”Mafia”-serien har alltid setts som något av ett mer jordnära ”Grand Theft Auto” med lite lägre budget, med mer fokus på att sätta en stämning och berätta en berättelse.
”Mafia: The Old Country” är inget undantag, då det levererar en spännande och välskriven maffiahistoria som utan tvekan skulle fungera som en riktigt bra tv-serie eller film. Dessvärre lämnar den spelmekaniska biten mycket att önska…
Handlingen tar sin början under det tidiga 1900-talet, i området kring den fiktiva staden San Celeste på den italienska ön Sicilien. Här möter vi den unga mannen Enzo, som mer eller mindre slavat i en svavelgruva under hela sitt liv. Efter ett misslyckat flyktförsök hittas han av områdets maffiaboss Don Torrisi, som låter honom bo på sin gård i gengäld att han arbetar.
Sakta men säkert dras han in i den undre världen och får en allt större insyn i hur maffian hanterar sina problem – med utpressning, våld och manipulation. I bakgrunden utspelar sig en kärlekshistoria mellan den unga gruvarbetaren och Torrisis dotter, vilket alla på gården inte är lika nöjda med.
Berättelsen i ”Mafia: The Old Country” är välskriven och känns ofta som en riktigt bra tv-serie, där jag verkligen bryr mig om Enzo och de andra karaktärernas öde. Det är filmiskt, dramaturgiskt spännande och replikerna och ansiktsuttrycken levereras med sylvass precision. En riktigt trevlig stämningshöjare är att det går att spela med sicilianska röster, vilket gör mycket för inlevelsen.
Det här är dock den största behållningen med spelet, då det ibland känns som att spelet utvecklades för 10-15 år sedan.
En liten men vacker öppen karta med föråldrad spelmekanik
Spelet utspelar sig som sagt i området kring staden San Celeste på Sicilien, som precis som i verkligheten är en riktigt vacker ö att utforska. De höga bergen, olivträden och den lummiga landsbygden skapar en mysig plats vi sällan ser i spel.
Det är dock ingen enorm värld att utforska som i ”Grand Theft Auto” eller ”The Elder Scrolls”och det finns egentligen inte särskilt mycket att göra utöver att följa huvudberättelsen. Kartan är mer som en kuliss än en sandlåda för dig att göra lite vad du vill i. Transportsträckorna mellan uppdragen går till och med att hoppa över om du vill. Det är faktiskt välkommet att det inte finns hundratals uppgifter att göra på kartan eller tjatiga sidouppdrag, så det här är ett av spelets starkare kort.
Hade det funnits mer att göra skulle jag nog tröttna innan eftertexterna rullar. ”Mafia: The Old Country” känns nämligen inte särskilt modernt, utan lånar väldigt många föråldrade spelmekaniker som andra nutida titlar slängt i soptunnan för längesen.
Actionsekvenserna består mest av trötta eldstrider där du hoppar mellan olika skydd och pangar skurkar, medan bilarna känns tröga att köra med (vilket kanske är tidsenligt?). En riktigt jobbig aspekt är att det tar väldigt lång tid att plocka upp fienders ägodelar efter att de dött, vilket leder till att varje avslutad strid avrundas med en utdragen plockstund som lätt hade kunnat lösas med automatik.
Ibland får du slåss med kniv, vilket är lite mer underhållande och djupare än eldstriderna. När spelet bjuder på lite mer filmiska actionsekvenser som när jag jagar en bil till häst samtidigt som banditer skjuter hejvilt omkring mig höjs pulsen en aning, men tyvärr sker sånt ganska sällan.
Ett erbjudande du faktiskt kan motstå
”Mafia: The Old Country” är verkligen inget spel att köpa för spelupplevelsen, men orkar man igenom den (gärna på så lätt svårighetsgrad som möjligt) får man följa med på en riktigt bra maffiahistoria.
Hade det inte känts som ett 15 år gammalt spel skulle det fått högre betyg och troligtvis blivit mer av en snackis. Nu kommer det nog glömmas bort och hamna på rea rätt snabbt.
”Mafia: The Old Country”
Genre: Action, äventyr
Plattform: PS5, Xbox Series X/S
Utvecklare: Hangar 13
Utgivare: 2K
Släpps: Ute nu
Läs också: Take-Two bryter tystnaden om ”GTA 6” och prishöjningen
Läs också: Spelrecension: ”Alone in the Dark” är en skräckthriller som skrämmer livet ur mig