Sedan den första stora tv-rollen i "Torpederna" (2014) har karriären rullat på för Wilma Lidén. Du kan ha sett henne i serier som "Gåsmamman", "Hassel" och "Heder" eller i julkalendern "Storm på Lugna gatan".
Nu gör hon filmdebut i skräckfilmen "Karusell" i rollen som Fiona, parkvärden på Liseberg som ska se efter ett gäng ungdomar på nattöppet event. Det visar sig vara hennes gamla skolkamrater vilket leder till tråkig stämning. Och just ja... en mördare är lös i parken. Som upplagt för en helfestlig natt.
MovieZine träffade den 21-åriga skådespelerskan för att prata mer om skräckroller, framtidsdrömmar och hur man gör för att spela riktigt livrädd.
"Karusell" är din första långfilm. Du har gjort mycket inom tv innan. Hur känns det att ta klivet över till bioduken?
- Det känns kul. Det är ju ett nytt format. Jag är van vid en inspelningsperiod på 4-5 månader. Nu var vi klara på två. Man måste ju hinna med att berätta mycket snabbare. I och med att det är skräck finns det inte alls samma utrymme för karaktärsutveckling och såna grejer, jämfört med drama. Men det har varit jättespännande att testa på genrefilm.
Är det något du har drömt om att göra - dels skräck och dels också långfilm?
- Det görs ju inte apmycket film i Sverige. Men jag har alltid velat testa på genre, då vi bor i Sverige och det är mycket krim och drama. Mörkt, nordiskt... Jag har alltid varit nyfiken på det. Sen är jag inte en skräckfilmstjej. Jag tycker inte om det så mycket. Men det har varit kul att spela in och pröva på ett annat format.
Hur läskigt är det att spela in skräck? Speciellt på ett Hallowenpyntat Liseberg?
- Själva inspelningen var inte alls läskig. Hade jag gått där själv hade jag nog blivit rädd. Men jag är nog ganska förberedd, jag vet ju hur det är när man spelar in. När jag själv ser på något som är läskigt så vet jag ju att "de hade kul, det här är tagning 30". Jag visste att vi skulle ha kul. Men jag kan känna nu när jag ser filmen, även fast jag vet vad som händer, är att det blir otäckt när alla effekter och musiken är på plats.
Finns det något knep när man ska spela riktigt rädd?
- Jag jobbade jättemycket med andningen. Jag tänkte på panikattacker... och vi pratade mycket om det innan, vem ska agera hur? Det är ointressant om det bara står sex fågelholkar där. Så jag bestämde ganska tidigt att Fiona är den som är bra på att hålla ihop. Hon bygger upp någon form av skyddsmur.
- Men det var väldigt speciellt att göra så många scener varje dag med hjärtat i halsgropen och vara rädd för sitt liv. Det var väldigt utmattande faktiskt. Men väldigt kul.
Vad var den svåraste scenen? Eller en minnesvärd inspelningsdag?
- Jag har många... Det roligaste var när vi spelade in på Balder. Det var speciellt att se ett helt filmteam 30 meter upp i luften. Svårast...? Jag tyckte det var svårt - nu kanske jag avslöjar för mycket - men hur reagerar man första gången man ser någon dö, och hur reagerar man femte gången? Jag har ju aldrig sett någon bli mördad. Hur gör man? Speciellt när man spelar in så mycket i oordning. Vad har hänt innan? När exploderar det för Fiona? Det var mycket att tänka på kring det som jag tyckte var utmanande.
Nu när du prövat på skräck. Har du något annat på din bucket list? En drömroll?
- Drömrollen är egentligen någon som känns mänsklig och komplex och har många lager. Storyn spelar inte så stor roll så länge den är bra och intressant. Men jag har alltid velat göra action och spela polis. Sedan jag var liten har jag haft många drömgrejer jag velat testa på, som jag ändå haft lyckan att få pricka av. Men jag hade tyckt det var kul med lite action.
Finns det någon speciell film eller karaktär som drog dig till skådespeleriet?
- Jag var så ung. Jag var sex år när jag började, så jag kommer inte ihåg om jag ska vara ärlig. Kanske olika julkalendrar? Jag tyckte bara det verkade intressant att gestalta någon annan. Sen finns det såklart skådespelare jag tycker extra om. Men det är viktigt att man ska vara sin egen och inte försöka kopiera någon annan.
Om du inte var skådis, vad skulle du välja för yrke?
- Jag har ingen aning! Jag har ingen plan B, och har aldrig haft det. Jag tror inte jag skulle klara ett 9-till-5-jobb. Jag tycker det är skittråkigt att plugga. Jag gör lite musik på sidan av, så det kanske skulle vara något? Men jag har aldrig tänkt mig något annat än att jag skulle vara skådis.
Hur ser du på framtiden? Lockas du av internationella roller eller Hollywood?
- Självklart. Men det är ju en speciell bransch, och vi bor i Sverige. Så det är alltid lite knepigt. Man får jobba tillräckligt mycket tills det händer. Sen är jag också fransk, och skulle jättegärna jobba i Frankrike.
- Men det känns som att det blir allt större och bättre i Sverige. Att det kommer bra projekt hit också. Nu börjar vi få mer skräck och katastroffilm. Och mycket ungdomsdraman, det har inte varit så stort innan.
Vad ser du själv helst när du går på bio?
- Mörkt drama. Jag såg en film som var så himla bra för ett tag sen - "Close". Helt magisk! Den tyckte jag jättemycket om.
"Karusell" går nu på bio.
