Som skådespelare kan Peter Stormare dyka upp i Hollywoods största filmer när man minst anar det. Men för närvarande är han på Sverigeturné med sitt band Whispering Pines. När vi ses över Zoom sitter han på ett hotellrum i Jönköping.
Under en av sina lediga dagar hänger han framför laptopen och ger intervjuer på löpande band inför biopremiären av ”Until Dawn”.
Läs också: Gillade du “Until Dawn”? Här kan du spela det ursprungliga skräckspelet
Den nya skräckfilmen är som bekant en lös filmadaption av PlayStations överlevnadsspel med samma namn från 2015. Och även om Stormare tröttnat på dagens skräck (”mycket yta”, säger han) så hyllar han regissören David F. Sandberg som låter publiken tänka själv.
Jag spelade ”Until Dawn” något år efter att det kom ut. Om vi backat bandet tio år, hur fick du en roll i spelet?
– Hur jag fick rollen kommer jag inte ihåg. Det var tio, elva år sedan. Men det är väl som vanligt i Hollywood, en dag gjorde jag väl någon audition. Jag har gjort många tv-spel, och tecknade serier för Nickelodeon. Mycket voice-overs. Sen var det första gången de gjorde mo-cap, så att de kunde förvränga kroppen eller ansiktet så det blev lite creepy.
– Spelet fick bra recensioner när den kom ut. Men det är lite som med filmen ”Constantine”. Den började bra, men sen har den bara växt med åren. Till och med min dotter, som är 16, började med ”Until Dawn” för två år sedan. Och hon visste inte ens att jag var med. Men det är häftigt, eftersom man får använda fantasin lite. Det är inte bara bom-krasch-bang.
Det var bland de första spelen som använde riktiga skådespelare och deras likhet, minns jag.
– Tog du dig igenom hela spelet?
Ja, jag tog mig till slutet. Men jag tror att bara två karaktärer överlevde… Filmen är ju rätt annorlunda, även om du är tillbaka som länken mellan film och spel. Berätta lite om din karaktär nu, spelar du samma rollfigur?
– Ja, fast han är tio år äldre och har skägg. Det var något som David också ville, att han inte skulle vara exakt likadan, för då blir det tråkigt. Han såg mig med skägg och sa ”jag vill ha dig som du är”. Doktor Hill får se lite annorlunda ut.
– Vi ville inte göra spelet rakt av, utan försöka expandera spelet och göra något annorlunda av det. Naturligtvis går spelet och filmen hand i hand. Men det är svårt att göra film på ett videospel. De som gillar videospelet tycker filmerna är urdåliga och tvärtom. De som gillade filmen tycker kanske spelet är astrist.
– Dr. Hill är som en slags ”trollkarlen från Oz” i mitten som gör saker… Han är väl evigt dömd han också, och får hålla på med det tills han – jag vete fan hur han ska dö, karljäveln. Vi får väl se om det blir tre filmer av det här också, som det brukar bli i Hollywood, som bekant. Speciellt om den första går bra, så gör de den andra så snabbt de kan. Och förhoppningsvis med David igen, för David är en duktig regissör och han kan det här.
Du har jobbat med riktigt stora namn genom åren, från Spielberg till bröderna Coen. Vad kan du säga om David F. Sandberg, som ändå är ganska färsk i Hollywood i jämförelse?
– Även om det här är rakt i ansiktet, och du ser hur karaktärerna blir massakrerade, så vill David – lite mer svenskt än amerikanskt – låta åskådarna vara med och fantisera om vad det är som händer. Så att det inte bara blir gore, om du förstår. Han håller tillbaka vissa saker. Han låter publiken känna smärtan. Det kanske är en mer europeisk företeelse?
– Fast det är en komplicerad film är han jävigt bra på att skala ned till enkla saker. Ju mindre man berättar desto mer fantiserar tittaren. Idag är man så fullmatad med horror movies där allting bara händer och man hinner knappt reagera. Det här är ett annorlunda sätt att göra horror på. Han kittlar fantasin på den som tittar.
Själv då, tittar du mycket på skräckfilm?
– Jag tittar hellre på gamla, svartvita filmer. Men också John Carpenters filmer. De byggde mycket på åskådarens reaktioner. Man kände smärtan innan offret kände smärtan. Att man manipulerar och leker med den som betraktar filmen, det är något som har försvunnit mycket, tycker jag. Därför har jag blivit trött på skräckfilm… det är bara en yta. Jag hinner inte alls vara med och fantisera och åka med på resan.
– En av mina favoritfilmer är ”Don’t Look Now”, från början av 1970-talet. Den är lite bisarr. Man förstår inte vad som händer, men man sitter som på nålar hela tiden. Och det tycker jag David har med sig. Han tänker på åskådaren.
Är det ”Don’t Look Now” som är favoriten, om du skulle tipsa våra läsare om den bästa skräckfilmen?
– Ja, den och ”The Innocents” från slutet av 1960-talet. Och så Bergmans ”Vargtimmen” som är en skräckfilm. Samtidigt är det också roligt med de gamla svartvita filmerna. Då får man fantisera om vad det är för färg på kostymerna eller på blusen. Det är något med svartvitt som gör att man får lägga till en dimension. Blodet är svart. Då får man fantisera hur rött det är. Det är häftigt.
Du nämnde ”Constantine” från 2005. Det har pratats länge om en uppföljare. Kommer du tillbaka till ”Constantine 2”?
– Haha! Jag vet inte så mycket, Alex. Mycket hänger ju på Keanu Reeves. Det har varit ett par manus. Men det är samma där, en uppföljare blir mest biljakter och explosioner… Originalet var lite som ”Until Dawn”-spelet, fick hyfsad kritik, var ganska populär, och sedan växte den som en kultfilm. Den blev väldigt stor tio, tolv år senare.
– Men en tvåa bör använda första filmen som en blueprint och hålla sig till samma ämne. Istället skriver man det som en actionfilm. Jag känner Keanu väldigt bra, han säger: ”Jag har gjort ”Matrix” och ”Speed”, det räcker”. Ska han göra ”Constantine 2” ska det inte vara att hoppa från höga hus och biljakter. Det ska handla om det ockulta. Och hur man bekämpar det onda här på jorden. Och det gör man inte med en jävla massa vapen, som någon John Wick.
– De manus som har kommit fram har ingenting med den första filmen att göra. De är som en actionfilm, och då kan man lika gärna ha van Damme eller Schwarzenegger i den. Då säger Keanu ”vafan, då behövs inte jag”. När han säger ”nu har vi ett bra manus”, då ska jag vara med! Då ska jag vara Gud, helt klädd i svart, skrattar Peter Stormare.
”Until Dawn” går nu på bio.
Läs också: Så fick Sandberg med Stormare i sin skräckfilm: ”Har velat jobba med honom länge”
Läs också: David F. Sandbergs nya skräckfilm blev hans blodigaste: ”Slasher, body horror och gore”