Den här artikeln innehåller stora spoilers om säsong 6, avsnitt 2 ("Home") i "Game of Thrones", men är du okej med det är det intressant läsning.
Om man inte har sett det andra avsnittet på säsong 6 av ”Game of Thrones” än har man nog fått låsa in sig i en wifi-fri grotta för att undvika alla nyheter som exploderat på nätet om Jon Snows väntade och bekräftade återkomst från de döda. Vad vi inte vet än är vilken Jon Snow vi har fått tillbaka: är han precis densamme, eller har upplevelsen förändrat honom på något sätt?
Att måla upp en alternativ värld där återuppståndelse är möjlig kan vara ett användbart verktyg om du som författare vill göra din berättelse mindre förutsägbar och ha möjlighet att använda dig av en viss karaktär igen – oftast kommer detta som någon stor uppenbarelse när allt hopp verkar förlorat och hjälten behöver nytt mod eller nya insikter om hur problemen ska lösas. Det kan också upplevas som en rent skamlös snabblösning och göra att publiken känner sig lurade – speciellt om det kommer från blå himmel utan välgjord etablering först. Exempel på andra övernaturliga favoriter där karaktärer återupplivas är ”Sagan om Ringen”, ”Harry Potter” och ”Star Wars” – men vad gör att det funkar? Och hur väl kommer Jon Snows återuppståndelse i ”Game of Thrones” att funka?
”Star Wars” och ”Harry Potter” kör ett liknande koncept där de döda inte återuppstår i kött och kropp, utan i andlig närvaro och mycket typiskt bara i stunder av nöd för huvudhjälten. Jag talar om bland andra Obi-wan Kenobi respektive Harrys föräldrar, Sirius Black och Remus Lupin, som erbjuder de råd och insikter Luke Skylwalker och Harry Potter behöver för att klara sina utmaningar. I det ena fallet motiveras det av The Force och i det andra av The Resurrection Stone. Nu är jag ett stort fan av båda berättelser och då jag satte pengar på att Sirius Black skulle återvända i någon form, vill jag tacka Rowling för att hon besparade mig en guldtia. Men trots fangirl-ögonen måste jag tvinga mig att se på det objektivt och medge att det är lite billigt. I båda fallen. Aj, det gjorde ont att säga.
Tolkien har helt andra regler i sitt ”Sagan om Ringen”-universum. Gandalf faller inte bara ner i avgrunden med en Balrog och hemsöker brödraskapet med lite ”use the force” och ”det gör inte ont att dö, Harry, så gå och dö”. Gandalf återföds som uråldring igen, fast den här gången som vitare och bättre (inga kommentarer på underliggande betydelse där). Han är i samma fysiska form som innan och har återigen makten att ta plats och göra skillnad i slaget om Midgård, nu ännu mäktigare och visare. Inte bara blev det nyckeln till att någon skulle med hjälp av örnarna rädda Frodo och Sam från att bli toast, utan det var också avgörande för att ens slutföra uppdraget. Å andra sidan kan man tycka att återkomsten tog bort en del av den dramatiska effekten av hans ”fly, you fools”-död.
George R.R. Martin själv har nämligen sagt till Bullseye 2011 att han hade föredragit att Gandalf förblev död (och låtit Tolkien hitta andra sätt att hjälpa brödraskapet). Detta har lett ”Game of Thrones”-författaren att skapa nästan ett motsatt regelsystem för hur återuppståndelse funkar i Westeros: återuppstår du, förlorar du en del av dig själv. Du blir mindre av vad du var. Om du frågar mig är detta ett av de mer smakfulla sätten att återuppliva en karaktär. Likt en väldesignad spelregelbok, har du valet att vinna någonting, men inte utan att det kostar på i form av någon annat. Ledtråden till detta kan utläsas av vad andra karaktärer upplevt i serien efter att de återupplivats.
Beric Dandarrion återuppväcktes av Thoros of Myr tidigare i serien, liksom i boken ”A Storm of Swords”, där han själv beskriver upplevelsen som att han glömt hur kvinnan i hans liv ser ut, var hans slott ligger och vilken hans favoritmat är. Han undrar ibland om han var född med ett hål i bröstet, i den grotta och eld där Thoros återupplivat honom. Vad som en gång var viktiga och personliga drag som gjorde Beric till den han var, är blott svaga minnen.
Än värre är Catelyn Starks öde, som täcks av böckerna men (ännu?) inte av TV-serien. Efter The Red Wedding återupplivas även hon, men allt hon bryr sig om är att utvinna hämnd. Hon lever endast med detta mål i sikte och har inget annat att erbjuda världen – därav det nya namnet Lady Stoneheart.
Är detta vad vi kan vänta oss i Jon Snows fall också? En hjärtlös vålnad? Att han måste förlora någon del av sig själv verkar oundvikligt, baserat på Martins etablerade regler för återuppståndelsens kostnad - men det finns också en gradskillnad mellan hur mycket Beric och Catelyn fick betala för det återvunna livet. Så hur illa däran kommer Jon Snow att vara - mer som Beric eller mer som Catelyn?
Det finns faktiskt gott hopp om att Jon klarar sig lindrigt undan. Den stora skillnaden mellan Beric och Catelyn är att det tog mycket längre tid för Catelyn att återupplivas. Jon Snow var relativt nydöd när Melisandre sa det bokstavligen magiska ordet ”please” och genomförde miraklet. Jon kan ha glömt bort sin favoritmat, men han kan fortfarande ha sin medmänsklighet hyfsat intakt. Hyfsat. För å andra sidan är det andra gemensamma draget att både Beric och Catelyn lever för att avklara ett specifikt mål enbart och det är det enda de ser med klarhet.
Vad skulle vara Jons enda målsättning som han kan haka upp sin tillvaro på? En populär fan-teori är att döden frigjorde honom från sin ed till The Night’s Watch och därför kommer att fokusera på att försvara Winterfell mot Ramsay, besegra alla Whitewalkers och tja, eventuellt vinna hela slaget on järntronen? Fast ser den nya spillran av den gamla Jon poängen med detta? Och om han lyckas: kommer han ironiskt sett inte kunna njuta av segern? Personligen hade jag gillat ett sådant bitterljuvt slut, där makt och rikedom visar sig poänglöst utan förmågan att leva fullt ut.
Vi får väl se.
Dela gärna med er vilka fiktiva karaktärers återuppståndelser ni tycker funkar bra och dåligt, samt vad ni tror om Jon Snows mål och personlighet från och med hans uppvaknande!
