodigt så blir chockeffekten desto större. Vad vore trots allt ”Hajen” utan det avhuggna huvudet? ”Alla helgons blodiga natt” utan offret som spetsas med en kniv mot väggen? Eller ”Psycho” utan duschscenen…?

Skräckgenren kräver inte blod eller våld, och många av dess bästa filmer är PG-13. Men faktum är att en skräck är en genre främst för vuxna med några få, snälla undantag som tydligt är inriktade på barn. Går man och ser en film som ut går på att människor avlivas på hemska sätt av diverse mördare och monster är det knappast censur man lägger biljettpengarna på.

 

Det är dags för filmskaparna att sluta göra skräckfansen besvikna och prioritera riktig skräck framför att försöka mjölka biobiljettspengar från publik som inte kommit i puberteten än.