Che - Gerillaledaren (2008)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Che befinner sig på toppen av sin karriär och förkunnar sin eviga kamp mot USA-imperalismen. Men mer än soldat, är han sedd som en glamorös figur på den internationella politiska scenen. Plötsligt försvinner han spårlöst från Kuba, ingen vet vart och varför. Många tror att han är död. Helt anonymt dyker han upp i Bolivia där han påbörjar den stora Latinamerikanska Revolutionen. Under historiens gång kommer vi förstå varför Che förblir en symbol för idealism och hjältemod för människor världen över.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: CHE - GERILLALEDAREN

Skickligt illustrerad revolution
Det är både plågsamt och tröttsamt att ta sig igenom till andra sidan av dessa dryga två timmar av Che Guevaras sällskap, men det är också en stor del av poängen. Steven Soderberghs dubbelföreställning om Che är mer den typen av film som fängslar efteråt, än den som underhåller i stunden. <br/><br/>

Det har gått sex år sedan den kubanska revolutionen, när Castros närmaste man Che Guevara plötsligt försvinner från offentligheten. På en TV-skärm läser Castro upp vad han påstår är ett brev från Che, där denne bekräftar sin avgång från den kubanska regeringen. Han har begett sig utomlands för att fortsätta sprida det revolutionära ordet. I sitt hemland Argentina där han lever med sin fru och sina barn, förändrar Che (Benicio Del Toro) sitt utseende fullständigt för att kunna ta sig in i Bolivia under falsk identitet.

Om den första delen av Steven Soderberghs epos om Che handlade om uppgång ackompanjerad av optimism, är den andra delen den om fallet och genomsyras av en överhängande känsla av oundviklig undergång. Efter de inledande scenerna följer vad som känns som en ändlös väntan i de bolivianska skogarna, där Che möter upp andra revolutionärer med målet att störta den sittande regeringen. Borta är korsklippandet från första filmen som gav efterlängtade tempoväxlingar och andrum. Kvar finns en handhållen, ofta skakig, kamera som gärna kryper klaustrofobiskt nära sina objekt. Bilderna är lika reducerade på färger som de ofta är på handling.

Detta gör att det känns lika olidligt, tråkigt, segt, irriterande, ångestfyllt, tröttsamt och ibland obehagligt att se på filmen, som det förmodligen kändes för Ches revolutionärer ute i fältet. Flera gånger önskar jag frustrerat att Soderbergh ville skynda på processen lite för att komma fram till det oundvikliga, vilket leder mig till att tro att de kände något liknande där i de oändliga skogarna. Särskilt när misären växer och hoppet om en seger blir försvinnande liten. Det är mycket skickligt illustrerat av Soderbergh som på det här viset även fångar Ches obändiga tro på revolutionen och hans seghet. Hans själ om man så vill. Och Benicio Del Toro är utan tvekan rätt man för att porträttera denna själ.

Efter att ha sett den första filmen om Che Guevara funderade jag mycket kring vad för slags bild Soderbergh förmedlade av denna revolutionär, som vissa gärna tillskriver en hjältestatus. Av filmen framgår det att Che knappt fick något stöd alls i Bolivia, varken från landets eget kommunistparti eller från bönderna, snarare tvärtom. Detta struntar han dock blankt i, vilket ju är föga smickrande. Men Soderberghs porträtt av Che blir alldeles för snäv eftersom den utelämnar vissa sidor, som exempelvis vilka metoder (läs: avrättningar) Che var beredd att använda för att uppnå sina mål, medan den i stor utsträckning inkluderar andra sidor, som hans omsorg om människor.

Här har Soderbergh i mitt tycke gjort ett aningen märkligt val som inte alls överensstämmer med filmens annars så objektiva ton. För det här är ju en film som knappt utforskar sina karaktärers relationer, varken till sig själva eller sin omgivning, eller innehåller någon större karaktärsutveckling, utan fokuserar på faktiska händelser som rör den revolutionära kampen. Filmen försöker inte förstå motiven bakom Che Guevaras handlande, men den borde inkludera alla sidor av detta handlande, kan man tycka.

Lina Jokelainen Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
sjoegraes
Klart intressantare än den första delen tycker jag, känns som att den tillför mer ur ett historiskt perspektiv än vad den första gjorde. Även denna lider något av att handlingen uteblir i för stor utsträckning, men tycker även att den fängslar mer och gav fler tankeställare än den första. Gemensamt hos de båda filmerna är att de är sjukt snygga vad gäller foto, ljus och stridsscener. Totalt sett två klart godkända filmer av Soderbergh, även om de inte fungerar fullt ut som personporträtt. Denna får en stabil trea!
Lebowski
Det finns mkt med filmen som jag gillar; realismen, långt ifrån någon enfaldig glorifiering av hjältemod eller krig. En annan  fördel är det man visar, och snarare inte visar. I förra delen var det stort fokus på krigsföring balanserat med FN-talen. Då vi redan sett det så visar man inte alltid konsekvenserna av våldet, man antyder det bara på vissa ställen. Men poängen med filmen är inte alltid klar. Vill man bara visa vem Che var, eller vill man rättfärdiga hans våldsamheter? 

Det gillar jag oftast, att man inte får en svartvit bild av en händelse/person, men här tycker jag också att poängen smått uteblir. Soderbergh är en stor favorit hos mig, men denna gång vet jag inte riktigt vad han vill med dessa filmer.
eway
bra recession.

Veckans populära filmer

Visa fler