– Klart man måste prata med MovieZine!, utbrister David F. Sandberg när vi ses över Zoom kort innan påsk.
Jag har haft nöjet att följa Sandbergs karriär ända sedan den där virala skräck-kortfilmen som tog världen med storm. Läskiga ”Lights Out” var bara tre minuter lång och gjord på nollbudget, men det räckte för en enkelbiljett från Jönköping till Hollywood. Där blev han och hustrun Lotta Losten kvar.
Tio år senare har de hunnit göra fem långfilmer ihop – den senaste är rysaren ”Until Dawn” som får premiär på fredag. Lekfullt och läbbigt på samma gång när fem ungdomar försöker överleva natten i ett övergivet skräckhus.
”Until Dawn” bygger på ett enormt hyllat och ”filmiskt” överlevnadsspel från 2015, även om man mest kanske lånar titeln och den generella känslan av att allt (otäckt) som kan hända, kommer att hända. I filmen följer vi fem vänner som följer spåren efter en försvunnen syster. De fastnar i en mardrömslik tidsloop och dödas av i rask takt – för att snart vakna till liv igen och få konfrontera nya ondskefulla hot.
David F. Sandberg har sin fru och producent Lotta Losten vid sin sida när vi tilldelas tio minuter för att prata om nya filmen, kärleken till praktiska effekter och de roligaste dödsscenerna att spela in.
Hur känns det att vara tillbaka i skräckgenren efter en tur i superhjältarnas värld?
David F. Sandberg: Det är något jag har längtat efter. Redan efter första ”Shazam!” kände jag att jag ville göra skräckfilm igen. Men det fanns inte tid. Vi var tvungna att göra ”Shazam! 2” innan barnen blev för stora. Efter tvåan kände jag verkligen att ”jag måste göra skräck, det var så längesen nu”.
– Det här manuset som Gary Dauberman skickade var så perfekt, för det hade flera olika genres i sig. Här fick man göra både slasher, supernatural och body horror i en och samma film. Det har alltid varit min dröm att göra skräckfilm med mycket special makeup effects och gore. Men det var inte lätt! Den här filmen var svårare att göra än ”Shazam”-filmerna. Mycket på grund av de praktiska effekterna. Då får man bara en chans att göra det. Det blir inga omtagningar.
Lotta Losten: Jag tror Hollywood har glömt hur lång tid det tar att göra praktiska effekter. Man är så van vid att ”vi fixar det sen”. Mycket är bluescreens. Man tänker inte på det när man sätter schemat. Vi borde ha haft 8-10 dagar till på oss för att det skulle ha varit en smooth resa.
– När man har täckt hela setet och alla väggarna med blodsplatter… det går inte att städa det om man inte har en hel dag på sig att göra det. Man har bara en chans på sig, och man får hålla tummarna för att det funkar. De största grejerna gjorde vi i slutet på inspelningen. Och då hade vi lärt oss mycket under resans gång.
Ni har alltså gjort det svårare för er än nödvändigt?
David: Verkligen, men det är det här vi har velat testa att göra hur länge som helst.
Jag förstår av dina Youtube-videos, som väldigt många uppskattar, att du älskar det här med praktiska effekter.
David: Ja, och det är kul att se när folk pratar om saker de har sett i trailern. Som scenen med masken i ansiktet: ”Jaha, jag trodde inte det var gjort in camera”. Det är nice att visa folk så att de vet.
Lotta: De grejerna vi har använt VFX till tror jag inte ens folk kommer att förstå. Till exempel hon som spelar Clover, att hennes mikrofonsladd kikade ut mellan tröjan och byxorna i typ varenda jäkla scen. Så det är hundra VFX-shots bara för att ta bort den där lilla sladden.
Det känns som att ni omfamnar många skräckfilmsklyschor i ”Until Dawn”. Man känner igen mycket, och ändå känns det som en kärleksfull hyllning till skräckgenren och inte som en kopia av något tidigare. Hur hittade ni rätt balans?
David: Det var det roliga, att få luta sig mot typiska tropes eller klichéer. Som att i en slasherfilm filmar man mördaren på ett speciellt vis, i skuggan och han går långsamt. Det var väldigt roligt. Jag har aldrig varit ett jättefan av slasherfilm, även om det finns bra exempel som ”Halloween”. Men jag gillar hur det blev. Och jag har fått en ny uppskattning för slasherfilm.
Lotta: Det är så lekfullt på något vis, som vi inte riktigt tänkte oss. Och eftersom det är så korta delar så kan man göra det till fullo: ”Nu ska vi göra extra mycket slasher!”
Jag gillar upplägget med en klocka som startar om tiden. Du har fem huvudpersoner men långt mer än 20 mord- och dödsscener. Vilken var det roligaste att spela in?
David: Explosionen i badrummet var något jag såg fram emot redan på manusstadiet. Det var en sådan sak som vi fick filma sist. Vi förstörde ju hela setet. Det var en av de få sakerna som har blivit exakt som jag tänkte mig. Det är så vanligt med kompromisser i film och att allt blir lite annorlunda. Men just den scenen blev verkligen precis som jag ville.
Lotta: Found footage-scenerna var också superroligt att göra. För att det bara hände i stunden. Det var vissa grejer vi inte hade tid att göra, då fick vi komma på nya saker. Vi gick till prosthetics och frågade: ”Har ni några kroppsdelar?” Och de kom med ett huvud, en arm… Det var så roligt, man blir hög på den känslan.
Ni har nu startat produktionsbolaget Mångata ihop. Vad var tanken? Och vad skulle behöva hända för att få er att göra en film i Sverige?
David: Vi har velat producera film tillsammans redan från början. Lotta skulle ha varit producent redan på ”Lights Out”. Men vi vågade inte be om för mycket när vi kom till Hollywood. Då kanske de bara drar sig ur, tänkte vi.
Lotta: Vi har haft flera filmer och tv-serier i förproduktion, olika projekt som vi jobbat på i flera år nu. Men detta är den första som blir av. Och det har varit så roligt.
David: Jag skulle väldigt gärna vilja göra en film i Sverige. Någon gång måste jag ju göra något på svenska. Vi har ju aldrig gjort film i Sverige innan, inte på professionell nivå. Bara kortfilm med väldigt liten budget.
Ja, kom hit, svensk film behöver er! Men vad blir nästa grej för er två? ”Until Dawn 2” eller något helt annat?
David: Först och främst ska vi åka till Sverige ett litet tag och bara pusta ut efter det här. Vi får se. Vi kollar på lite olika projekt. Det blir mer skräck, definitivt. Men vi är alltid öppna för andra saker också. Jag skulle vilja testa på alla möjliga genres. Men skräck är alltid favoriten.
Lotta: Nu verkar det som att även nästa blir en skräckfilm. Men sci-fi är annars grejen vi alltid letar efter.
David, vilket Playstation-spel skulle du vilja filmatisera, om du fick välja helt fritt?
David: Jag har inte spelat så många spel. Men jag gillar de skräckspelen jag har spelat, som ”Resident Evil” och ”Outlast”. ”Resident Evil” har gjort roliga saker. Alla de spelen är ju olika. ”Resident Evil 4” är till exempel ett av mina favoriter. Något sånt hade varit kul att göra, om någon som kommer till en europeisk by där alla försöker mörda en.
Läs också: David F. Sandberg fick dödshot från arga DC-fans: ”Det är inte värt det”
Läs också: Se hur David F. Sandberg jobbar med praktiska effekter i sin nya skräckfilm