Nintendo nöjer sig sällan med lagom. När de släppte ”The Legend of Zelda: Breath of the Wild” för några år sedan vände de upp och ner på konceptet med en öppen värld och fick många andra utvecklare att apa efter (no pun intended).
Med ”Donkey Kong Bananza” har de byggt vidare på en del inslag från det och samtidigt gjort något nytt med plattformsgenren som resulterar i ett kreativt, beroendeframkallande och inte minst destruktivt äventyr.
Bananjakt i den färgglada underjorden
När vi möter honom arbetar gorillan Donkey Kong i en nystartad gruva i jakt på guldbananer, som plötsligt har börjat dyka upp och fått primaterna att girigt plocka fram spadarna och sprängmedlen.
Guldrushen räcker dock inte länge, då ett gäng skurkapor glider in som på ett bananskal och gräver ett stort hål på platsen, som leder långt ner i underjorden. Vår håriga hjälte dras med och träffar en märklig talande sten, som visar sig vara Pauline från det allra första ”Donkey Kong” från 1981 som barn. Tillsammans ger de sig djupare och djupare ner i underjorden i jakt på bananer och en väg hem.
Berättelsen i sig är som ofta i Nintendo-spel inte mycket att hänga i granen, men relationen mellan Pauline och Donkey Kong blir snabbt både charmig och fin. Det hela för tankarna till både ”King Kong” och ”Wreck-It Ralph”, men även spel som ”The Last of Us” som kretsar kring en far- och dotter-relation. Musiken har även den en viktig roll i berättandet, vilket passar bra med det fina soundtracket som både bjuder på nya alster och hyllningar till seriens historia.
Som en blandning av ”Super Mario” och ”Minecraft”
”Donkey Kong Bananza” är inget vanligt plattformsspel och skiljer sig rätt mycket från äventyren med den rödklädda rörmokaren där det gäller att sätta perfekta hopp, utan fokuserar mer på utforskning än svåra utmaningar.
Donkey Kong kan absolut hoppa, men man trycker mycket mer på knappen som levererar knytnävsslag än den som får honom att skutta. En stor del av miljöerna går nämligen att förstöra, vilket är till stor del vad man gör i spelet. Det hade rent praktiskt gått att klara spelet väldigt fort om man bara följer den röda tråden, men då missar man typ 80 procent av spelet och en stor del av charmen.
Det tog ett tag för mig att fatta grejen, men när jag väl kommit in i det hela blev det svårt att lägga ner spelet i jakt på dolda bananer, guld och andra prylar som går att samla på. Det känns ibland som att Nintendo har sneglat på ”Minecraft” och lockelsen med att gräva tunnlar. Det är både tillfredställande och beroendeframkallande att hitta hemligheter när man pangar sig fram i omgivningarna.
En sak du kan hitta är kortare utmaningar som kan gå ut på att besegra ett antal fiender, förstöra en byggnad eller en klara en svår plattformsbana, vilket ofta är riktigt skojiga. Dock kan det hela bli en aning tjatigt i längden.
En sprudlande resa utan större utmaningar
Storheten med ”Donkey Kong Bananza” ligger i utforskandet och hur kreativt designade banorna är utifrån möjligheten att förstöra dem, men det finns en del andra aspekter som brister.
De olika platserna man besöker och ansiktena en stöter på dryper ofta av kreativitet, men det finns ganska få fiender att slå på käften och de som finns är inte särskilt intressanta. Bossarna är inte heller överdrivet originella eller minnesvärda. Det är som att utvecklarna har lagt nästan all sin energi på att bemästra grävandet, men inte riktigt lyckats slipa andra fronter.
Spelet är ibland vrålsnyggt och visar verkligen vad den nya konsolen är kapabel till, medan det andra gånger är riktigt fult och buggigt. Ur ett speldesignmässigt perspektiv är det riktigt imponerande hur de fått till de förstörbara miljöerna, men det kan även bli riktigt rörigt att utforska dem. När man grävt ner sig är det inte alltid lätt att veta vart man har varit och inte varit. Den bökiga kameran hjälper inte heller.
Ett apbra äventyr som visar vad Switch 2 kan gå för
”Donkey Kong Bananza” är ett unikt och kreativt äventyr som bara Nintendo kan bjuda på. Det är ett sånt där spel som får mig att hela tiden tänka ”bara lite till,” vilket får timmarna att springa iväg. Det finns ständigt något att hitta under marken och rent spelmekaniskt är det inte minst kul att vilt krossa allt som står i ens väg.
Utöver spelets unika fokus är det en del som saknas, som gör att jag inte riktigt kan ge det full pott. Mycket är häpnadsväckande kreativt och läckert, men vissa beståndsdelar känns inte lika välpolerade. Jag tror ändå att det hade gått att blanda grävandet med tajtare plattformshopp och roligare strider.
Jag får ändå ge spelet att det är svårt att lägga ifrån sig när man väl är ute på bananjakt. Nintendo kan det där med speldesign, som få andra i branschen.
”Donkey Kong Bananza”
Genre: Plattformsspel, äventyr
Plattform: Nintendo Switch 2
Utvecklare: Nintendo EPD
Utgivare: Nintendo
Släpps: Ute nu
Läs också: Recension: ”Mario Kart World” är läckert, skoj och lite tomt
Läs också: Recension: Nintendo Switch 2 är dyr men ger premium-känsla