Hopp 2011

Äventyr Komedi Animerat
USA
105 MIN
Engelska
Hopp poster

Synopsis

Fred är en arbetslös slöfock som råkar köra på Påskharen och blir tvungen att ta hand om honom medan han återhämtar sig. Medan Fred kämpar med att ha världens värsta gäst boende hos sig, lär de sig båda vad som krävs för att bli vuxen.
Ditt betyg
2.5 av 170 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
Hop
Biopremiär
1 april 2011
DVD-premiär
24 augusti 2011
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
United International Pictures
Ålder
Barntillåten
Längd

Recensent

Jake Bolin

31 mars 2011 | 13:10

Löskokt för de allra minsta

En steroidpumpad julfilm fast till påsk, standardiserade skämt och karaktärer, ett fniss här, åtta gäspningar där? Både datoranimerat och live action, säger du? Det bästa av två världar? Jaså, inte det? Önskar du istället att påsken redan var över? Aj då.

Påskharen, denna ganska bisarra och vid en första anblick minst lika ologiska motsvarighet till jultomten, har sitt ursprung i Tyskland men är stor i USA, där den i tid och otid figurerar i både populärkulturella och superkommersiella sammanhang. Hos oss inskränker sig väl dess betydelse i de flesta fall till att vid påsk ge form åt allehanda chokladprodukter; jag kan i all fall inte minnas att påskharen spelade någon viktig roll i min uppväxt, annat än som något vagt, perifert, kanske till och med lite hotande... En gigantisk hare som ger ut godis? Vad är baktanken? Men det där kan också vara en efterhandskonstruktion och en Donnie Darko-skada.

I amerikanska "Hop", kreativt översatt på svenska till "Hopp", spelar i alla fall påskharens son H. B huvudrollen. Han vill inte ta över sin pappas rörelse och axla dennes prestigefyllda, ja, mantel, utan hellre fullfölja sina drömmar att bli rock'n'roll-trummis i Hollywood. Efter att ha flytt dit hamnar han i sällskap med den arbetslöse slackern Fred O'Hare (notera efternamnet, det är så det jobbas i den här filmen) som är i desperat behov av att skaffa ett jobb och alls inte särskilt pigg på att dela bostad med den talande och ganska snusförnuftige gnagaren. Tillsammans ska nu dessa två, det blir tydligt oerhört fort, forma en vänskap mot alla odds och lära sig av varandra att bli vuxna och ansvarstagande.

Samtidigt hotar en trehövdad elitstyrka utsänd av pappa påskharen - De Rosa Baskrarna - att hitta och föra hem H. B igen, och Freds chanser att hitta ett jobb och vinna sin egen pappas respekt (snark) försvåras av alla diverse tokigheter som duon hamnar i. Och hemma i Påskönsfabriken planerar förste förman Carlos, en sociopatisk kyckling med ett sorts missriktat Oidipuskomplex, att göra revolution och ta över hela konkarongen. Han är lite rolig, men måste han som enda skurkaktige karaktär i hela filmen tala med latinamerikansk accent? Kan vi inte bara, i alla fall ibland, försöka att förskjuta de etniska stereotyperna en liten, liten tiondels centimeter? Mixa upp det lite?

Trettiosjuårige James Marsden ser fortfarande ut som om han precis har klivit ur en amerikansk High School Yearbook där han fått pris för "Best Jock", och kan därför tydligen fortfarande castas i roller som efterfrågar en tjugofemåring. Han gör väl här sitt bästa med att agera mot tennisbollar och annat ("Hop" blandar alltså live action-skådespeleri med datoranimationer) men blir med sina tokroliga gester och stendumma uppsyn ganska omgående uttröttande. Nu hör det till saken att pressvisningen var dubbad till svenska; jag kan utan problem föreställa mig att originalversionen - där till exempel superkomikern Russel Brand gör H.B:s röst - skulle kunna tjäna in ett något högre betyg. Jag menar, Hugh Laurie eller Tommy Körberg, liksom?

Det är ju svårt att göra antaganden om vad ett barn skulle tycka om denna grälla och sockersöta soppa - jag kan i så fall bara uttala mig domen hos ett abnormt brådmoget och patologiskt cyniskt barn - men att döma av reaktionerna hos de ungefär fyrahundratusen ungar som jag delade biosalongen med så uppfattades "Hopp" som smårolig; det var inte precis så att de låg dubbelvikta av skratt. Oftare hände det att de medföljande vuxna fnissade och utbytte menande blickar med varandra apropå någon lättköpt referens som filmskaparna känt sig nödgade att slänga in för föräldrarnas skull. Man skojar till exempel vid ett tillfälle till det apropå kopplingen mellan Playboy och kaniner. HA-HA-HA!!!...Aeee.

"Hopp" har ett par roliga repliker och kommer säkerligen inte vad gäller påsktemat att övertrumfas av någon annan film i år - det är påsk i varenda bildruta, ägg och godis och harar och kycklingar och pastellfärger, en sjundedel kunde vara nog - men lär också snabbt falla i glömska när nästa animerade barnmålgruppsfilm går upp på biograferna.

Är man över sju år gammal och ändå har svåra cravings efter en skildring av hur en tröttsam tecknad kanin kommer överens med en människa av hankön så får man istället hyra om "Who Framed Roger Rabbit?" Där är heller inte Tommy Körberg med på något hörn.

| 31 mars 2011 13:10 |