2025 har varit ett rejält år för oss som gillar att lira tv-spel. Det känns som att det har dykt upp ett stort spel nästan varje månad som utsetts till årets bästa spel av både kritiker och spelare – så pass att det har varit svårt att hinna spela allt.
”Hades 2”, ”Arc Raiders”, ”Split Fiction” och ”Hollow Knight: Silksong” är bara några av dessa som jag verkligen har velat spela, men som inte har hunnits med.
Trots det har jag spelat några riktigt fina titlar. Här är mina 10 bästa spelupplevelser från 2025. Saknar du ett spel från listan, beror det helt enkelt på att jag inte spelat det.
10. ”Mafia: The Old Country”
En trea är inte ett dåligt betyg. ”Mafia: The Old Country” är inget fantastiskt spel, men det är trots det en upplevelse jag sent kommer att glömma och har en av de starkaste berättelserna från i år.
Även om spelet i sig känns över 10 år gammalt är det ett fint försök att göra en mer fokuserad upplevelse med en mindre karta. Studion Hangar 18 lyckas inte minst med att fånga mig med en välskriven historia, trots att mycket annat brister.
Den lilla sicilianska staden San Celeste är lika mycket huvudperson som den unga Enzo, med sina dalar med olivträd och vackra gårdar. Kärlekshistorien som driver handlingen framåt är trovärdig och jag vill verkligen veta hur det ska gå för alla, från början till slut.
Format: PS5, Xbox Series X/S, PC
9. ”South of Midnight”
”South of Midnight” är inte heller något perfekt spel, men det är ett verk som nästan spricker i sömmarna av all kreativitet som utvecklarna har öst ner i projektet.
Berättelsen om den unga kvinnan Hazel som lär sig magiska krafter för att försöka rädda sin hemstad och får möta varelser från folktron i den amerikanska södern är gripande, samtidigt som det hela levereras med en unik stil som påminner om stop motion-filmer.
Även om striderna och pusslen mest finns där, kommer de starka människoöden vi får ta del av under resans gång finnas kvar i mitt inre länge.
Format: Xbox Series X/S, PC, PS5 (våren 2026)
8. ”Mario Kart World”
Att dra igång en konsolgeneration med ”Mario Kart” är både smart och vågat. När föregångaren ”Mario Kart 8” sålts i snart 80 miljoner exemplar är det ett säkert kort för Nintendo att satsa på, men det är samtidigt inte det där stora äventyret som många längtar efter när ny hårdvara dyker upp.
Jag är inte helt säker på att jag tycker att ”Mario Kart World” är speciellt bättre än det förra spelet – men det är vansinnigt läckert och bjuder på ren spelglädje som bara Nintendo kan få till.
Den öppna världen har inte mycket att komma med, men när man tävlar på en vanlig bana och hör den svinbra musiken, tappar hakan av de vackra miljöerna och sliter sitt hår efter att ha träffats av ett blått skal är det svårt att sluta spela.
Format: Switch 2
7. ”Assassin’s Creed Shadows”
”Assassin’s Creed Shadows” är det närmsta en blockbuster i spelväg jag sett. Det är stort, ambitiöst och oerhört påkostat med en berättelse och kul spelmekanik som verkligen griper tag i mig.
Att få utforska ett feodalt Japan med sån här detaljrikedom och grafisk prestanda är helt enkelt en fröjd, i kombination med en gripande hämndberättelse om de två välskrivna karaktärerna Yasuke och Naoe. Att det är väldigt kul att lönnmörda och slakta fiender med katana gör inte saken sämre.
Spelet är kanske i längsta laget och det finns lite för mycket att göra, men är du sugen på att verkligen sugas in i en spelvärld är det här titeln för dig.
Format: PS5, Xbox Series X/S, PC, Switch 2
6. ”The Midnight Walk”
I ”Midnight Walk” har den svenska duon bakom spel som ”Fe” och ”Lost in Random” slagit sina kreativa hjärnor ihop för att skapa ett fint litet äventyr, med grafik skapad av inskannade lerfigurer och kulisser – som gör att slutresultatet för tankarna till stop motion-animerade filmer som ”A Nightmare Before Christmas”.
Den både mörka och fina resan om den lilla lyktvarelsen Potboy får mig att både mysa och rysa, i ett klurigt och ibland skrämmande äventyr som kan beskrivas som ”Resident Evil möter Mumindalen”, för att låna från regissörerna själva.
Det behövs fler såna här hjärteprojekt i spelvärlden, som siktar på konstnärligt värde snarare än att sälja så många exemplar som möjligt.
Format: PS5, PC
5. ”Donkey Kong Bananza”
”Donkey Kong Bananza” är ett både hjärndött och vansinnigt beroendeframkallande äventyr – vilket är spelets två största styrkor.
Det här är ett väldigt annorlunda och samtidigt nyskapande plattformsspel, som handlar mer om att förstöra omgivningen än att hoppa runt i den. Begäret efter fler bananer växer i takt med ju djupare jag gräver mig ner i banorna och det är svårt att sluta när man väl är igång.
Att spelet är väldigt snyggt och färgglatt, har svängig musik och en fin relation mellan apan och den lilla flickan Pauline gör även det mycket för helheten.
Format: Switch 2
4. ”Ghost of Yotei”
”Assassin’s Creed Shadows” må vara ett samurajspel från i år med större i skala och ambition än ”Ghost of Yotei”, men det sistnämnda vinner på att det är en mer fokuserad hämndberättelse med en karaktär jag verkligen bryr mig om – samtidigt som det är stöpt i den snyggaste form jag sett på länge.
Har du läst mina texter genom åren vet du att jag kan vara kluven till öppna världar, då det ofta blir för mycket att göra. I ”Ghost of Yotei” vill jag av någon märklig anledning göra allt och dammsuger kartan på uppdrag. Det finns alltid ett driv i den starka berättelsen, som får mig att vilja fortsätta.
Striderna är blodiga och alltid både roliga och utmanande, miljöerna är några av de vackraste jag sett i spel och samurajen Atsu är en stark kvinnlig huvudperson jag hejar på.
Format: PS5
3. ”Avowed”
”Avowed” visar att lagom oftast är bäst och att rollspel behöver inte vara synonymt med 200 timmar, 15 000 olika vapen och överdrivet många tråkiga sidouppdrag.
Ön Living Lands som du skickas till för att utrota en farlig farsot som drabbar invånarna lever verkligen, med distinkta områden som har lika mycket personlighet som karaktärerna som följer med dig under äventyret. Jag bryr mig om fiskmannen Kai med sitt hårda yttre och mjuka insida, den nyfikna magikern Yatzli och den kalla men skämtsamma dvärgen Marius.
Valen jag gör påverkar verkligen världen jag befinner mig i på stora sätt och hur mina bundsförvanter ser på mig. När världen till slut är räddad, längtar jag tillbaka till Eorzea.
Format: Xbox Series X/S, PC
2. ”Clair Obscur: Expedition 33”
”Clair Obscur: Expedition 33” har tagit världen med storm. Det franska teamet på Sandfall Entertainment kom från till synes ingenstans och levererade en hjärtskärande berättelse i ett unikt universum – som dessutom är riktigt kul att spela.
Redan från första stund fångar berättelsen om Gustave (Charlie Cox) och hans självuppoffrande resa spelaren, med både tårar och skratt. Det är välspelat, snyggt regisserat och galet vackert.
Det i kombination med de klassiskt men unika turordningsbaserade striderna, den vackra musiken och de välskrivna karaktärerna gör det här till ett av årets bästa spel.
Format: PS5, Xbox Series X/S, PC
1. ”Death Stranding 2: On the Beach”
Jag har svårt att sätta fingret på vad det är med Hideo Kojimas (”Metal Gear Solid”) spelvärldar som fångar mig så mycket. Det är alltid välskrivet, unikt och gripande – och ofta väldigt, väldigt udda.
Det första ”Death Stranding” gjorde något nytt och spännande med sina spännande långpromenader, samtidigt som det inte skarvade på ambitionsnivån med sin verklighetstrogna grafik, de stora skådespelarna och den unika spelmekaniken. Uppföljaren tar konceptet vidare till nya nivåer som ständigt får mig att tappa hakan.
Spelets universum och spelregler är lika märkliga som tankeväckande, musiken kommer alltid vid rätt tillfälle och skådespelarna imponerar verkligen. Det här är inget spel som kommer tilltala alla, men för mig är det årets utan tvekan starkaste spelupplevelse.
Format: PS5
Läs också: De blev de stora vinnarna på Game Awards 2025 – fick 9 priser
Läs också: Recension: ”Death Stranding 2” bjuder på en unik och skruvad resa