Other People 2016

Okej, vi har sett dramer om cancersjuka mödrar och homosexuella unga män som kämpar med att lyckas med livet utanför småstaden han växte upp i. Kan det bli mer amerikanskt? Men regidebuterande Chris Kelly (som bland annat skrivit för ”Saturday Night Live” som det skämtas om) lyckas ändå blåsa nytt, fräscht liv i dessa teman. Dels tack vare en tacksam dos förlösande humor, och dels tack vare fantastiska skådespelare.

Begåvade Jesse Plemons, som påminner om en ung Philip Seymour Hoffman, spelar den misslyckade manusförfattaren som flyttar tillbaka hem för att ta hand om sin cancersjuka mamma. Men detta är Molly Shannons film. Den gamle ”SNL”-komedienen är enastående som mamman, en viljestark, älskvärd kämpe som tillåter sig att bryta ihop emellanåt men samtidigt vägrar vara ett offer. Shannon bevisar att hon hanterar drama prickfritt utan att prioritera bort den utstrålning vi lärt oss älska henne för.

Det är både gripande och roande med gott om svart igenkänningshumor (inklusive en av de mest smärtsamma misslyckade filmdejterna jag sett). Kelly (som baserat filmen på hans egen mammas död) undviker de värsta klichéerna och ger oss sympatiska, trovärdiga karaktärer som gör mänskliga fel trots att de försöker sitt bästa. Det är möjligen ingen film som når Oscarsklass men den är å andra sidan mindre pretentiös och pekinne-moralisk än många liknande filmer.

Ett särskilt omnämnde förtjänar unga J.J. Totah (”Glee”, kommande ”Spider-Man: Homecoming”). Han spelar den fjolliga lillebrodern till Plemons bästa vän i två scener men gör det med sådan bravur att han tveklöst är det mest underhållande i hela filmen. Om en birollsfigur i ett amerikanskt indiedrama om cancer någonsin skulle få en egen spin-off av någon anledning så är detta en välförtjänt sådan.