Genom åren har vi som spelar fått lära oss mycket om olika kulturer, mytologier och folktro. Det finns till exempel mängder av spel som låter oss utforska den japanska kulturen, men andra platser i världen har dock inte fått lika mycket utrymme – som den amerikanska södern, eller ”the deep south” som det även kallas i staterna.
”South of Midnight” är ett unikt spel som låter oss ta del av den delen av världen och inte minst den intressanta folktron och mytologin som finns där. Här möter vi den unga kvinnan Hazel, som lär sig magiska krafter för att försöka rädda sin hemstad.
På sin resa möter hon märkliga figurer som en talande malfisk, ett människoträd och andra både snälla och otäcka varelser – men även några riktigt gripande och sorgliga människoöden.
En magisk berättelse om att förlåta sig själv
När Hazels mamma försvinner under en rejäl storm väcks något inom henne, som låter henne se andarnas värld och andra saker hon inte kunde se förut – som märkliga varelser och detaljer i sin omgivning.
Det visar sig att hon är en den senaste i familjen som är en vävare som har i uppdrag att nysta upp knutar i människors förflutna, så att de kan förlåta sig själva och gå vidare med sina liv.
Hazels resa genom den amerikanska södern är riktigt gripande, inte minst på grund av de olika människoöden hon kommer i kontakt med. Jag vill inte gå in på detaljer om personerna man får lära känna, då en stor behållning ligger i hur de berättas, men det är ett av få spel som fått mig att verkligen känna något.
Hazel är dessutom en riktigt charmig och välskriven hjältinna, som till en början är lika förvirrad och förundrad av allt hon stöter på som spelaren. Förutom alla mörka historier är ”South of Midnight” en berättelse med mycket hjärta och humor, som ofta förmedlas med Hazel. Lika ofta som det gör ont i bröstet när jag spelar det, ler jag av nyfikenhet av den spännande världen som presenteras framför mig.
En vacker stop motion-animerad värld
”South of Midnight” är ett oerhört vackert spel som drar in mig i dess puttrande träsk i solnedgången, detaljrika byggnader som känns bebodda och den levande naturen. Att spelet har en grafik som försöker efterlikna hur stop motion-animerade filmer som ”Den fantastiska räven” eller ”The Nightmare Before Christmas” är ett genidrag, som gör att det sticker ut och får en unik känsla.
Spelets musik av Olivier Deriviere (”Remember Me”, ”Streets of Rage 4”) bidrar verkligen till stämningen. De dystra gitarrmelodierna, de bluesiga blåsinstrumenten och de vackra sångtexter som sammanfattar de olika människoödena ramar in upplevelsen på ett klockrent sätt.
Det som gör att spelet inte riktigt uppnår full pott, är att det rent spelmässigt känns ganska simpelt.
Enkla strider och linjärt utforskande
Även om miljöerna är vackra är det ganska strömlinjeformat att faktiskt utforska dem. ”South of Midnight” har väldigt linjära kartor med en del avstickare där du kan hitta bonusprylar att låsa upp nya förmågor med, men det är svårt att gå vilse. Det är tajta kontroller och det känns bra att hoppa runt i världen som Hazel, men efter några timmar lär man sig att det finns en viss struktur som upprepar sig.
Nästan varje kapitel har ett liknande upplägg, där det gäller att nysta upp ett visst antal knutar (ofta tre) i någons förflutna. Längs vägen möts man av väldigt enkla pussel som inte kräver någon tankeverksamhet och en del skojigt plattformshoppande. Hazel har en del förmågor till hands, som att hon kan frammana plattformar som inte syntes tidigare och glidflyga en bit. Det är liksom inget fel på spelmekaniken, men det sticker inte alls ut i spelvärlden på samma sätt som berättandet eller estetiken.
Striderna är spelets svagaste kort, då de känns lite som något man hade kunnat spela på Xbox 360 eller Playstation 3, med simpla kombinationer och inte mycket till djup. De är faktiskt inte tråkiga, men jag blir sällan taggad när jag ser att det är dags att börja slåss igen. Varelserna man slåss mot är riktigt häftigt, otäckt designade och passar in i spelets tematik – men de bjuder inte på någon större utmaning.
Ett nästan perfekt litet äventyr som snubblar längs vägen
”South of Midnight” är på många sätt ett av årets mest unika, gripande och vackraste spel. Jag älskar att följa med Hazel på hennes magiska resa genom den amerikanska södern och dess folktro, med de vackra miljöerna och den fina berättelsen.
Däremot är det inget unikt spel på andra fronter. Inte alls faktiskt. Det är som att Compulsion Games har tagit inspiration från minst tio år gamla – och då tagit med sig en del rätt åldrade inslag. Spelet är egentligen aldrig dåligt eller tråkigt, men däremot inte särskilt uppfinningsrikt.
Kan man förbise den halvdana spelupplevelsen, väntar dock en minnesvärd berättelse som tar oss på en unik resa för spelmediet. Jag hoppas verkligen att utvecklarna gör en uppföljare, som även slipar lite mer på delarna som brister.
Genre: Äventyr
Plattform: Xbox Series X/S, PC
Utvecklare: Compulsion Games
Utgivare: Xbox Game Studios
Släpps: 8 april
Spelet fick tidigare ett annat betyg av misstag, vilket har åtgärdats.