Smurfarna: Den försvunna byn 2017

Smurfarna: Den försvunna byn poster

Synopsis

I nya filmen om Smurfarna söker Smurfan och hennes bröder genom den förtrollade skogen efter en trollformel som även Gargamel jagar. På vägen får de svaret på flera mysterier som: finns det smurfar i andra färger? Är deras svamphus organiska? Och varför är de bara en tjej och 99 killar?
Ditt betyg
3.0 av 6 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
Smurfs: The Lost Village
Biopremiär
31 mars 2017
DVD-premiär
21 augusti 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Ålder
7 år
Längd

Recensent

Jonna Vanhatalo

29 mars 2017 | 10:25

Oväntad men välkommen feminism i smurfarnas by

Äntligen en helanimerad Smurfarna-film som faktiskt för en gångs skull är riktigt underhållande, även för mig som mamma. Detta färggranna och fartfyllda familjeäventyr är mycket bättre än de två senaste smurfrullarna. Fortfarande lider dock också "Den försvunna byn" av en rätt så uttjatad dramaturgi, men räddas av plötslig och sprudlande girlpower där man inte alls väntade sig den.
Det är, som så ofta innan, kampen mot Gargamel som står i fokus också här. Men faktum är att på vägen mot filmens klassiska kulmen snubblar ”Smurfarna: Den försvunna byn” vid en lättare och extremt välkommen feministisk ådra, som både känns uppfriskande och tidsenlig. Äntligen försöker filmens skapare med regissören Kelly Asbury i täten ge svar på frågan som genom åren engagerat många – vad är Smurfan egentligen bra på? 


Hittills har ju i princip bara grabbsmurfarna haft identiteter och gjort saker, medan byns enda blåa tjej mest bara gått omkring och varit söt och fått killarna att rodna av förtjusning utan större ansträngning. Men tider ändras och kvinnans roll likaså, både i och utanför filmens värld, varför det nu är dags att försöka ta den stora frågan om vad som egentligen hennes syfte är, på allvar. 

Animeringen och fotot är snyggt med glada färger och effekterna är sådär lagom småspännande, som med 3D-brillorna onekligen blir mer levande. 


Vi är idag ganska så bortskämda med fantastiskt färgstarka karaktärer som senare år förtrollat både liten som stor, i filmer som ”Insidan ut” och ”Trolls” för att nämna ett par, en nivå som av naturliga orsaker är svår för Smurfarna att nå. Våra små blå kamrater är mest bara just blåa, med personligheter mer av karikatyrisk natur, varför nyanseringarna saknas. Men vadå, man vet vad man får och det kan ju vara nog så trevligt så. 

Jag är personligen inte alls särskilt förtjust i filmer där man blandar verkliga skådisar med animerade filurer. Egentligen har inte den subgenren kommit med något roligt eller intressant sedan man satte dit Roger Rabbit 1988, varför de två senaste smurf-filmerna verkligen i mina ögon lämnat övrigt att önska. Därav drar jag slutsatsen att ingen är gladare än jag över att vi äntligen får njuta av en helanimerad film om de oförargliga små krabaterna, en film som alltså dessutom tar tag i Smurfans något olyckliga existens som enbart ett lustobjekt för pojkarna.


”Smurfarna: Den försvunna byn” är en oväntat spännande och energisk girlpower-uppvisning som äntligen gör något nytt av den uttjatade smurffabeln.
| 29 mars 2017 10:25 |