Camilla Läckberg debuterade som författare med ”Isprinsessan” år 2003. Snabbt tog hon deckarvärlden med storm, och den populära Fjällbacka-serien har sålt som smör världen över. På senare år rör hon sig mer mot film och tv – med filmer som ”Glaciär” och serier som ”Lyckoviken” klev hon in i en ny roll, som manusförfattare och producent.
Hennes senaste projekt är en originalserie gjord för Netflix. ”Glaskupan” är ett svenskt småstads-mysterium på sex avsnitt, där en kvinna jagar den mördare som kidnappade henne när hon var barn.
Att Camilla Läckberg vet vad som säljer, det har varit tydligt för hela bokbranschen i 20 års tid. När vi träffar henne inför premiären tror hon starkt på en internationell succé även för serien:
– Jag har aldrig varit intresserad av det smala och finkulturella. Jag gillar bred underhållning och det står jag för. Jag tycker båda två kan få existera i världen, och jag gillar att vara i den breda fållan, säger Camilla Läckberg till MovieZine.
Hur började ”Glaskupan” som projekt? Kom du själv med idén, eller var det något som Netflix efterfrågade?
– Jag satt hemma i soffan på mitt lantställe en sommar, och tänkte på seriemördare som jag alltid gör. Så kom den här idén väldigt tydlig till mig. Jag ringde Kristoffer Graci (producent) och körde en telefonpitch först. Han blev eld och lågor. Då skrev jag ihop synopsis på tio sidor. Vi utvecklade den till en färdig pitch, gick upp på Netflix, och fick grönt ljus på pitchmötet: ”Den här vill vi ha, när kan ni börja?” Det var en otroligt häftig resa.
Och när du får en sån här idé, ser du då att det inte är en bok utan mer en tv-serie?
– Jag har mer och mer dragits mot tv och film de senaste åren. Jag älskar att jobba med tv och film. En bok tar ett år att skriva. Med tv-serier kan jag ha fler idéer, fler bollar i luften samtidigt. Just nu jobbar jag på tio olika projekt. Och att skriva böcker är ett ensamt arbete. Det här är ett grupparbete på ett helt annat sätt.
– Jag älskar writer’s room över allt annat. Det är fantastiskt! Att få leka och kasta ur sig idéer med andra begåvade människor. Det kändes som att jag satte mig i skolbänken igen vid 50 års ålder. Att få lära sig ett nytt hantverk. Att sitta och läsa manus har varit min manusskola. Jag vill bara bli bättre och bättre på det här. En ny karriär vid 50!
Ja, känns film och tv som nästa steg i din karriär?
– Så är det definitivt. Jag är inte redo att släppa böckerna än, men definitivt – ett ben till att stå på.
Nyss kom ”Super-Charlie” ut på bio. Nu ”Glaskupan” på Netflix. Det är två så olika genrer det bara kan bli.
– Jag gillar inte att vara fast i någon genre. Jag har gjort såpa, och det här är något helt annat. Jag blev ju idiotförklarad när jag pitchade idén om en såpa. Det var ingen som trodde på det. Men jag älskar känslan av att driva igenom något som det är lite motstånd på. Och sen få rätt. Det är kul! Det är som att skådespelare inte vill fastna i ett fack. Det är roligt att få visa olika sidor.
Vad kan tittarna vänta sig av ”Glaskupan”? Hur låter hisspitchen?
– Vår huvudperson är Lejla. Som liten hölls fången av någon som ännu inte har fångats. Sen fick hon växa upp hos polisen som räddade henne. Hon har gjort det till sitt yrke att försöka förstå den typen av personligheter. Sen återvänder hon till sin hemby och den som tog henne slår till igen.
– Det har varit viktigt under karaktärsutvecklingen att man hanterar hennes känslor på rätt sätt. Hur blir man som människa när man bär ett trauma med sig?
Samtidigt som huvudrollsinnehavaren Léonie Vincent får ett tungt lass att bära, hoppas Camilla att tittarna ska intressera sig för hela persongalleriet. Hon lyfter även fram seriens visuella stil och slowburn-stämningen som regissören Lisa Farzaneh har hittat.
– Jag älskar berättelser där man bryr sig om alla bikaraktärer. Det är lite den engelska traditionen, där man har den lilla byn som är full av folk, och man kan bry sig och få en koppling till alla. Sen tycker jag fotot är fantastiskt. Och att det får vara så mycket tystnad. Orten i sig blir en egen karaktär i serien. Det ser man inte så ofta nu, det är mycket det där snabba, action, biljakter… Vi har allt mer anammat den amerikanska traditionen. Men det här tycker jag är väldigt skandinaviskt.
Du nämner att du har tio projekt på gång samtidigt. Vad kan du berätta om dina andra serier? Jag har hört om lite Hollywoodplaner…
– Jag försöker komma ihåg vilka jag får prata om och inte… Faye har vi gått ut med. Legendary har köpt rättigheter till de böckerna och det är på manusstadiet. Vi har ingen kanal än, men med Legendary i ryggen finns det goda chanser. Jag tänker att det kan bli en fantastisk tv-serie. Men jag utvecklar lite olika saker i olika genrer tillsammans med Creative.
På tal om landskapet för svenska serier. För några år sedan såg vi exempelvis Viaplay satsa stort på nordiska produktioner. Mycket har hänt sen dess. De hamnade i en ekonomisk kris. Andra aktörer plockade upp många av deras serier. Hur mår den svenska streamingbranschen idag, enligt dig?
– Jag sitter i styrelsen för Creative och vi följer noga vad som händer i branschen. Vi har klarat oss väldigt bra som företag, på grund av att vi snabbt kunde ställa om. Vi har gått mer mot dokumentär och reality under den perioden, för det är vad kanalerna plötsligt började efterfråga. Billigare, snabbare produktioner. Då har vi pausat en del av dramaproduktionerna som vi hade börjat känna på.
– Nu känns det som att det börjar komma mer och mer intresse även för dramaproduktioner. Det börjar vakna till liv igen. Det har också skett en liten sanering av branschen. En del spelare har försvunnit. För oss som har överlevt så tror jag vi kommer ha bra möjligheter framöver.
Nu släpps ”Glaskupan” ut i hela världen. Hur är intresset för Nordic noir internationellt, är det fortfarande stort?
– Det är det. Nordic noir är fortfarande jättestort. Både i bokvärlden men nu också allt mer inom tv och film. Det kan bero på att vi blivit mer öppna för tv-produktioner på andra språk. Vi har haft serier som ”La Casa de Papel”, ”Squid Game” och ”Call My Agent” som öppnat upp för det. Och det finns en stor fascination för det skandinaviska.
– Många stora amerikanska tidningar nämner ”Glaskupan” när de skriver om ”fem serier som du måste se i vår”. Vi är i fint sällskap! Det känns som att det surras kring den. Jag tror också det bådar gott för serien att ”Åremorden” blev en stor succé internationellt. Jag vill inte jinxar något men jag har en väldigt bra magkänsla.
Det kanske inte är en slump att ”Glaskupan” släpps till påsk. I Norge exempelvis är påskekrim en stor grej. Varför tror du att påsk och kriminalare går hand i hand?
– Jag tror att ledighet överlag passar bra för att sätta sig och kolla på krim. Det är jättebra tajming. Påsk har ju lite grann börjat associeras med krim, även om vi inte är lika skogstokiga som i Norge, där alla åker till sina ”hytter” och läser nya deckare. Jag har lanserat i Norge under påsk många gånger. Det handlar lite om död och korsfästelse, så det är väl perfekt?
Du har berättat i intervjuer att du varit besatt av seriemördare sedan du själv var barn. Stämmer det att du och din åttaåriga dotter har tittat på ”När lammen tystnar” ihop?
– Ja, alla mina barn har jag totalt infekterat med skräckfilm. Min äldsta dotter som nu är 21, vi började titta på skräck när hon var sju. Vi har haft en skräckfilmsklubb ihop. Vi har sett allt. Vi gick på bio och såg ”Det 2” iförda gula regnrockar. Det är så vi jobbar.
– När Charlie, som nu är 15, gick i ettan så hade de fått skriva om sin favoritfärg och favoriträtt i skolan. Som favoritfilm hade han skrivit ”Sinister”. Jag tänkte att ”nu ringer väl socialen”… Jag har smugglat in honom på skräckfilmer på bio sen han var tio år.
Kan det bli en fortsättning på ”Glaskupan” med samma karaktärer?
– Det hoppas vi definitivt. Jag har skrivit synopsis för en säsong 2. Det är upp till Netflix. Kommer de bara och frågar så… Man vill alltid tänka i fler säsonger. Man vill fortsätta följa karaktärerna. Jag tycker det märks i tv-serier när det bara fanns idé för en säsong, och sen kommer efterfrågan för fler. ”Lost” och ”Prison Break” till exempel. Jag har lite hybris men jag försöker alltid tänka att det ska bli fler säsonger.
Läs också: Vårens hetaste tv-premiärer: 10 tv-serier du inte får missa under april
Läs också: Camilla Läckberg ”vill skrämma skiten ur tittarna” med nya thriller-serien ”Glaskupan”