En stjärna är född

30 Augusti 2013 | 17:01

Edda Magnason som Monica Zetterlund: En stjärna är född

Edda Magnason är till vardags musiker men av en slump fick hon rollen som en av Sveriges största stjärnor genom tiderna. I rollen som Monica Zetterlund gör hon sin skådespelardebut och lyckas inte bara vara porträttlik och bjuda på sagolika musiknummer utan visar också upp imponerande skådespeleri. MovieZine möter en ödmjuk tjej som fått mersmak för filmbranschen.

Jag träffar Edda Magnason på Café Valand i Stockholm en förmiddag i april. Vi ses på detta café eftersom det har en roll i filmen. I en nyckelscen sitter Monica Zetterlund, i Eddas gestaltning, just där och börjar sjunga på Bebbe Wolgers texter till de övriga gästernas förvåning - resten är historia. "Monica Z" är en imponerande film på många plan, den känns "osvenskt lyxig och dyr" och innehåller fantastiska skådespelarprestationer, inte minst skådespelardebutanten imponerar. Filmens regissör är danska Per Fly, mannen bakom den framgångsrika trilogin "Bänken", "Arvet" och "Dråpet".

Edda, med en kaffe i handen, på Valand är inte lika glamourös som Edda på filmduken, dock lika vacker och förtrollande. Vissa porträttlika drag har de gemensamt även utan hjälp av kläder, accessoarer och smink. Men hur gick det till när Edda, som inte ens har spelat in kortfilmer eller teater, fick en av de mest åtrådda huvudrollerna inom svensk film?

- Det är ju min första film helt och hållet, jag kommer från musikvärlden. Det var en slump. Jag hade en spelning på Södra Teatern då Amnesty fyllde 50 år (maj 2011 red.anm.) och jag uppträdde med några låtar. En i publiken tipsade filmteamet och en vecka senare fick jag ett mejl "hej, vill du provfilma för rollen som jazzstjärnan och skådespelerskan Monica Zetterlund", nej, inte en chans tänkte jag men så kunde jag inte låta bli, säger Edda som ska ha slagit ut 80 meriterade kandidater i kampen om rollen.

Hur gick förarbetet till?

- Det var ett långt förarbete, ett år varav ett halvår var jätteintensivt. Jag pratade mycket med regissören, tittade på allt arkivmaterial, läste biografier och lyssnade. Gud, vad jag har lyssnat på henne... både talröst och podcast. När vi väl skulle spela in var jag så inkörd och trygg med det jag skulle göra. Jag ville vara delaktig så mycket som möjligt så jag var med och castade de andra skådespelarna och fick då träna i skarpt läge. Det blir en sådan energi för det står ju en roll på spel.

Edda beskriver förarbetet och inspelningen som två olika epoker, när väl inspelningen hade börjat tittade hon varken på någon bild eller lyssnade på något, då var hon tvungen att vara i det.

Hur var Per Fly som regissör?

- Helt fantastisk, det är ju dock min första film så jag har inte så mycket att jämföra med, tillägger Edda med ett skratt. Vi gjorde mycket research ihop och han jobbade väldigt nära med mig under hela förberedelseprocessen. Han tog med mig på filminspelningar i Köpenhamn och invigde mig i filmlivet. Han lämnade mycket utrymme till skådespelarna så att alla fick vara kreativa. Jag läste igenom manuset två-tre gånger och läste på scenerna men sedan pluggade jag inte för mycket. Om man kunde sina repliker för bra så fick man säga något annat för att det inte skulle låta inövat. Fly släpper skådespelarna ganska fria fast han har full koll så att det blir liv och energi, just energin är viktigare än orden för honom.

Att hon hade ett intensivt arbete med filmens regissör samt var med och castade de övriga skådespelarna märks i slutresultatet. Relationerna känns äkta och det är lätt att känna för de olika karaktärerna. Skådespelarna presterar på topp och gör kanske sina bästa prestationer någonsin, jag tänker framförallt på Kjell Bergqvist som spelar Monicas pappa Bengt och står för filmens starkaste scen.

Hur fick ni till kemin?

- Kjell Bergqvist är så otroligt proffsig enda ut i fingerspetsarna. När han sätter sig och gör en grej, jag vet inte... det bara blev så helt naturligt för han är så bra, det smittar av sig på en.

Vad var det svåraste med att gå in i rollen som Monica?

- Inget var svårare än det andra, jag gick in i rollen med hull och hår. Det krävs lika mycket fokus att spela stark eller svag, det är samma grej du ska in i. Det gäller att plocka fram hela sitt känsloregister och fundera vilken växel ska jag lägga i nu, ska jag lägga i femman eller ettan? Festscenen som skulle spelas in klockan åtta på morgonen var svår, jag vaknade, tog en kaffe och så spelade vi in en fest medan det var solsken ute.

Hur var din relation till Monica innan du fick rollen?

- Jag är ju 80-talist så när jag var liten var hon en gammal tant. Jag minns skivomslaget där hon bär svart polo, den skivan hade vi hemma. Det konstiga är att jag bara ett par år innan rollen blev min fick Monica-skivan "Waltz for Debby" av min mamma och lyssnade mycket på den. Då hade man ingen aning om att man skulle stå i New York... det var som ett tecken.

Edda sjunger i filmen på den anrika jazzklubben Lenox Lounge i Harlem och precis som när Monica Zetterlund uppträdde på samma scen på 1960-talet finns jazzlegendarerna Miles Davis och Ella Fitzgerald med i publiken, här spelade av Rob Morgan respektive Amelia Fowler. Andra kända ansikten som dyker upp är Tage Danielsson, Beppe Wolgers och Vilgot Sjöman.

Filmens originalmanus är skrivet av Peter Birro som skrivit mängder av manus till TV, film och teater, exempelvis "Hammarkullen", "Upp till kamp", "Det nya landet" och "Snabba Cash II". Filmen koncentrerar sig på perioden, under 60-talet, när Monica säger upp sig som telefonist på Televerket i Hagfors, tar första stegen ut i världen för att bli en firad nattklubbsdrottning från Stockholm till New York. Eftersom det är Birro som står bakom filmens manus och det är Monica Zetterlunds dramatiska liv det handlar om så går mörkret hand i hand med det ljusa; "Vacker och sensuell med aptit på livet och kärleken i en tid när natten är lång och festen aldrig tar slut. Älskad av alla men samtidigt ensam när morgonen gryr och inget längre blir som förut...", som det står i filmens synopsis. Något som Edda trycker på är att det inte är en dokumentär utan verkligen en spelfilm.

- Det är roligt, den verkliga Monica finns ju inte med på något sätt... inte på en enda bild och ingen musik, arrangemangen till soundtracket är nyskrivna av Peter Nordahl. Alla gamla tidningsurklipp och skivomslag är rekonstruerade, till och med bilden hemma hos föräldrarna är på mig. Det är mycket fiktion. Det finns ingen längtan efter att berätta exakt hur det var för det vet man inte heller. Man kan inte göra ett personporträtt och vara helt sanningsenligt för det är ingen som vet.

Det märks även i hur filmen är uppbyggd, det är ingen standardiserad biografifilm som ska täcka en hel persons liv där varje livsgörande scen i kronologisk ordning ska checkas av.

- Nej, när man prickar av gör man anspråk till att berätta hur det var och det är inte heller så schysst. Spelfilm är spelfilm, det är fiktion. "Monica Z" är en kärleksfilm om Monica, en hyllning till henne.

Vad finns det för likheter mellan dig och Monica?

- Jag är också från landet och vet hur det är att sitta ute på vischan och lyssna på musik från New York. När man kommer från landet (nu är jag ännu mer från landet, jag kommer inte ens från en by utan från vischan, Fyledalen utanför Ystad) drömmer man sig bort långt, långt bort. Turné-livet var jag också van vid som att hänga med musiker i bussen, den världen kan jag.

Edda är uppvuxen i Skåne men har isländskt påbrå då hennes pappa är från Island. Hon kommer inte från en skådespelar- eller musikerfamilj, de är kreativa allihop men Edda berättar att de har mer traditionella yrken. Det har aldrig funnit någon påtryckning utan hon har fått göra sin grej och musik har alltid varit hennes stora passion. Hon har spelat piano så länge hon kan minnas och hennes umgänge har alltid varit musiker, därför har det fallit sig naturligt att det är musik hon ska syssla med.

Edda har släppt två plattor som båda har fått strålande recensioner och hon jobbar nu med sitt tredje album som ska släppas i vinter. Hennes vackra, drömska röst och energiska, teatraliska sångstil har liknats vid storheter som Kate Bush, Björk och våra svenska stjärnor Miss Li och Maia Hirasawa. Hennes egen musik kunde höras redan 2002 i Alexandra-Therese Keinings debutfilm "Hot Dog" med Johanna Sällström. I den filmen används musiken från Eddas demos, långt innan första plattan släpptes.

Blygsamma Edda kallar det tur att åtta av hennes låtar kom med i filmen, precis som hon kallar Zetterlund-rollen som en slump men kan det vara så att "Hot Dog" var en tidig hint om att film kommer utgöra en lika stor del av hennes liv som musik?!

Filmens premiärdatum närmar sig, hur ser du på att gå från nästan helt okänd till namnet på allas läppar?

- Jag tar det som det kommer, jag är så himla glad för det har varit en så kul period i mitt liv.

Vill du fortsätta med skådespeleriet?

- Om rätt sammanhang dyker upp skulle jag inte säga nej för det var fantastisk kul och jag skulle gärna vilja utveckla det jag lärde mig ännu mer.

Edda verkar så cool med att hon har porträtterat ett av våra musikaliska nationalhelgon. Hennes avspändhet tyder nog på att hon själv känner att hon inte bara har gjort sitt bästa, hon har även gjort ett riktigt bra jobb som kommer att uppskattas av både Monica Zetterlund-noviser och hängivna fans. Vid frågan vad hon gör om fem år säger hon att hennes förhoppning och önskan är att fortsätta göra roliga projekt och utveckla det hon håller på med. Drömrollen är enligt Edda redan gjord och jag skulle kunna lägga en stor slant på att drömrollen tillika debutrollen kommer att leda till en Guldbaggenominering efter årets slut (hon kan mycket väl ta hem den och göra en Alicia Vikander som belönades med en bagge för sin debutroll i "Till det som är vackert" och sen drog till Hollywood).

Jag är dessutom övertygad om att hon, trots stora framgångar, kommer fortsätta ha fötterna stadigt på marken för det är så hon är Edda, gränslöst begåvad precis som Monica Zetterlund men framförallt - ödmjuk.

"Monica Z" har biopremiär 13 september.

Intervjun publicerades först i MovieZines sommarnummer.