Vi minns honom från första ”Avatar” som Colonel Miles Quaritch, den hårde antagonisten som man älskade att hata. Nu är Stephen Lang tillbaks framför James Camerons kamera men i något annan skepnad än sist. I bioaktuella ”Avatar: The Way of Water” får vi möta Quaritchs avatar, gjord för att smälta in bland na’vi-folket och med alla minnen intakta - ja, förutom sin egen död. Här får tuffingen visa upp nya sidor av sig själv, och kanske kan det utomjordiska skalet hjälpa honom att bli en aning mera mänsklig?
MovieZine träffade den karismatiske skådespelaren under en pressdag för nya ”Avatar”-filmen i London.
När fick du veta att du skulle få komma tillbaka i uppföljaren?
- Redan år 2007, när vi spelade in första filmen, hade vi en fest på Nya Zeeland. Och Jim sa till mig: ”Vet du, Quaritch kommer tillbaka”. Och jag kände inte Jim så väl som jag gör nu. Jag köpte det inte riktigt. Jag tänkte: ”visst du, det vore toppen. Ta en öl till.” Men han säger inte saker han inte menar.
- Ett par år senare var vi på en galamiddag tillsammans. Han sa till mig: ”Du kommer tillbaka”, och jag sa: ”Verkligen?” Och han sa: ”Lägg av! Det visste du om. Jag berättade det redan 2007”. Jag förstod då inte riktigt hur viktig Quaritch skulle bli för narrativet förrän runt 2012 när han lade fram hela storyn och manus började bli klart. Jag var såklart tacksam över att få komma tillbaka.
Så minns vi Quaritch i 2009 års "Avatar".
Hela världen har sett första ”Avatar”. Har det förändrat hur folk ser på dig?
- Nej, det tror jag inte. I mitt personliga liv behandlas jag fortfarande som en hund av min familj (skratt). Jag antar att filmen har ökat mitt anseende till viss del i branschen. Men det var länge sen nu. Det har lugnat ned sig. Jag brukar till viss del ses som ”skurken” men jag brukar inte ta det så seriöst.
I första filmen målas Quaritch upp som ondskan själv. Men uppföljaren ställer frågan ifall han är kapabel till en förändring, att växa och hitta en slags moral. Hur har din tolkning av karaktären förändrats?
- En tolkning är vad som händer medan vi jobbar på det. Scen för scen. Det handlar om relationerna och hur jag svarar på omständigheterna. Det är lite mer komplicerat för honom nu. Och han har genomgått en fundamental förändring. Det är inte längre den Quaritch vi känner till. Det är ”Quaritch redux” där hans DNA har kombinerats med DNA från en na’vi, hur det nu funkar.
- Jag tror att han går från en snubbe som känner sig själv väl och tänker enkelspårigt till någon som är annorlunda. Vad Eywa än representerar, vad ”the way of water” än är, så är det nu en del av honom.
- Plus det faktum att han har blivit besegrad. Quaritch är en intelligent man. Han plågas av nederlaget men han lär sig också av det. Han kan inte längre styra som han vill utan måste anpassa sig till Pandora. Vem vet? Han kanske har lärt sig något liknande även på Jorden, där han inte alltid var på vinnarsidan. Motgångar och nederlag kan ha sin påverkan. Den här filmen handlar så mycket om att växa och utvecklas, som folk och som familj. Han är ett bra exempel på det.
En annan av filmens överraskningar är att Quaritch visar sig vara pappa.
- Har faderskapet plockat fram några mänskliga sidor inom honom? Jag tror det är möjligt. Men han har en lång väg kvar att gå, säger Lang.
Stjärnglans på galapremiären.
Scenen där han håller i sin egna skalle och krossar den verkar representera att stryka ett streck över det förflutna och vad som inte funkade då. Men det måste också ha varit ett udda ögonblick för en skådespelare?
- Ja, man kan se scenen på en existentiell nivå. Den är såklart metaforisk eller symbolisk, hur man nu vill tolka det. Han inser att tidigare taktik inte fungerade. Det gör vi människor ofta: vi säger ”Fuck that” och prövar något nytt. Han kanske ser den gamle Quaritch som en loser. Han blev dödad och han kan inte hantera det.
- Performance capture är fascinerande. Det är en utmaning. Jag fick inte göra mycket i första filmen men nu var det mest performance capture för mig. Jag visste att det inte skulle bli omöjligt, jag hade sett Zoe (Saldana) och Sam (Worthington) göra det. Jag tyckte det var väldigt enkelt att spela Quaritch i den dräkten, den är smidig och känns nästan som en uniform.
Kände du av Shakespeare-vibbarna i den scenen?
- Såklart! Jag gick direkt på ”To be… or not to be”. Jag lever mig in i scenen med djup röst. Och helt plötsligt hör jag en röst: ”Vad i HELVETE håller du på med, Slang?!” Hela teamet blev knäpptysta. Jag ser på Jim. Han ser på mig. Och jag säger: ”Jag har inte skrivit den här skiten!” Vi tittar på varann bra länge. Alla är spända. Och sen brister vi alla ut i skratt.
James Cameron med Edie Falco på inspelningen av "Avatar 2".
Har samarbetet mellan dig och James Cameron förändrats med åren?
- Jag gillar verkligen att jobba med Jim, och jag vill nog säga att han gillar att jobba med mig. Från första början var min inställning att vi jobbar ganska offentligt. Vi kan ha våra diskussioner inför hela teamet, och det kan bli syrligt, det kan bli roligt och det kan bli explosivt. Det beror på att min karaktär är en dominant person. Det är så Quaritch är. Han tar över varje miljö. Men Quaritch är, liksom alla andra karaktärer, en version av Jim. Och Jim är väldigt lik Quaritch, så han är också en rätt dominant person. Plötsligt har vi två alfahannar i studio 27! Vem kommer vinna?
- Vi hittade ett sätt att samarbeta som vi båda tyckte om, och jag vet att även teamet gjorde det. De gillar att se Jim vara så bra han kan vara. För Jim är en tuff jävel. Han kan bli hetsig på inspelningen, jag kan bli hetsig på grund av vem jag spelar, och teamet älskade det.
Du fyllde 70 nyligen och är därmed av en annan generation än de andra. Hur ser du på att bli äldre, och hur påverkade det actionscenerna?
- Jag är inte överlycklig, ärligt talat. Jag brukar säga att jag har inget emot att bli gammal, så länge jag får förbli gammal riktigt, riktigt länge. Men det sa jag innan jag såg mig själv som gammal. Nu ogillar jag det, punkt slut! Men jag vill bara förbli så flexibel och stark som jag kan. Jag vill ju kunna jobba vidare, såklart i ”Avatar” men även andra filmer. Om jag håller mig i god form kan jag förhoppningsvis fortsätta. Jag accepterat det faktum att de tar in stuntmän, det är så det funkar. Men jag vill göra så mycket som möjligt själv.
Undervattensscenerna blev en utmaning för alla skådespelarna.
Berätta mer om vad performance capture bidrar med till skådespelarnas prestationer.
- Det gör såklart undervattensscener möjliga. För det var tufft att göra. Vi jobbar på en utomjordisk planet, och vi jobbar under vatten. Det hör inte till det vanliga. Lägg på performance capture och det är tufft, för man måste vara avslappnad och andas med hela den dräkten på. Men jag anser att performance capture inte är så annorlunda mot annat skådespeleri. Att vara skådis handlar om att kommunicera, reagera och vara så sann och ärlig och autentisk som man kan. Oavsett vad man har på sig.
- Jag tycker också att Jim gör ett bra jobb i att minimera problemen som teknologin skapar. Han har stor respekt för skådespelare, och det är så han har fått fram så fantastiska prestationer från så många, i alla de filmer han gjort. Han är väldigt duktig på att ta bort alla orosmoment och låter oss fokusera på scenen.
"Avatar: The Way of Water" går nu på bio.
